Fantastiskt ska det vara!

Om jag bortser från tentapluggandet har jag haft en väldigt trevlig helg måste jag säga. Fredagkvällen spenderades hemma hos farmor, där vi alla var samlade och åt middag och bara umgicks en sista gång, eftersom Ferri och hans familj skulle åka tillbaka till Seattle dagen därpå.

Igår var jag bjuden på inflyttningsfest hos Anna och Onur, vilket var jättetrevligt. Jag såg några gamla välbekanta ansikten som jag inte hade träffat på år och dar, och så blev det en rätt så rolig överraskning när högstadiegrabben Gurra klev in genom dörren. Han är en gammal kursare till mig från hösten 2006 som jag även skrev B-uppsatsen i Stats med för snart två år sedan. Jag hade inte sett honom sen förra våren någon gång. Gurra stod i sedvanlig ordning för underhållningen på festen genom att ta av sig byxor, kräla runt på golvet eller hoppa runt i soffan. Om han är 24 eller 4 kan man ju undra, men roligt var det i alla fall!

Idag hämtade jag ut en bråkdel av alla de San Francisco-bilder som jag kommer att framkalla, och jag blir alltid så varm i hjärtat av att titta på dem. Månaderna i San Fran hände, och jäklar vad kul jag hade!! Visst, livet går upp och ner och även jag hade mina dalar när allt kändes som skit, men i det stora hela hade jag det ändå väldigt, väldigt bra. Jag vågar till och med sträcka mig till att påstå att jag hade det fantastiskt, och det är väl ändå så det ska vara?

Boo!

Nyss hemkommen efter en skräckinjagad filmkväll hos Jesse och Per, tillsammans med Anna och Onur. Yes; jag och två kärlekspar. Det var inte så farligt som det kanske låter; de flesta jag hänger med nuförtiden är par och som tur är, är de så fantastiska att de aldrig får mig att känna som femte hjulet :)

Väl under filmkvällen satt jag och Anna i sedvanlig ordning och skrek till om vartannat och turades om att skrämma livet ur den andra medan Jesse satt och roades av att titta på våra reaktioner än att kolla på själva filmen. Kul att man kan roa andra, även med sin rädsla.

Att titta på film ikväll var nog precis vad min hjärna orkade med efter flera dagars intensivt tentaplugg. Att vara social och pratglad står inte högst på min lista just nu. Att koncentrera sig på att följa filmens handling och hålla för ögonen vid rätt tillfälle däremot; det var precis vad jag behövde. Inga teorier, inga modeller -bara Freddy Kreuger.

Hur seriös får man vara?

Alltså, så seriös som jag har varit den här terminen har jag nog aldrig varit. På riktigt. Jag går upp innan åtta i princip varje dag och först motionerar, för att komma hem och äta nyttig frukost och sedan plugga. Av fyra helger denna månad har jag jobbat två av dem, varit på utbildning på en av dem, och kommer att tentaplugga den fjärde. Hur seriös får man vara egentligen? Seriöst.

Det var väl dags då...

Så här snart fyra månader efter min ankomst och det senaste inlägget tänkte jag att det var dags att uppdatera min blogg.

Fick lite inspiration efter att ha läst min frugas senaste inlägg och tänkte att...det är ju faktiskt rätt kul att blogga; varför slutade jag med det egentligen?
Att jag i skrivande stund försöker tentaplugga för första gången på flera månader har ingenting med saken att göra. Alls.

En kort uppdatering om vad jag pysslar med nu, för er som inte hängt med i svängen:

Jag är alltså tillbaka i Svedala och har inlett samboliv med Rebecca, also known as Becks. Det funkar hur bra som helst; vi är bittra ihop, vi är cyniska ihop, vi skrattar ihop...

Jag har börjat läsa Freds- och konfliktkunskap A, med en intressant holländare i min seminariegrupp. Tänk så mycket roligare det är att gå till skolan när man har något fint att vila ögonen på mellan alla powerpoints? Jag jobbar fortfarande kvar i kroppsbutiken, vilket jag trivs bra med.

Jag har hunnit med att bli vuxen, vilket i praktiken innebär att jag aldrig sover längre än till halv åtta om dagarna (ok, åtta då), försöker att gå och lägga mig innan kl 24 och numera skickar födelsedagskort. Det ni!

Nä, nu ska jag fortsätta att plugga här. På torsdag blir det till att plugga med kursarna och då vill jag ju inte verka alltför oförberedd.