Svidande ögon och hela kroppen känns tung. Ingen ork att sätta igång någonting. Vill helst bara stänga mina två bruna eller krypa ner under täcket och titta på film. Har försökt att plugga lite, men det går trögt. Jag ska försöka läsa lite till innan det är dags att gå iväg och träna, förhoppningsvis blir jag piggare av det och ikväll ska jag ju faktiskt göra något riktigt, riktigt trevligt -jag ska ju få äta middag på Orvars tillsamans med Linda och Frida! :)
Gäsp...bye for now!
torsdag 1 oktober 2009
söndag 27 september 2009
Fantastiskt ska det vara!
Om jag bortser från tentapluggandet har jag haft en väldigt trevlig helg måste jag säga. Fredagkvällen spenderades hemma hos farmor, där vi alla var samlade och åt middag och bara umgicks en sista gång, eftersom Ferri och hans familj skulle åka tillbaka till Seattle dagen därpå.
Igår var jag bjuden på inflyttningsfest hos Anna och Onur, vilket var jättetrevligt. Jag såg några gamla välbekanta ansikten som jag inte hade träffat på år och dar, och så blev det en rätt så rolig överraskning när högstadiegrabben Gurra klev in genom dörren. Han är en gammal kursare till mig från hösten 2006 som jag även skrev B-uppsatsen i Stats med för snart två år sedan. Jag hade inte sett honom sen förra våren någon gång. Gurra stod i sedvanlig ordning för underhållningen på festen genom att ta av sig byxor, kräla runt på golvet eller hoppa runt i soffan. Om han är 24 eller 4 kan man ju undra, men roligt var det i alla fall!
Idag hämtade jag ut en bråkdel av alla de San Francisco-bilder som jag kommer att framkalla, och jag blir alltid så varm i hjärtat av att titta på dem. Månaderna i San Fran hände, och jäklar vad kul jag hade!! Visst, livet går upp och ner och även jag hade mina dalar när allt kändes som skit, men i det stora hela hade jag det ändå väldigt, väldigt bra. Jag vågar till och med sträcka mig till att påstå att jag hade det fantastiskt, och det är väl ändå så det ska vara?
Igår var jag bjuden på inflyttningsfest hos Anna och Onur, vilket var jättetrevligt. Jag såg några gamla välbekanta ansikten som jag inte hade träffat på år och dar, och så blev det en rätt så rolig överraskning när högstadiegrabben Gurra klev in genom dörren. Han är en gammal kursare till mig från hösten 2006 som jag även skrev B-uppsatsen i Stats med för snart två år sedan. Jag hade inte sett honom sen förra våren någon gång. Gurra stod i sedvanlig ordning för underhållningen på festen genom att ta av sig byxor, kräla runt på golvet eller hoppa runt i soffan. Om han är 24 eller 4 kan man ju undra, men roligt var det i alla fall!
Idag hämtade jag ut en bråkdel av alla de San Francisco-bilder som jag kommer att framkalla, och jag blir alltid så varm i hjärtat av att titta på dem. Månaderna i San Fran hände, och jäklar vad kul jag hade!! Visst, livet går upp och ner och även jag hade mina dalar när allt kändes som skit, men i det stora hela hade jag det ändå väldigt, väldigt bra. Jag vågar till och med sträcka mig till att påstå att jag hade det fantastiskt, och det är väl ändå så det ska vara?
fredag 25 september 2009
Boo!
Nyss hemkommen efter en skräckinjagad filmkväll hos Jesse och Per, tillsammans med Anna och Onur. Yes; jag och två kärlekspar. Det var inte så farligt som det kanske låter; de flesta jag hänger med nuförtiden är par och som tur är, är de så fantastiska att de aldrig får mig att känna som femte hjulet :)
Väl under filmkvällen satt jag och Anna i sedvanlig ordning och skrek till om vartannat och turades om att skrämma livet ur den andra medan Jesse satt och roades av att titta på våra reaktioner än att kolla på själva filmen. Kul att man kan roa andra, även med sin rädsla.
Att titta på film ikväll var nog precis vad min hjärna orkade med efter flera dagars intensivt tentaplugg. Att vara social och pratglad står inte högst på min lista just nu. Att koncentrera sig på att följa filmens handling och hålla för ögonen vid rätt tillfälle däremot; det var precis vad jag behövde. Inga teorier, inga modeller -bara Freddy Kreuger.
Väl under filmkvällen satt jag och Anna i sedvanlig ordning och skrek till om vartannat och turades om att skrämma livet ur den andra medan Jesse satt och roades av att titta på våra reaktioner än att kolla på själva filmen. Kul att man kan roa andra, även med sin rädsla.
Att titta på film ikväll var nog precis vad min hjärna orkade med efter flera dagars intensivt tentaplugg. Att vara social och pratglad står inte högst på min lista just nu. Att koncentrera sig på att följa filmens handling och hålla för ögonen vid rätt tillfälle däremot; det var precis vad jag behövde. Inga teorier, inga modeller -bara Freddy Kreuger.
onsdag 23 september 2009
Hur seriös får man vara?
Alltså, så seriös som jag har varit den här terminen har jag nog aldrig varit. På riktigt. Jag går upp innan åtta i princip varje dag och först motionerar, för att komma hem och äta nyttig frukost och sedan plugga. Av fyra helger denna månad har jag jobbat två av dem, varit på utbildning på en av dem, och kommer att tentaplugga den fjärde. Hur seriös får man vara egentligen? Seriöst.
tisdag 22 september 2009
Det var väl dags då...
Så här snart fyra månader efter min ankomst och det senaste inlägget tänkte jag att det var dags att uppdatera min blogg.
Fick lite inspiration efter att ha läst min frugas senaste inlägg och tänkte att...det är ju faktiskt rätt kul att blogga; varför slutade jag med det egentligen?
Att jag i skrivande stund försöker tentaplugga för första gången på flera månader har ingenting med saken att göra. Alls.
En kort uppdatering om vad jag pysslar med nu, för er som inte hängt med i svängen:
Jag är alltså tillbaka i Svedala och har inlett samboliv med Rebecca, also known as Becks. Det funkar hur bra som helst; vi är bittra ihop, vi är cyniska ihop, vi skrattar ihop...
Jag har börjat läsa Freds- och konfliktkunskap A, med en intressant holländare i min seminariegrupp. Tänk så mycket roligare det är att gå till skolan när man har något fint att vila ögonen på mellan alla powerpoints? Jag jobbar fortfarande kvar i kroppsbutiken, vilket jag trivs bra med.
Jag har hunnit med att bli vuxen, vilket i praktiken innebär att jag aldrig sover längre än till halv åtta om dagarna (ok, åtta då), försöker att gå och lägga mig innan kl 24 och numera skickar födelsedagskort. Det ni!
Nä, nu ska jag fortsätta att plugga här. På torsdag blir det till att plugga med kursarna och då vill jag ju inte verka alltför oförberedd.
Fick lite inspiration efter att ha läst min frugas senaste inlägg och tänkte att...det är ju faktiskt rätt kul att blogga; varför slutade jag med det egentligen?
Att jag i skrivande stund försöker tentaplugga för första gången på flera månader har ingenting med saken att göra. Alls.
En kort uppdatering om vad jag pysslar med nu, för er som inte hängt med i svängen:
Jag är alltså tillbaka i Svedala och har inlett samboliv med Rebecca, also known as Becks. Det funkar hur bra som helst; vi är bittra ihop, vi är cyniska ihop, vi skrattar ihop...
Jag har börjat läsa Freds- och konfliktkunskap A, med en intressant holländare i min seminariegrupp. Tänk så mycket roligare det är att gå till skolan när man har något fint att vila ögonen på mellan alla powerpoints? Jag jobbar fortfarande kvar i kroppsbutiken, vilket jag trivs bra med.
Jag har hunnit med att bli vuxen, vilket i praktiken innebär att jag aldrig sover längre än till halv åtta om dagarna (ok, åtta då), försöker att gå och lägga mig innan kl 24 och numera skickar födelsedagskort. Det ni!
Nä, nu ska jag fortsätta att plugga här. På torsdag blir det till att plugga med kursarna och då vill jag ju inte verka alltför oförberedd.
torsdag 11 juni 2009
Tillbaka i ett iskallt IKEA-land, som Kent brukar sjunga
Hej alla,
Nu ar jag tillbaka i Sverige igen, och i arlighetens namn sa kan jag inte pasta att jag hoppade hogt av gladje nar vi landade pa svensk mark igen.
Det som daremot gjorde mig varm i hjartat var att se familjen sta dar med blommor i valkomnsthallen for att ta emot en trott och nagot omtumlad Sandy.
Gardagen spenderades med basta vannerna och det var obeskrivligt harligt, underbart och SKONT att traffa dem igen! Bekanta, vanliga ansikten som betyder sa mycket for mig. Sa harligt att bara ta vid dar man slutade sist; kandes precis som att vi aldrig hade varit ifran varandra i overhuvudtaget. Vad ar det om inte sann vanskap?
Efter nastan nio timmar i stan med saval lunchtraff, fikatraff och en massa prat for att 'catch up' var det dags att bege sig ut till Jakobsberg igen.
Idag ska jag traffa kusinen och en killkompis over lunch i Kista; det ska ocksa bli jattekul!
Ha en bra dag; trots gra himmel och regn i luften!
Nu ar jag tillbaka i Sverige igen, och i arlighetens namn sa kan jag inte pasta att jag hoppade hogt av gladje nar vi landade pa svensk mark igen.
Det som daremot gjorde mig varm i hjartat var att se familjen sta dar med blommor i valkomnsthallen for att ta emot en trott och nagot omtumlad Sandy.
Gardagen spenderades med basta vannerna och det var obeskrivligt harligt, underbart och SKONT att traffa dem igen! Bekanta, vanliga ansikten som betyder sa mycket for mig. Sa harligt att bara ta vid dar man slutade sist; kandes precis som att vi aldrig hade varit ifran varandra i overhuvudtaget. Vad ar det om inte sann vanskap?
Efter nastan nio timmar i stan med saval lunchtraff, fikatraff och en massa prat for att 'catch up' var det dags att bege sig ut till Jakobsberg igen.
Idag ska jag traffa kusinen och en killkompis over lunch i Kista; det ska ocksa bli jattekul!
Ha en bra dag; trots gra himmel och regn i luften!
fredag 29 maj 2009
The end of a chapter, but certainly not the book
Vanner,
Min San Francisco-tid ar officiellt over. An end of an era. Jag trodde mig veta hur svart det skulle bli att ta avsked fran alla mina nya vanner och min hemstad sedan tio manader tillbaka, men jag hade ingen aning.
Jag hade ingen aning om att jag skulle ma fysiskt daligt over att behova lamna San Francisco; att jag inte skulle ha nagon aptit, att separationsangesten skulle satta sig som en klump i magen och att jag skulle vara nara till grats om vartannat (gud, sa dramatisk jag later nu, haha!)
Att ta avsked av vannerna var by far det svaraste dock, for i arlighetens namn vet jag inte nar jag kommer att fa traffa dem igen och aven om/nar jag gor det, sa kommer det inte att vara samma sak som nar vi alla bodde i San Francisco det dar aret i varan ungdom.
Som tur ar kommer jag att forsoka traffa de som bor narmast inom en snar framtid. Silje fran Norge som jag tog avsked av i december kommer och halsar pa mig i slutet av Juni, och forhoppningsvis kommer jag att kunna aka och halsa pa henne och de andra norrmannen i Oslo i slutet av sommaren. Engelsmannen planerar jag att besoka nu i host ocksa. Vore aven roligt att gora en tripp till Amsterdam nasta var. Den som lever far se! Hoppas bara att tid och pengar kommer att finnas till nagra spontana weekends runt om i Europa for att halsa pa vannerna.
Som med manga andra sa har man ju kontakt med de man vill ha kontakt med, och med de som man ar riktigt nara spelar det egentligen inte sa stor roll hur lang tid som flyter forbi innan man ses nasta gang. Med riktigt goda vanner ar det precis som att tiden har statt stilla medan man har varit ifran varandra, och man tar vid dar man slutade sist helt enkelt.
I skrivande stund ar det dock inte manniskorna jag tanker pa i forsta hand vad kommer till saknad, utan det ar den speciella San Francisco-atmosfaren, miljon och dess omgivning som det slog mig att jag inte kommer att se pa minst ett ar. Alla de gator jag har gatt pa, mina favoritmatsallen, barer et cetera. Idag slog det mig att jag inte kommer att kunna vara dar.
En annan sak som jag kom pa mig sjalv var aven att jag inte kunde sluta prata om San Francisco med vannerna har i LA. Jag har blivit en san dar manniska som kan borja prata om sitt utbytesar oavsett samtalsamne. Jag blev nastan irriterad pa mig sjalv.
Naval... Nu ar jag i alla fall nere i LA hos familjevannerna Khosroe & Gloria. Det kanns skont att komma ner hit till sodra Kalifornien som en liten mellanlandning innan hemresan till Svedala.
Idag tog Glorias systerdotter Crystal mig till Huntington Beach, dar vi promenerade pa stranden i nagon timme och pratade om allt och ingenting (hur trevlig manniska som helst!), for att sedan ata lunch pa en typisk amerikansk diner langst ute pa piren. Trots att vi var matta, tyckte vi att vi fortjanade lite glass efterat ocksa.
Nu pa kvallen har jag bara tagit det lugnt; kanner mig helt utmattad. Nastan lite avtrubbad. Jag kan inte komma pa vad jag vill gora har och kanner att kroppen, hjarnan och sjalen ar trott.
Forhoppningsvis blir det battre efter att ha fatt sova ut ett par dagar och fangat lite mer sol :)
Puss och kram pa er alla; langtar efter er!!
Karlek.
Min San Francisco-tid ar officiellt over. An end of an era. Jag trodde mig veta hur svart det skulle bli att ta avsked fran alla mina nya vanner och min hemstad sedan tio manader tillbaka, men jag hade ingen aning.
Jag hade ingen aning om att jag skulle ma fysiskt daligt over att behova lamna San Francisco; att jag inte skulle ha nagon aptit, att separationsangesten skulle satta sig som en klump i magen och att jag skulle vara nara till grats om vartannat (gud, sa dramatisk jag later nu, haha!)
Att ta avsked av vannerna var by far det svaraste dock, for i arlighetens namn vet jag inte nar jag kommer att fa traffa dem igen och aven om/nar jag gor det, sa kommer det inte att vara samma sak som nar vi alla bodde i San Francisco det dar aret i varan ungdom.
Som tur ar kommer jag att forsoka traffa de som bor narmast inom en snar framtid. Silje fran Norge som jag tog avsked av i december kommer och halsar pa mig i slutet av Juni, och forhoppningsvis kommer jag att kunna aka och halsa pa henne och de andra norrmannen i Oslo i slutet av sommaren. Engelsmannen planerar jag att besoka nu i host ocksa. Vore aven roligt att gora en tripp till Amsterdam nasta var. Den som lever far se! Hoppas bara att tid och pengar kommer att finnas till nagra spontana weekends runt om i Europa for att halsa pa vannerna.
Som med manga andra sa har man ju kontakt med de man vill ha kontakt med, och med de som man ar riktigt nara spelar det egentligen inte sa stor roll hur lang tid som flyter forbi innan man ses nasta gang. Med riktigt goda vanner ar det precis som att tiden har statt stilla medan man har varit ifran varandra, och man tar vid dar man slutade sist helt enkelt.
I skrivande stund ar det dock inte manniskorna jag tanker pa i forsta hand vad kommer till saknad, utan det ar den speciella San Francisco-atmosfaren, miljon och dess omgivning som det slog mig att jag inte kommer att se pa minst ett ar. Alla de gator jag har gatt pa, mina favoritmatsallen, barer et cetera. Idag slog det mig att jag inte kommer att kunna vara dar.
En annan sak som jag kom pa mig sjalv var aven att jag inte kunde sluta prata om San Francisco med vannerna har i LA. Jag har blivit en san dar manniska som kan borja prata om sitt utbytesar oavsett samtalsamne. Jag blev nastan irriterad pa mig sjalv.
Naval... Nu ar jag i alla fall nere i LA hos familjevannerna Khosroe & Gloria. Det kanns skont att komma ner hit till sodra Kalifornien som en liten mellanlandning innan hemresan till Svedala.
Idag tog Glorias systerdotter Crystal mig till Huntington Beach, dar vi promenerade pa stranden i nagon timme och pratade om allt och ingenting (hur trevlig manniska som helst!), for att sedan ata lunch pa en typisk amerikansk diner langst ute pa piren. Trots att vi var matta, tyckte vi att vi fortjanade lite glass efterat ocksa.
Nu pa kvallen har jag bara tagit det lugnt; kanner mig helt utmattad. Nastan lite avtrubbad. Jag kan inte komma pa vad jag vill gora har och kanner att kroppen, hjarnan och sjalen ar trott.
Forhoppningsvis blir det battre efter att ha fatt sova ut ett par dagar och fangat lite mer sol :)
Puss och kram pa er alla; langtar efter er!!
Karlek.
onsdag 13 maj 2009
Finals 1-0 Sandy
Ok, sa det blev ingen uppsats producerad inatt. Jag hann inte lasa det antal sidor som jag hade bestamt att jag skulle gora innan jag kunde borja skriva. Nu har jag last halva 'Imagining Argentina' sa nu blir det lite allmant googlande om bade den boken och den andra, 'Pereira Declares', innan jag faktiskt kan skriva uppsatsen.
Vore riktigt nice om jag blev klar med uppsatsen inatt sa att jag kunde borja tentaplugga infor min finals i 'Ethnicity&Nationalism'-kursen. Dessutom behover jag korta ned min research paper till mandag. Och sen skulle jag aven behova ha tid att skriva pa min hemtenta i 'Terrorism'-kursen som ska in den 21:a.
Stressed much? Tur att min syssling Thomas overraskade med sin senaste singel som kom med posten idag, sa nu lyssnar jag till hans lugna och skona toner. Rent objektivt sa maste jag nog skriva att finlandssvenska kanske ar den mysigaste svenska dialekten av alla. Rent objektivt, alltsa.
Na, nu ska det googlas for brinnande livet. Hoppas att det blir ett lika mellan mig och finals inatt; klockan ar ju bara barnet sa det kan nog ga! Positivitet folks, positivitet!
Vore riktigt nice om jag blev klar med uppsatsen inatt sa att jag kunde borja tentaplugga infor min finals i 'Ethnicity&Nationalism'-kursen. Dessutom behover jag korta ned min research paper till mandag. Och sen skulle jag aven behova ha tid att skriva pa min hemtenta i 'Terrorism'-kursen som ska in den 21:a.
Stressed much? Tur att min syssling Thomas overraskade med sin senaste singel som kom med posten idag, sa nu lyssnar jag till hans lugna och skona toner. Rent objektivt sa maste jag nog skriva att finlandssvenska kanske ar den mysigaste svenska dialekten av alla. Rent objektivt, alltsa.
Na, nu ska det googlas for brinnande livet. Hoppas att det blir ett lika mellan mig och finals inatt; klockan ar ju bara barnet sa det kan nog ga! Positivitet folks, positivitet!
tisdag 12 maj 2009
Finals, oh how we love finals
Da har alltsa finals-perioden officiellt dragit igang. Den har terminen har jag dock inte lika mycket som forra; bara en hemtenta, salstenta, uppsats och forkortning av en uppsats. Piece of cake och jag sager bara BRING IT ON! Fran och med ikvall ar det jag mot finals och min malsattning ar att hinna beta av sa mycket som mojligt sa att jag kan unna mig sjalv lite festligheter som exempelvis Bay to Breakers, som ar nu pa sondag.
Ikvall (las inatt) ar min malsattning att skriva en uppsats fran titel till sista punkten. Den ska vara pa 5 amerikanska sidor, vilket innebar 2,5 svenska. Min utmaning ligger egentligen i forarbetet; det ar en jamforande uppsats om tva romaner och jag har last ungefar 1 av dem. Darfor sager logiken att jag bor satta igang med den andra boken asap. Alltsa nu.
Jag ger en rapport om hur det gar, men tills vidare kommer jag att forestalla mig Argentina.
Ikvall (las inatt) ar min malsattning att skriva en uppsats fran titel till sista punkten. Den ska vara pa 5 amerikanska sidor, vilket innebar 2,5 svenska. Min utmaning ligger egentligen i forarbetet; det ar en jamforande uppsats om tva romaner och jag har last ungefar 1 av dem. Darfor sager logiken att jag bor satta igang med den andra boken asap. Alltsa nu.
Jag ger en rapport om hur det gar, men tills vidare kommer jag att forestalla mig Argentina.
måndag 11 maj 2009
...och nu lite bilder saklart! :)
Egobild ar ju ett maste for att halla er uppdaterade om hur jag ser ut, haha!
Pappas kusin Ghasem
Jag och min syssling Omead :)
Jag och pappas kusiner Mohsen och Davoud
Venice Beach, oh yeah!
Davoud och jag; han ar sa lik min farmor!
Anna, Davoud och jag
Jag, pa Rodeo Drive
Jag och tia Anna :)
Cheerleaders fran Monroe High School, LA
Jag och tia Anna
Tribute till slakten
Som jag skrev i forra inlagget sa hade jag ju halsat pa mina slaktingar nere i LA och det var hur underbart som helst! Min pappas kusin Davoud ar nog den snallaste manniskan ever och hans underbara fru Anna, som jag numera kallar Tia Anna (faster pa spanska) ar helt...fantastisk.
Anna ar...ja, hon maste nastan upplevas! Hon ar en kort liten mexikanska, sa sprallig och busig och med henne ar det aldrig en lugn stund. Hon ar hur snall och generos som helst och bjuder valdigt mycket pa sig sjalv. Vi spenderade dagarna med att prata och skratta om vartannat. En fantastisk manniska helt enkelt.
Det var kul att traffa pappas kusiner ocksa; jag hade inte traffat dem pa fyra ar och det var kul att lara kanna dem battre; alla tog hand om mig valdigt val och tyckte att jag kunde kalla dem saval farbror som kusin. Det var sa mysigt forsta kvallen nar jag hade kommit ner dit; da satt jag, Davoud och Anna i koket och at persiskt brod (noun barbari) med persisk korsbarssylt (sa gott!!!) och drack te medan Davoud berattade sina barndomsminnen av min pappa och min farmor, som alltsa ar hans faster. Jag blev nastan lite rord, sentimental som jag ar.
De som kanner mig vet att jag ar valdigt familjar som forsoker halla kontakten med de slaktingar som star mig narmast, och jag tycker att det ar sa harligt och mysigt att spendera tid med mina kusiner, sysslingar etc. etc. Ni ar en del av mig och jag ar en del av er.
Karlek till min familj och mina slaktingar dar ute i den stora vida varlden. Ingen namnd, ingen glomd. Ni betyder alla sa oerhort mycket for mig!
Anna ar...ja, hon maste nastan upplevas! Hon ar en kort liten mexikanska, sa sprallig och busig och med henne ar det aldrig en lugn stund. Hon ar hur snall och generos som helst och bjuder valdigt mycket pa sig sjalv. Vi spenderade dagarna med att prata och skratta om vartannat. En fantastisk manniska helt enkelt.
Det var kul att traffa pappas kusiner ocksa; jag hade inte traffat dem pa fyra ar och det var kul att lara kanna dem battre; alla tog hand om mig valdigt val och tyckte att jag kunde kalla dem saval farbror som kusin. Det var sa mysigt forsta kvallen nar jag hade kommit ner dit; da satt jag, Davoud och Anna i koket och at persiskt brod (noun barbari) med persisk korsbarssylt (sa gott!!!) och drack te medan Davoud berattade sina barndomsminnen av min pappa och min farmor, som alltsa ar hans faster. Jag blev nastan lite rord, sentimental som jag ar.
De som kanner mig vet att jag ar valdigt familjar som forsoker halla kontakten med de slaktingar som star mig narmast, och jag tycker att det ar sa harligt och mysigt att spendera tid med mina kusiner, sysslingar etc. etc. Ni ar en del av mig och jag ar en del av er.
Karlek till min familj och mina slaktingar dar ute i den stora vida varlden. Ingen namnd, ingen glomd. Ni betyder alla sa oerhort mycket for mig!
Far det lov att vara lite dubbelt dubbelt och stress vid sidan om?
Hej vanner!
Ledsen att jag inte har uppdaterat bloggen pa ett tag; jag var nere i LA for ett par veckor sedan for att halsa pa slaktingarna och sen sa kampade jag som bekant med en research paper. En uppsats som det senare visade sig att jag hade skrivit dubbelt sa mycket pa. Bra Sandra, bra. A andra sidan kan det ju verka som att jag ar en overambitios student som tycker att det ar roligt att skriva tio sidor med enkelt radavstand, nar de andra i klassen har skrivit med dubbelt ELLER sa kan det ju verka som att hon den dar utbytesstudenten ar for lat for att faktiskt lasa igenom anvisningarna infor uppsatsskrivandet. Jag tror att det ar det forstnamnda dock.
Nu borjar ju min tid har i San Francisco lida mot sitt slut och nu borjar paniken smatt krypa fram. Separationsangesten som jag kande forra veckan har namligen overgatt i ren och skar stress. Jag ar ju for sjutton inte fardig med den har staden an ju!! Det finns sa manga platser har i norra Cali som jag annu inte ens besokt eller kommer att hinna besoka pa mina knappt tva veckor som jag har kvar har, for att inte namna alla trendiga och coola utestallen, cafeer, butiker etc. etc. That's it, jag maste alltsa komma tillbaka till den har staden inom en snar framtid, sa ar det bara.
Enjoy the pics och vi ses snart!
Ledsen att jag inte har uppdaterat bloggen pa ett tag; jag var nere i LA for ett par veckor sedan for att halsa pa slaktingarna och sen sa kampade jag som bekant med en research paper. En uppsats som det senare visade sig att jag hade skrivit dubbelt sa mycket pa. Bra Sandra, bra. A andra sidan kan det ju verka som att jag ar en overambitios student som tycker att det ar roligt att skriva tio sidor med enkelt radavstand, nar de andra i klassen har skrivit med dubbelt ELLER sa kan det ju verka som att hon den dar utbytesstudenten ar for lat for att faktiskt lasa igenom anvisningarna infor uppsatsskrivandet. Jag tror att det ar det forstnamnda dock.
Nu borjar ju min tid har i San Francisco lida mot sitt slut och nu borjar paniken smatt krypa fram. Separationsangesten som jag kande forra veckan har namligen overgatt i ren och skar stress. Jag ar ju for sjutton inte fardig med den har staden an ju!! Det finns sa manga platser har i norra Cali som jag annu inte ens besokt eller kommer att hinna besoka pa mina knappt tva veckor som jag har kvar har, for att inte namna alla trendiga och coola utestallen, cafeer, butiker etc. etc. That's it, jag maste alltsa komma tillbaka till den har staden inom en snar framtid, sa ar det bara.
Enjoy the pics och vi ses snart!
måndag 13 april 2009
Uppsatshelvete
Jag ar sa fruktansvart less pa skolan i skrivande stund. Omotivationen jag lider av for tillfallet finner inga granser just nu. Jag har varit student sedan hosten 2004 och aven om jag har haft "the time of my life" har i USA och har sett pa det har aret som mitt sabbatsar sa har jag ju fortfarande gatt i skolan och pluggat; jag har respekterat alla deadlines och pluggat hart infor de tentor jag haft. Kanske inte sa mycket den har terminen, men jag ser till att bli godkand i alla fall.
Nu har sommarvarmen kommit hit till San Francisco och medan vanner mots upp i parker over picknicks spenderar jag dagarna framfor dataskarmen och forsoker skriva uppsatsen. Amnet i sig ar forvisso valdigt intressant, men som vi alla sakert vet sa blir aven det mest intressanta uppsatsamnet en utmaning nar man har en stressande deadline att halla.
Ibland ar det ok att tycka synd om sig sjalv. Men bara ibland. Att jag var pa musikalen Grease helt gratis i fredags och har festat tva dagar i rad ar nagot jag valjer att inte skriva mer om, for da later ju det har uppsatshelvetet inte sa helvetiskt trots allt.
Nu har sommarvarmen kommit hit till San Francisco och medan vanner mots upp i parker over picknicks spenderar jag dagarna framfor dataskarmen och forsoker skriva uppsatsen. Amnet i sig ar forvisso valdigt intressant, men som vi alla sakert vet sa blir aven det mest intressanta uppsatsamnet en utmaning nar man har en stressande deadline att halla.
Ibland ar det ok att tycka synd om sig sjalv. Men bara ibland. Att jag var pa musikalen Grease helt gratis i fredags och har festat tva dagar i rad ar nagot jag valjer att inte skriva mer om, for da later ju det har uppsatshelvetet inte sa helvetiskt trots allt.
onsdag 8 april 2009
Nar studiemotivationen ar pa topp...
Idag hade jag tankt att jag skulle ha producerat storre delen av min uppsats som ska in nasta onsdag. Jag skrev klart en sida. En sida. En.
Tack och lov har jag kallorna klara och imorgon ar en ny dag; DA ska jag producera storre delen av arbetet.
Nagot som jag daremot ar valdigt bra pa ar att lyssna pa Joshua Radins senaste album som ar helt fantastiskt bra! Med risk for att lata som en 13-aring, men...jag tror pa riktigt att jag ar kar i honom; i alla fall i hans rost och fina latar. Det ar lite Jack Johnson over det hela, men en betydligt battre version, enligt mig.
Att han sedan har bidrag med manga latar till serier som Scrubs och Grey's Anatomy ar endast en mindre detalj.
Jag skulle naturligtvis lagga upp lanken till min favoritlat, men eftersom det inte verkar funka far ni helt enkelt gora er en anstrangning och soka pa honom pa youtube om ni vill hora hur han later.
Tack och lov har jag kallorna klara och imorgon ar en ny dag; DA ska jag producera storre delen av arbetet.
Nagot som jag daremot ar valdigt bra pa ar att lyssna pa Joshua Radins senaste album som ar helt fantastiskt bra! Med risk for att lata som en 13-aring, men...jag tror pa riktigt att jag ar kar i honom; i alla fall i hans rost och fina latar. Det ar lite Jack Johnson over det hela, men en betydligt battre version, enligt mig.
Att han sedan har bidrag med manga latar till serier som Scrubs och Grey's Anatomy ar endast en mindre detalj.
Jag skulle naturligtvis lagga upp lanken till min favoritlat, men eftersom det inte verkar funka far ni helt enkelt gora er en anstrangning och soka pa honom pa youtube om ni vill hora hur han later.
tisdag 7 april 2009
Jul i Seattle December 2008
Julen firades som bekant uppe i Seattle med Ferri och hans familj; farmor var ocksa dar sa det blev ett kart aterseende :)
Bilduppdatering fran Waikiki, Hawaii November 2008
Kara vanner,
Om ni inte har lyssnat till Joshua Radins fina stamma sa tycker jag att ni ska gora er sjalva en tjanst och gora det; han ar helt underbar! Har kommer ett litet urplock av mina bilder fran semestern pa Honolulu,Hawaii; enjoy!! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)