måndag 29 september 2008
Gunther Longstocking made in Taiwan
Igar var det Scavenger Hunt for alla intisar sa sjalvklart deltog aven jag i detta special event! Scavenger Hunt ar pa svenska...ja, vad kallar man det..skattjakt eller nat liknande. Vi formade lag, hade massa olika uppgifter att utfora runt om i city och ledtradar att knacka. Det var ratt kul, men aven stressande. Vi hade totalt tre timmar pa oss att losa femton uppgifter innan vi var tvungna att vara pa stranden dar det skulle finnas en bonfire. Mitt lag, Gunther Longstocking made in Taiwan, kom pa andra plats! Det ni! Att vinna ar ju som vi redan vet overskattat, sa jag ar riktigt nojd over att vi kom pa andra plats med fem minuters marginal fran det vinnande laget.
Vi var val runt 70+ intisar och amerikaner pa stranden och grillade mashmallows som vi at med kex och choklad samtidigt som vi drack vuxendricka i olika smaker. Mot kvallen akte vi vidare till forfest hos de brittiska brudarna for att sedan crasha en husfest. Festen var kul, det var massa manniskor dar och efter ungefar 20 minuter tystnar alla eftersom polisen hade kommit. Kul fest, verkligen. Vi fick helt enkelt lov att aka tillbaka till de brittiska brudarna och fortsatta festen hos dem; what to do liksom?
Idag mar jag som jag fortjanar och har just sett Made of Honor. Kan nagon ge mig Patrick Dempsey i forsenad fodelsedagspresent please?
Vi var val runt 70+ intisar och amerikaner pa stranden och grillade mashmallows som vi at med kex och choklad samtidigt som vi drack vuxendricka i olika smaker. Mot kvallen akte vi vidare till forfest hos de brittiska brudarna for att sedan crasha en husfest. Festen var kul, det var massa manniskor dar och efter ungefar 20 minuter tystnar alla eftersom polisen hade kommit. Kul fest, verkligen. Vi fick helt enkelt lov att aka tillbaka till de brittiska brudarna och fortsatta festen hos dem; what to do liksom?
Idag mar jag som jag fortjanar och har just sett Made of Honor. Kan nagon ge mig Patrick Dempsey i forsenad fodelsedagspresent please?
fredag 26 september 2008
Det blev en Dell!
JAG HAR ANTLIGEN EN DATOR! Det ar fortsta gangen i mitt liv som jag har kopt en alldeles egen dator, som ar ny och som ar sa fin sa fin... :) Materialisten och I-landsmanniskan i mig kunde inte vara lyckligare! Forutom det faktum att mitt liv kanns mycket enklare nu nar jag kan vara uppkopplad till omvarlden nar som helst, kan skriva mina skoluppgifter hemma sa ar det en ren lyx att kunna lyssna pa musik och titta pa filmer och serier pa datorn. Ni som kanner mig vet hur ofta jag brukar vara online och att jag alltid har musik pa i bakgrunden. Ni vet aven att jag alskar att titta pa film som avkoppling. Nu kan jag gora allt det dar, jippi! :)
Jag har haft mina forsta mid-term exams den har veckan; en i varldshistoria (Osmanska riket, Mughal Indien, Tokugawa Japan och Europa, samtliga omraden under 1500-talet till 1800-talet) och den andra tentan var i islams varldshistoria (Osmanska riket och Egypten under 1800-talet med alla dess reformer). Superintressanta kurser och jag alskar min professor, han ar helt underbar! Han lyckas vara humoristisk och avslappnad samtidigt som han behaller sin auktoritet. Han ar en utmarkt talare och paminner mig om min larare Glover nar jag pluggade engelska i Uppsala.
Nu ringde just min kompis Kate; hon och de andra engelska brudarna sitter pa bussen pa vag till stan sa jag ska mota upp dem och ata lite lunch.
Val mott!
Jag har haft mina forsta mid-term exams den har veckan; en i varldshistoria (Osmanska riket, Mughal Indien, Tokugawa Japan och Europa, samtliga omraden under 1500-talet till 1800-talet) och den andra tentan var i islams varldshistoria (Osmanska riket och Egypten under 1800-talet med alla dess reformer). Superintressanta kurser och jag alskar min professor, han ar helt underbar! Han lyckas vara humoristisk och avslappnad samtidigt som han behaller sin auktoritet. Han ar en utmarkt talare och paminner mig om min larare Glover nar jag pluggade engelska i Uppsala.
Nu ringde just min kompis Kate; hon och de andra engelska brudarna sitter pa bussen pa vag till stan sa jag ska mota upp dem och ata lite lunch.
Val mott!
måndag 15 september 2008
Alderskrampor
Idag vaknade jag och hade ont i ryggen. Nu ar det kvall och jag har fortfarande ont. Har aldern redan borjat ta ut sin ratt?
Idag akte jag och Ferri segelbat i en sjo som heter Union Lake. Det var jattefint! Solen glittrade i vattnet och det var massor av manniskor ute. Eftersom det bara fanns plats for tva till fixade Ferri in oss tva. Ferri blev genast tjenis med gubben som styrde baten och Ferri hjalpte gladeligen till vid segligen. Jag njot mest av det fina vadret och att titta pa alla flytande villor langs sidorna. Jag fick se huset som Tom Hanks hus i filmen "Sleepless in Seattle" vilket var en bonus! :) Nar vi kom i land bad gubben alla i baten att applodera eftersom Ferri varit en san duktig seglare, haha! Shireen som satt pa bryggan tillsammans med lillan undrade vad Ferri nu hade hittat pa...
Hur trevligt det an varit med lite miljobyte och att traffa Ferri med familj ska det bli skont att komma tillbaka till vannerna och livet i San Francisco.
Ferri har fixat med sin dator halva kvallen med natverkskort, adapter och liknande sa nu ska den tydligen funka och det betyder att jag kommer att kunna ha en egen dator hemma fran och med imorn, jippi!
Idag akte jag och Ferri segelbat i en sjo som heter Union Lake. Det var jattefint! Solen glittrade i vattnet och det var massor av manniskor ute. Eftersom det bara fanns plats for tva till fixade Ferri in oss tva. Ferri blev genast tjenis med gubben som styrde baten och Ferri hjalpte gladeligen till vid segligen. Jag njot mest av det fina vadret och att titta pa alla flytande villor langs sidorna. Jag fick se huset som Tom Hanks hus i filmen "Sleepless in Seattle" vilket var en bonus! :) Nar vi kom i land bad gubben alla i baten att applodera eftersom Ferri varit en san duktig seglare, haha! Shireen som satt pa bryggan tillsammans med lillan undrade vad Ferri nu hade hittat pa...
Hur trevligt det an varit med lite miljobyte och att traffa Ferri med familj ska det bli skont att komma tillbaka till vannerna och livet i San Francisco.
Ferri har fixat med sin dator halva kvallen med natverkskort, adapter och liknande sa nu ska den tydligen funka och det betyder att jag kommer att kunna ha en egen dator hemma fran och med imorn, jippi!
söndag 14 september 2008
Sleepless in Seattle
Forst vill jag tacka alla er som gratulerade mig pa fodelsedagen! Era kort, telefonsamtal, sms, mail och wallposts varmde verkligen!
Seattle
Gronska
Granar som stracker sig anda upp till himlen
Glittrande sjoar
Snotackta bergstoppar
men ingen McDreamy
Ungefar sa kan Seattle sammanfattas enligt mig. Naturmassigt ar detta en valdigt vacker stad som paminner mycket om det nordiska landskapet. Om man diggar camping och friluftslivet ar detta the place to be. Ni som kanner mig vet att det inte ar min grej, men det var inte for stadens skull som jag begav mig till Seattle i torsdags. Det var for tre personer som heter Ferri, Shireen och Symphony. Pappa, mamma, barn.
Nu har jag antligen traffat lilla Symphony och hon ar verkligen hur sot som helst, precis som pa bilderna som Ferri skickat under aret som varit. Hennes appelkinder ar de storsta jag sett pa en bebis och hennes mun ar nog den minsta. De forsta manaderna var hon en riktig Chinese baby, men nu borjar hon bli mer och mer lik Ferri :)
Igar fyllde jag 24. Hurra. Arligt talat sa var det inte den roligaste dagen i mitt liv. Saknaden av familjen och vannerna blev pataglig och jag kande mig ratt ensam. Pa eftermiddagen var jag, Shireen och Symphony i deras lilla galleria och jag firade med en Mocha Mint Chip Frappuchino pa varat alskade Starbucks. Nar vi kom hem lekte jag lite med Symphony och sedan akte vi ivag till en park nara vattnet. Det var ett jattemysigt omrade och solen holl precis pa att ga ned. Vi at lite glass, njot av vattnet och tog en massa bilder pa oss sjalva.
Nar vi kom hem hade Ferri kopt en tiramisu-tarta till mig och de kom in pa mitt rum och sjong 'Ja ma hon leva'. Jag borjade lipa. Darefter forklarade Ferri att de inte hade nagra ljus pa tartan eftersom det skulle bli sa manga att de inte skulle fa plats. Very funny.
Pa fredag blir det fodelsedagsfirande for mig, tva norrman och en australiensk tjej, sa tyck inte synd om mig. Vi bestamde oss for att gora det enkelt for oss genom att helt enkelt saga till alla vara vanner att komma till ett sarskilt stalle dar de kan kopa bade mat och dricka och dar det senare kommer att bli klubb. Det kan nog bli riktigt skoj sa det ser jag fram emot!
Vad jag daremot inte ser fram emot ar kommande veckas tentaplugg. Nasta vecka blir det intensivt pluggande infor de tva sken-mid term exams som jag ska ha, sa det blir nog ingenting roligt inplanerat den veckan. Vilken tur att jag gillar att stressplugga och inte ar i behov av ett socialt liv.
Sov godis.
Seattle
Gronska
Granar som stracker sig anda upp till himlen
Glittrande sjoar
Snotackta bergstoppar
men ingen McDreamy
Ungefar sa kan Seattle sammanfattas enligt mig. Naturmassigt ar detta en valdigt vacker stad som paminner mycket om det nordiska landskapet. Om man diggar camping och friluftslivet ar detta the place to be. Ni som kanner mig vet att det inte ar min grej, men det var inte for stadens skull som jag begav mig till Seattle i torsdags. Det var for tre personer som heter Ferri, Shireen och Symphony. Pappa, mamma, barn.
Nu har jag antligen traffat lilla Symphony och hon ar verkligen hur sot som helst, precis som pa bilderna som Ferri skickat under aret som varit. Hennes appelkinder ar de storsta jag sett pa en bebis och hennes mun ar nog den minsta. De forsta manaderna var hon en riktig Chinese baby, men nu borjar hon bli mer och mer lik Ferri :)
Igar fyllde jag 24. Hurra. Arligt talat sa var det inte den roligaste dagen i mitt liv. Saknaden av familjen och vannerna blev pataglig och jag kande mig ratt ensam. Pa eftermiddagen var jag, Shireen och Symphony i deras lilla galleria och jag firade med en Mocha Mint Chip Frappuchino pa varat alskade Starbucks. Nar vi kom hem lekte jag lite med Symphony och sedan akte vi ivag till en park nara vattnet. Det var ett jattemysigt omrade och solen holl precis pa att ga ned. Vi at lite glass, njot av vattnet och tog en massa bilder pa oss sjalva.
Nar vi kom hem hade Ferri kopt en tiramisu-tarta till mig och de kom in pa mitt rum och sjong 'Ja ma hon leva'. Jag borjade lipa. Darefter forklarade Ferri att de inte hade nagra ljus pa tartan eftersom det skulle bli sa manga att de inte skulle fa plats. Very funny.
Pa fredag blir det fodelsedagsfirande for mig, tva norrman och en australiensk tjej, sa tyck inte synd om mig. Vi bestamde oss for att gora det enkelt for oss genom att helt enkelt saga till alla vara vanner att komma till ett sarskilt stalle dar de kan kopa bade mat och dricka och dar det senare kommer att bli klubb. Det kan nog bli riktigt skoj sa det ser jag fram emot!
Vad jag daremot inte ser fram emot ar kommande veckas tentaplugg. Nasta vecka blir det intensivt pluggande infor de tva sken-mid term exams som jag ska ha, sa det blir nog ingenting roligt inplanerat den veckan. Vilken tur att jag gillar att stressplugga och inte ar i behov av ett socialt liv.
Sov godis.
onsdag 3 september 2008
Mitt liv som professor
Jag kanske ska bli professor. Nar jag stod och pratade med en annan utbytesstudent innan forelasningen hade borjat kom en aldre kvinna fram till mig och ville fraga nagot angaende kursen. Smickrande eller vad? Jag tror inte alls att det kan bero pa att jag stod langst fram i klassrummet och liksom lutade mig lite medan jag pratade med den har andra studenten och sag allmant sjalvsaker med lararglasognen pa. Inte alls.
En annan sak som hande mig igar, som ar sa osvenskt som det kan bli och som vi svenska tjejer saklart langtar efter nar vi strosar runt dar pa gatorna och ser allmant sota ut. Precis. Det kom fram en kille och bad om mitt nummer. Ok, nu ska jag ge hela storyn for riktigt sa glammigt var det naturligtvis inte. Jag skyndade mig nedfor gatan och spanade in mig sjalv i skyltfonstrena (som jag alltid gor) medan jag oroades over att forsoka hitta nagot stalle jag kunde kopa nagot att ata -to go- eftersom jag redan var sen hem till Nikki. Det kommer en kille mot mig och stoppar mig. Jag som var i min egna lilla varld blev saklart lite radd (syrran och brorsan kan intyga hur lattskramd jag ar). Jag hoppade till, ursaktade mig och vantade pa att hora vilken vag den har turisten skulle fraga efter. Han sa istallet att han var tvungen att stoppa mig for att jag var sa himla sot (vilket jag inte var just den har dagen, men lat ga) och undrade om jag ville mota upp honom over en drink nagongang. Javisst sa jag och vi bytte nummer. Han bodde i San Jose och var...trevlig. Alla i dejtingvarlden vet vad trevlig innebar. Just det. Naval. Hor han av sig och vill ses sa kan jag tanka mig att gora det for om jag ska vara arlig sa vore det trevligt med lite uppmarksamhet. Bekraftelse ar ju trots allt en av manniskans primara behov. Det, tillsammans med att kanna fortroende. Kommer inte ihag var det tredje var; ni som last psykologi far garna fylla i har.
I torsdags var det annu en Pint Night som utbyteskommitten hade anordnat. Ni ser, varje torsdag halls en Pint Night pa lite olika schyssta barer runt om i staden for saval utbytesstudenter som amerikanska. Dessutom finns det ju en del icke-studenter dar ocksa. Naval. I torsdags var det Pint Night med forfest hos brittiska brudarna. Vi blev alla kalas saklart och det blev mer livat nar vi kom till stallet. Min nya favoritdrink har blivit Long Island Ice Tea eftersom det ar den enda drinken jag kan namnet pa och kan bestalla. Olyckligtvis bestar den av fyra spritsorter och ar jakligt stark. Otur for mig. Hur som helst. Efter en mangd alkohol i blodet fick jag den dar briljanta (hur sjutton stavas det ordet egentligen?) iden om att fanga dagen. Ni vet, man har spanat in en kille och tanker: livet ar kort-jag ska agera-tanken? Jag gar fram till killen, som for ovrigt ar tysk (jag vet; kan tyska killar vara snygga? den har kan det!) och lagger in min stot pa kanske inte det mest diskreta satt man kan lagga in en stot. Jag kommer inte riktigt ihag vad han sa, men jag har inget minne fran honom efter det. Han maste ha forsvunnit fran klubben och flytt for sitt liv. Jag har inte sett honom i skolan an och det kanske blir lite pinigt att se honom, men ah -livet ar faktiskt kort, vem bryr sig??
Idag ska jag till banken och hamta ut mitt Hello Kitty-kort. Forlat, mitt bankkort. Darefter maste jag ta mig hem och plugga lite varldshistoria fran 1500-talet fram till idag. Till min fasa upptackte jag igar att jag har en mid term exam om tre veckor. Fuck. Vada mid-term? Det ar val inte mitten av terminen an? Vi borjade skolan forra veckan ju! What tired I become.
I helgen var jag, Ilon och Gustaf pa IKEA for forsta gangen. Alla intisar hade redan hunnit dra nagra vandor dit sa det var lite pinsamt att vi svenskar inte hade varit dar an. Eller sa ville vi vara coola och oberorda. Nar vi kom dit och sag den blaa byggnaden med de stora gula bokstaverna och sag den svenska flaggan fladdra mitt emellan den Kaliforniska och Amerikanska sa kandes det nastan som att man skulle trada in pa Svenska Ambassaden. Kommer ni alla ihag slutscenen pa "Inte utan min dotter" (ni vet, den dar filmen som gjort vastvarlden radd for iranska man?) nar Sally Field, efter mycket om och men, nar den amerikanska ambassaden och ser flaggan? Kanske inte lika dramatiskt har, men nog kande man sig lite hemma. Den forsta timmen gick vi runt pa IKEA och tyckte att vi borde ha fatt nagot speciellt valkomnande eller na special treatment eftersom vi anda var SVENSKAR liksom. Vi gick runt dar och kande oss allmant kaxiga, stolta och glada over vad herr Kamprad byggt upp. Till var gladje sag vi att amerikanerna t.o.m. ordnat med svenska bocker och lexikon i Billys bokhylla. Thank you!
Sex timmar senare var vi fardiga att ga och konstaterade att vi nog behovde aka tillbaka eftersom vi inte fick med hela bygget pa denna vanda. Kanske redan till helgen far jag aka dit igen, yay!
Ja, vad ska jag mer beratta? Sommaren har kommit hit till SF sa jag skulle uppskatta att det ar runt 25-30 plusgrader celsius ute, bla himmel och stralande sol. Lovely. Till och med i campusomradet skiner solen, vilket ar ytterst ovanligt. Universitetet ar belaget i ett omrade som kallas Sunset och dar ar det nastan ALLTID kallt, gratt och dimmigt. Upplyftande skolmiljo eller vad? Nu skiner solen i alla fall och det ar jatteskont! Pa lunchrasten catchar man up med de andra intisarna over min nya favoritratt: plain bagel med cream cheese. Hade nastan saknat det under helgen.
Val mott alla!
En annan sak som hande mig igar, som ar sa osvenskt som det kan bli och som vi svenska tjejer saklart langtar efter nar vi strosar runt dar pa gatorna och ser allmant sota ut. Precis. Det kom fram en kille och bad om mitt nummer. Ok, nu ska jag ge hela storyn for riktigt sa glammigt var det naturligtvis inte. Jag skyndade mig nedfor gatan och spanade in mig sjalv i skyltfonstrena (som jag alltid gor) medan jag oroades over att forsoka hitta nagot stalle jag kunde kopa nagot att ata -to go- eftersom jag redan var sen hem till Nikki. Det kommer en kille mot mig och stoppar mig. Jag som var i min egna lilla varld blev saklart lite radd (syrran och brorsan kan intyga hur lattskramd jag ar). Jag hoppade till, ursaktade mig och vantade pa att hora vilken vag den har turisten skulle fraga efter. Han sa istallet att han var tvungen att stoppa mig for att jag var sa himla sot (vilket jag inte var just den har dagen, men lat ga) och undrade om jag ville mota upp honom over en drink nagongang. Javisst sa jag och vi bytte nummer. Han bodde i San Jose och var...trevlig. Alla i dejtingvarlden vet vad trevlig innebar. Just det. Naval. Hor han av sig och vill ses sa kan jag tanka mig att gora det for om jag ska vara arlig sa vore det trevligt med lite uppmarksamhet. Bekraftelse ar ju trots allt en av manniskans primara behov. Det, tillsammans med att kanna fortroende. Kommer inte ihag var det tredje var; ni som last psykologi far garna fylla i har.
I torsdags var det annu en Pint Night som utbyteskommitten hade anordnat. Ni ser, varje torsdag halls en Pint Night pa lite olika schyssta barer runt om i staden for saval utbytesstudenter som amerikanska. Dessutom finns det ju en del icke-studenter dar ocksa. Naval. I torsdags var det Pint Night med forfest hos brittiska brudarna. Vi blev alla kalas saklart och det blev mer livat nar vi kom till stallet. Min nya favoritdrink har blivit Long Island Ice Tea eftersom det ar den enda drinken jag kan namnet pa och kan bestalla. Olyckligtvis bestar den av fyra spritsorter och ar jakligt stark. Otur for mig. Hur som helst. Efter en mangd alkohol i blodet fick jag den dar briljanta (hur sjutton stavas det ordet egentligen?) iden om att fanga dagen. Ni vet, man har spanat in en kille och tanker: livet ar kort-jag ska agera-tanken? Jag gar fram till killen, som for ovrigt ar tysk (jag vet; kan tyska killar vara snygga? den har kan det!) och lagger in min stot pa kanske inte det mest diskreta satt man kan lagga in en stot. Jag kommer inte riktigt ihag vad han sa, men jag har inget minne fran honom efter det. Han maste ha forsvunnit fran klubben och flytt for sitt liv. Jag har inte sett honom i skolan an och det kanske blir lite pinigt att se honom, men ah -livet ar faktiskt kort, vem bryr sig??
Idag ska jag till banken och hamta ut mitt Hello Kitty-kort. Forlat, mitt bankkort. Darefter maste jag ta mig hem och plugga lite varldshistoria fran 1500-talet fram till idag. Till min fasa upptackte jag igar att jag har en mid term exam om tre veckor. Fuck. Vada mid-term? Det ar val inte mitten av terminen an? Vi borjade skolan forra veckan ju! What tired I become.
I helgen var jag, Ilon och Gustaf pa IKEA for forsta gangen. Alla intisar hade redan hunnit dra nagra vandor dit sa det var lite pinsamt att vi svenskar inte hade varit dar an. Eller sa ville vi vara coola och oberorda. Nar vi kom dit och sag den blaa byggnaden med de stora gula bokstaverna och sag den svenska flaggan fladdra mitt emellan den Kaliforniska och Amerikanska sa kandes det nastan som att man skulle trada in pa Svenska Ambassaden. Kommer ni alla ihag slutscenen pa "Inte utan min dotter" (ni vet, den dar filmen som gjort vastvarlden radd for iranska man?) nar Sally Field, efter mycket om och men, nar den amerikanska ambassaden och ser flaggan? Kanske inte lika dramatiskt har, men nog kande man sig lite hemma. Den forsta timmen gick vi runt pa IKEA och tyckte att vi borde ha fatt nagot speciellt valkomnande eller na special treatment eftersom vi anda var SVENSKAR liksom. Vi gick runt dar och kande oss allmant kaxiga, stolta och glada over vad herr Kamprad byggt upp. Till var gladje sag vi att amerikanerna t.o.m. ordnat med svenska bocker och lexikon i Billys bokhylla. Thank you!
Sex timmar senare var vi fardiga att ga och konstaterade att vi nog behovde aka tillbaka eftersom vi inte fick med hela bygget pa denna vanda. Kanske redan till helgen far jag aka dit igen, yay!
Ja, vad ska jag mer beratta? Sommaren har kommit hit till SF sa jag skulle uppskatta att det ar runt 25-30 plusgrader celsius ute, bla himmel och stralande sol. Lovely. Till och med i campusomradet skiner solen, vilket ar ytterst ovanligt. Universitetet ar belaget i ett omrade som kallas Sunset och dar ar det nastan ALLTID kallt, gratt och dimmigt. Upplyftande skolmiljo eller vad? Nu skiner solen i alla fall och det ar jatteskont! Pa lunchrasten catchar man up med de andra intisarna over min nya favoritratt: plain bagel med cream cheese. Hade nastan saknat det under helgen.
Val mott alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)