Ok, sa jag ar inte den basta bloggaren cyber space nagonsin skadat, men det ar egentligen for att jag ar dar ute och lever mitt liv istallet for att sitta och skriva om det.
For er som inte foljer mitt liv i bilder pa ansiktsboken sa har foljande (intressanta) saker hant sedan jag skrev har sist:
Jag badade en vecka i ett vykort; dvs. jag var pa Hawaii en vecka. Jag var dar med min goda van Ilon och halsade pa hennes goda van Patrik, som nu sa klart aven ar min van. Det var forsta gangen pa flera ar som jag befann mig pa en typisk sol- och badsemester, vilket i praktiken innebar att man inte gor annat an att lapa sol pa stranden hela dagarna och doppa sig i havet mellan varven. Ibland har man det riktigt bra. Ibland ar livet inte en hynda. Tack vare mina iranska gener blev jag inte bara brun som en pepparkaka, utan aven brunare! Jag blev sa brun att jag faktiskt var brunare an Dr. Jackson pa skolan, som ar afroamerikanska. How about that!
Vad mer intressant har hant i mitt liv sedan jag skrev har sist?
Jag spenderade en hel manad med att gora det jag kom hit for att gora, alltsa plugga. Jag pluggade som om jag aldrig pluggat forr. Jag skrev uppsatser for brinnande livet, jag stannade uppe om natterna och pluggade infor diverse slutprov. Nja, ok -kanske inte riktigt sa mycket, men...jag pluggade mycket. Nu ar det tack och lov over och jag har lov i en hel manad, woop woop som det heter har i Cali!
Till julen akte jag upp till Seattle for att fira med farbror, hans lilla familj och farmor. Det var kul att traffa farmor igen eftersom hon hade hunnit aka till Iran flera manader innan jag flyttade till USA, sa det var ett kart aterseende. Trakigt nog var nastan hela hushallet sjukt och det var snokaos i staden, sa det fanns inte mycket att gora om dagarna an att vila och lasa bok. Sa har i efterhand var det nog precis vad jag behovde efter den galna finals-perioden som varit.
Julafton spenderades i ett kopcentrum med farbror och symfonin och den klassiska jullunchen at vi pa McDonald's. Nar vi kom hem hjalptes jag, farbror och faster at att laga svensk julmat, dvs. jag rullade kottbullar, vi kokade potatis som vi sedan bestamde oss for att gora om till mos eftersom ingen av oss egentligen tyckte om kokta potatis och jag dekorerade hot dogs till prinsar. Farmor ville ocksa vara med pa ett horn, sa hon fick lov att gora persiskt ris och kottgryta.
Nar jag kom in i koket och kande doften av varm glogg fylldes ogonen av tarar. Det var en valbekant doft och annu godare smak. Gud sa jag saknade min familj just da.
Efter middag och julklappsutdelning spenderade vi resten av kvallen med att spela kort, vilket var mysigt. Aven om jag befann mig milslanga vagar fran min familj och mina goda vanner och aven om jag inte hade haft en spektakular julhelg sa kandes det trots allt mysigt att vara med slakten for...nar allt kommer omkring sa ar ju julen till for just det; att umgas med familjen.
Pa nyarsmorgon sa aker little miss Fresh ner till den syndigaste staden av alla for att fira in det nya aret med sina basta tjejkompisar har i USA. Vart liga bestar av tva svenskar, en britt och en aussie. Det kan inte bli annat an succee! Far se om nagon av oss rakar gifta oss dar; Nikki -den brittiska tjejen -har redan kollat upp priser och ar pa jakt efter en sloja. This ought to be interesting...
Vi far val se nar jag skriver nasta gang och vad som har hant i mitt liv da! Tills dess... HAPPY NEW YEAR!!!
Karlek,
Sandy
måndag 29 december 2008
lördag 8 november 2008
Matress Land
Igar var en sadan dar dag da man har planerat att plugga en massa men som slutat med att man inte gjort ett skit. Man kanner sig alltid sa himla bra nar dagen borjar lida mot sitt slut och tanker att: imorn ar en ny dag, imorn ska jag vara produktiv och en duktig student. Ha!
Jag ringde min van Comcast for att diskutera mina standiga internetbekymmer. Jag har nog spenderat 200 minuter pa det foretaget och alltid, av nagon anledning, avslutat telefonsamtalet med att vara mer forvirrad over mina dataproblem an vad jag var innan jag ringde. Att man dessutom far spendera minst en halvtimme med att lyssna pa telefonmusik innan man i over huvudtaget far prata med en handlaggare kanns ju ocksa vardefullt. Naval.
Nu verkar mina internetproblem antligen vara over och jag kan blicka framat over en ljus framtid med massor av surftimmar framfor mig! Yay!
Nog for att jag var en internet-nord i Sverige, men har har internet blivit mitt fonster ut till Sverige och ett verktyg for att kunna ha kontakt med familj och vanner. Utan internet och den mojligheten ar det valdigt latt hant att man kanner sig bade isolerad och ensam. Tva kanslor som man gott kan vara utan enligt mig.
Mitt i en intressant Comcast-diskussion plingar Ilon, Nikki och Gustaf pa dorren helt randomly och besokte mig vilket var en glad overraskning! Sedan akte vi over till Irving och delade pa en stor pizza innan vi akte upp till 1982 10th avenue for att ligga i Matress Land och kolla film med de andra brittiska brudarna. Mysigt varre!
Forsta filmen var egentligen en dokumentar om sjalvmorden vid GG-bridge, som foregaende ar tydligen hade haft 24 fall och med det varit den plats i varlden med flest sjalvmordsfall. Laskig dokumentar dar man faktiskt fick se manniskor som hoppade... Usch.
Idag ar en san dar dag da man bara vill krypa ned i sangen, under tacket och kolla pa romantiska karlekskomedier och ata svenskt godis. Istallet blir det panikshopping efter en toga-outfit infor festen hos brittiska brudarna ikvall. Orkar egentligen inte, men what to do? Livet ar hart ibland.
Jag ringde min van Comcast for att diskutera mina standiga internetbekymmer. Jag har nog spenderat 200 minuter pa det foretaget och alltid, av nagon anledning, avslutat telefonsamtalet med att vara mer forvirrad over mina dataproblem an vad jag var innan jag ringde. Att man dessutom far spendera minst en halvtimme med att lyssna pa telefonmusik innan man i over huvudtaget far prata med en handlaggare kanns ju ocksa vardefullt. Naval.
Nu verkar mina internetproblem antligen vara over och jag kan blicka framat over en ljus framtid med massor av surftimmar framfor mig! Yay!
Nog for att jag var en internet-nord i Sverige, men har har internet blivit mitt fonster ut till Sverige och ett verktyg for att kunna ha kontakt med familj och vanner. Utan internet och den mojligheten ar det valdigt latt hant att man kanner sig bade isolerad och ensam. Tva kanslor som man gott kan vara utan enligt mig.
Mitt i en intressant Comcast-diskussion plingar Ilon, Nikki och Gustaf pa dorren helt randomly och besokte mig vilket var en glad overraskning! Sedan akte vi over till Irving och delade pa en stor pizza innan vi akte upp till 1982 10th avenue for att ligga i Matress Land och kolla film med de andra brittiska brudarna. Mysigt varre!
Forsta filmen var egentligen en dokumentar om sjalvmorden vid GG-bridge, som foregaende ar tydligen hade haft 24 fall och med det varit den plats i varlden med flest sjalvmordsfall. Laskig dokumentar dar man faktiskt fick se manniskor som hoppade... Usch.
Idag ar en san dar dag da man bara vill krypa ned i sangen, under tacket och kolla pa romantiska karlekskomedier och ata svenskt godis. Istallet blir det panikshopping efter en toga-outfit infor festen hos brittiska brudarna ikvall. Orkar egentligen inte, men what to do? Livet ar hart ibland.
fredag 7 november 2008
Trick or treat??
Hej alla och sorry att jag varit crap pa att uppdatera den har bloggen; har varit for busy helt enkelt.
Vad har hant sen jag skrev sist?
Jag har haft ungefar ett tusen tentor varje vecka som jag spenderat ett x antal timmar att plugga till, men oroa er inte; Sandy Candy har sett till att ha roligt vid sidan om bockerna ocksa!
For tre veckor sedan bestamde jag mig for att antligen ta mig ut till Golden Gate Park for att sitta och filosofera lite over livet och skriva lite i dagboken som jag fick av Erika och bara ha lite me-time och...bara vara. Under aren i Uppsala har jag markt att jag behover sadana dagar da jag bara satter mig pa nagot mysigt cafe och tar en fika med mig medan jag skriver dagbok. Hur som helst; tillbaka till GG-Park. Jag kom dit och det var liite kallare an vad jag hade klatt mig for, men det fick lov att ga anda. Efter att ha vandrar fram och tillbaka langs bilvagen for att forsoka ta mig in i parken sa hittade jag antligen en vag (manniskorna som bevittnade det har maste ha fatt sig ett gott skratt medan de tittade pa den dar forvirrade tjejen...). GG-Park ar en ENORM park, sa det sa... Anyway, jag satte mig for att skriva lite dagbok men da vagrade saklart pennan att fungera sa jag fick helt enkelt skriva en mental dagbok istallet. Medan jag skrev pa min mentala dagbok sag jag en massa nyforalskade par ro batar i dammen och det var valdigt fint att titta pa (men jag ville saklart inte titta for mycket, for da skulle de sakert kanna sig obekvama och tanka: vilket freak som sitter dar pa andra sidan dammen och stittar pa oss!).
Naval... Efter lite filosoferande kom jag fram till foljande: jag ar jakligt lycklig faktiskt. Jag har det hur bra som helst och framfor allt sa lever jag ett roligt liv. Jag har lart kanna massor av harliga manniskor och hittat goda vanner i en del av dem som jag hittar pa roliga saker med for att fylla mitt liv med inte enbart ar, utan aven liv, som min kara mellanstadielarare skrev i en bok till mig en gang for langesedan.
Under de har veckor som jag inte skrivit i bloggen har jag hunnit att vara bade kaninen i Alice i Underlandet, klatt mig i vitt och varit Buttercup i the Powerpuff Girls och...just det, jag har aven bevittnat det viktigaste presidentvalet i amerikansk historia.
Naturligtvis missade jag sjalva valvakan och fick hora att USA just valt sin forsta "svarta" president medan jag satt pa bussen pa vag till brittiska brudarna dar jag skulle se det hela ske. Det gjorde mig ingenting, nog big deal liksom. Jag var nojd med att fa sms av brudarna och hora manniskor jubla pa gatan dar bussen korde forbi. Val framme pa 1982 10th avenue fick jag i alla fall se Obamas tal LIVE. Yes we can. Aven om jag inte ar amerikan och endast levt har i snart tre manader fick jag gashud under hans tal. Det var stort. Det var haftigt att se folkmassan som hade samlats och hur rorda manga av dem var over att han hade vunnit. Kan val inte pasta att det ar detsamma i Sverige efter ett val direkt, haha... Dessutom ar han en otroligt bra retoriker som holl ett historiskt tal som jag formodligen kommer att spela upp for mina framtida elever under min lararkarriar och jag kommer att kunna saga att jag sag det live. Eller ok, jag var ju inte i Chicago men ni forstar grejen.
Som ni ser har det hunnit handa en hel del saker har i the states och det ar val som jag och min van Ilon brukar saga till varandra: mycket kan handa pa en vecka for en vecka har i SF motsvarar ungefar en manad hemma i Sverige. Otroligt intensivt och jag har aldrig varit med om nagot liknande.
En annan sak som jag borjar fundera over ar...hur ska jag kunna komma tillbaka till vardagen i Sverige och vara lycklig?
Na, nu maste jag satta igang och plugga sa att jag med gott samvete kan aka over till 1982 och titta pa Bridget Jones och ata en massa onyttigt. Mums.
Vad har hant sen jag skrev sist?
Jag har haft ungefar ett tusen tentor varje vecka som jag spenderat ett x antal timmar att plugga till, men oroa er inte; Sandy Candy har sett till att ha roligt vid sidan om bockerna ocksa!
For tre veckor sedan bestamde jag mig for att antligen ta mig ut till Golden Gate Park for att sitta och filosofera lite over livet och skriva lite i dagboken som jag fick av Erika och bara ha lite me-time och...bara vara. Under aren i Uppsala har jag markt att jag behover sadana dagar da jag bara satter mig pa nagot mysigt cafe och tar en fika med mig medan jag skriver dagbok. Hur som helst; tillbaka till GG-Park. Jag kom dit och det var liite kallare an vad jag hade klatt mig for, men det fick lov att ga anda. Efter att ha vandrar fram och tillbaka langs bilvagen for att forsoka ta mig in i parken sa hittade jag antligen en vag (manniskorna som bevittnade det har maste ha fatt sig ett gott skratt medan de tittade pa den dar forvirrade tjejen...). GG-Park ar en ENORM park, sa det sa... Anyway, jag satte mig for att skriva lite dagbok men da vagrade saklart pennan att fungera sa jag fick helt enkelt skriva en mental dagbok istallet. Medan jag skrev pa min mentala dagbok sag jag en massa nyforalskade par ro batar i dammen och det var valdigt fint att titta pa (men jag ville saklart inte titta for mycket, for da skulle de sakert kanna sig obekvama och tanka: vilket freak som sitter dar pa andra sidan dammen och stittar pa oss!).
Naval... Efter lite filosoferande kom jag fram till foljande: jag ar jakligt lycklig faktiskt. Jag har det hur bra som helst och framfor allt sa lever jag ett roligt liv. Jag har lart kanna massor av harliga manniskor och hittat goda vanner i en del av dem som jag hittar pa roliga saker med for att fylla mitt liv med inte enbart ar, utan aven liv, som min kara mellanstadielarare skrev i en bok till mig en gang for langesedan.
Under de har veckor som jag inte skrivit i bloggen har jag hunnit att vara bade kaninen i Alice i Underlandet, klatt mig i vitt och varit Buttercup i the Powerpuff Girls och...just det, jag har aven bevittnat det viktigaste presidentvalet i amerikansk historia.
Naturligtvis missade jag sjalva valvakan och fick hora att USA just valt sin forsta "svarta" president medan jag satt pa bussen pa vag till brittiska brudarna dar jag skulle se det hela ske. Det gjorde mig ingenting, nog big deal liksom. Jag var nojd med att fa sms av brudarna och hora manniskor jubla pa gatan dar bussen korde forbi. Val framme pa 1982 10th avenue fick jag i alla fall se Obamas tal LIVE. Yes we can. Aven om jag inte ar amerikan och endast levt har i snart tre manader fick jag gashud under hans tal. Det var stort. Det var haftigt att se folkmassan som hade samlats och hur rorda manga av dem var over att han hade vunnit. Kan val inte pasta att det ar detsamma i Sverige efter ett val direkt, haha... Dessutom ar han en otroligt bra retoriker som holl ett historiskt tal som jag formodligen kommer att spela upp for mina framtida elever under min lararkarriar och jag kommer att kunna saga att jag sag det live. Eller ok, jag var ju inte i Chicago men ni forstar grejen.
Som ni ser har det hunnit handa en hel del saker har i the states och det ar val som jag och min van Ilon brukar saga till varandra: mycket kan handa pa en vecka for en vecka har i SF motsvarar ungefar en manad hemma i Sverige. Otroligt intensivt och jag har aldrig varit med om nagot liknande.
En annan sak som jag borjar fundera over ar...hur ska jag kunna komma tillbaka till vardagen i Sverige och vara lycklig?
Na, nu maste jag satta igang och plugga sa att jag med gott samvete kan aka over till 1982 och titta pa Bridget Jones och ata en massa onyttigt. Mums.
onsdag 15 oktober 2008
Helgrecension
Min helg dag for dag:
Fredag: lasa i Use of Force boken (som for ovrigt ar en mycket bra bok!) for att sedan bli avbruten av hogljudda konstiga flygplan som svischade forbi utanfor mitt fonster. Efter ett par flygplan insag jag vad det var. Det var krigsflygplan. Shit, ar det krig nu? tankte jag. Jag stod och bevakade de olika flygplanen som mullrade i luften ovanfor mig, som om mitt bevakande pa nagot satt skulle kunna hindra eventuella bomber som kanske skulle trilla ned over San Franca. Nar jag till min lattnad inte sag nagra bomber atergick jag till lasandet om krig och strategi. Kvallen spenderades ensam inlindad i duntacke med tanda ljus med glass och doritos medan jag tittade pa Grey's Anatomy. Att vannerna var pa antingen hemmafest eller ute pa stranden runt en bonfire med en massa roliga manniskor gjorde mig ingenting. Jag ville vara hemma. Ensam.
Lordag: Ilon forklarade att det inte var krig i USA, utan att planen tillhorde den arliga Blue Angel Air Force Show eller vad den nu hette. Kul att jag missade den, verkligen. Resten av dagen spenderades pa samma satt som foregaende dag, med undantaget att jag vid 17-tiden bestamde mig for att inte vara trakig och ge lordagkvallen en chans. Jag akte darfor hem till Nikki och motte upp de andra tjejerna for att sedan bege oss bort till Park Merced, vid skolan ungefar, for att ga pa norskornas och James inflyttningsfest. Precis nar vi klivit ut hissen och ar pa vag mot deras ytterdor ser vi att nagra andra redan kommit dit. Polisen. Great. Vad ar det med detta land och deras poliser som ska komma och forstora alla hemmafester hela tiden? Hittar de eventsen pa facebook eller hur gor de? Man tycker ju att landet har nagot storre problem an simpla hemmafester av snalla studenter. Det hela slutade med att vi akte hem till Nikki igen, denna gangen tillsammans med norrmannen.
Sondag: Plugg, plugg och ater plugg.
Mandag: Gissa vad? Ja, precis.
Hur ska man sammanfatta den har helgen? Tja..ratt skaplig anda. Jag tycker ju om att plugga och vi vet ju alla att hemmafester ar overskattade.
Fredag: lasa i Use of Force boken (som for ovrigt ar en mycket bra bok!) for att sedan bli avbruten av hogljudda konstiga flygplan som svischade forbi utanfor mitt fonster. Efter ett par flygplan insag jag vad det var. Det var krigsflygplan. Shit, ar det krig nu? tankte jag. Jag stod och bevakade de olika flygplanen som mullrade i luften ovanfor mig, som om mitt bevakande pa nagot satt skulle kunna hindra eventuella bomber som kanske skulle trilla ned over San Franca. Nar jag till min lattnad inte sag nagra bomber atergick jag till lasandet om krig och strategi. Kvallen spenderades ensam inlindad i duntacke med tanda ljus med glass och doritos medan jag tittade pa Grey's Anatomy. Att vannerna var pa antingen hemmafest eller ute pa stranden runt en bonfire med en massa roliga manniskor gjorde mig ingenting. Jag ville vara hemma. Ensam.
Lordag: Ilon forklarade att det inte var krig i USA, utan att planen tillhorde den arliga Blue Angel Air Force Show eller vad den nu hette. Kul att jag missade den, verkligen. Resten av dagen spenderades pa samma satt som foregaende dag, med undantaget att jag vid 17-tiden bestamde mig for att inte vara trakig och ge lordagkvallen en chans. Jag akte darfor hem till Nikki och motte upp de andra tjejerna for att sedan bege oss bort till Park Merced, vid skolan ungefar, for att ga pa norskornas och James inflyttningsfest. Precis nar vi klivit ut hissen och ar pa vag mot deras ytterdor ser vi att nagra andra redan kommit dit. Polisen. Great. Vad ar det med detta land och deras poliser som ska komma och forstora alla hemmafester hela tiden? Hittar de eventsen pa facebook eller hur gor de? Man tycker ju att landet har nagot storre problem an simpla hemmafester av snalla studenter. Det hela slutade med att vi akte hem till Nikki igen, denna gangen tillsammans med norrmannen.
Sondag: Plugg, plugg och ater plugg.
Mandag: Gissa vad? Ja, precis.
Hur ska man sammanfatta den har helgen? Tja..ratt skaplig anda. Jag tycker ju om att plugga och vi vet ju alla att hemmafester ar overskattade.
måndag 13 oktober 2008
Love fest!
Forra lordagen var det Love Fest i San Francisco och jag hade egentligen ingen aning om vad det innebar eller vad jag hade att forvanta mig forran jag faktiskt befann mig mitt inne i det hela.
Det jag hade fatt hora om om dagens happening var att det tydligen skulle vara den storsta musikfestivalen i staden pa hela aret, da manniskor klar ut sig (eller klar av sig) och tittar pa en stor parad bestaendes av flak dekorerade pa olika satt med var sina dj's som pumpade house och techno-musik genom hogtalarna som manniskorna (vi) dansade och hoppade till langs Market St. Alla gick runt och var berusade av antingen alkohol eller av det faktum att hela Downtown var en enda stor fest! Det var ungefar som Valborg, fast med utkladda manniskor overallt och hog house-musik i bakgrunden. Alla var glada och dansade pa gatan och naturligtvis skulle inte vi internationella studenter vara samre! Alla tagade till stadshuset pa Civic Center dar alla flaken hade parkerat och dar manniskor dansade bade pa flaken och pa gatan (som de hade sparrat av). Runot omkring fanns partytalt och olika restaurangstand och fullt, fullt med manniskor! Sorry alla Uppsalabor, men jag far faktiskt lov att meddela att detta var storre och betydligt roligare an Valborg (!)
Mot kvallen akte vi hem till Nikki och spelade beer pong med norrmannen och snipp snapp snut sa var kvallen och denna karleksfest slut.
Min kompis Jordan gjorde en video som jag ska forsoka ladda upp har, for att ni ska fa ett hum om hur lovefest var.
Val mott!
Det jag hade fatt hora om om dagens happening var att det tydligen skulle vara den storsta musikfestivalen i staden pa hela aret, da manniskor klar ut sig (eller klar av sig) och tittar pa en stor parad bestaendes av flak dekorerade pa olika satt med var sina dj's som pumpade house och techno-musik genom hogtalarna som manniskorna (vi) dansade och hoppade till langs Market St. Alla gick runt och var berusade av antingen alkohol eller av det faktum att hela Downtown var en enda stor fest! Det var ungefar som Valborg, fast med utkladda manniskor overallt och hog house-musik i bakgrunden. Alla var glada och dansade pa gatan och naturligtvis skulle inte vi internationella studenter vara samre! Alla tagade till stadshuset pa Civic Center dar alla flaken hade parkerat och dar manniskor dansade bade pa flaken och pa gatan (som de hade sparrat av). Runot omkring fanns partytalt och olika restaurangstand och fullt, fullt med manniskor! Sorry alla Uppsalabor, men jag far faktiskt lov att meddela att detta var storre och betydligt roligare an Valborg (!)
Mot kvallen akte vi hem till Nikki och spelade beer pong med norrmannen och snipp snapp snut sa var kvallen och denna karleksfest slut.
Min kompis Jordan gjorde en video som jag ska forsoka ladda upp har, for att ni ska fa ett hum om hur lovefest var.
Val mott!
måndag 29 september 2008
Gunther Longstocking made in Taiwan
Igar var det Scavenger Hunt for alla intisar sa sjalvklart deltog aven jag i detta special event! Scavenger Hunt ar pa svenska...ja, vad kallar man det..skattjakt eller nat liknande. Vi formade lag, hade massa olika uppgifter att utfora runt om i city och ledtradar att knacka. Det var ratt kul, men aven stressande. Vi hade totalt tre timmar pa oss att losa femton uppgifter innan vi var tvungna att vara pa stranden dar det skulle finnas en bonfire. Mitt lag, Gunther Longstocking made in Taiwan, kom pa andra plats! Det ni! Att vinna ar ju som vi redan vet overskattat, sa jag ar riktigt nojd over att vi kom pa andra plats med fem minuters marginal fran det vinnande laget.
Vi var val runt 70+ intisar och amerikaner pa stranden och grillade mashmallows som vi at med kex och choklad samtidigt som vi drack vuxendricka i olika smaker. Mot kvallen akte vi vidare till forfest hos de brittiska brudarna for att sedan crasha en husfest. Festen var kul, det var massa manniskor dar och efter ungefar 20 minuter tystnar alla eftersom polisen hade kommit. Kul fest, verkligen. Vi fick helt enkelt lov att aka tillbaka till de brittiska brudarna och fortsatta festen hos dem; what to do liksom?
Idag mar jag som jag fortjanar och har just sett Made of Honor. Kan nagon ge mig Patrick Dempsey i forsenad fodelsedagspresent please?
Vi var val runt 70+ intisar och amerikaner pa stranden och grillade mashmallows som vi at med kex och choklad samtidigt som vi drack vuxendricka i olika smaker. Mot kvallen akte vi vidare till forfest hos de brittiska brudarna for att sedan crasha en husfest. Festen var kul, det var massa manniskor dar och efter ungefar 20 minuter tystnar alla eftersom polisen hade kommit. Kul fest, verkligen. Vi fick helt enkelt lov att aka tillbaka till de brittiska brudarna och fortsatta festen hos dem; what to do liksom?
Idag mar jag som jag fortjanar och har just sett Made of Honor. Kan nagon ge mig Patrick Dempsey i forsenad fodelsedagspresent please?
fredag 26 september 2008
Det blev en Dell!
JAG HAR ANTLIGEN EN DATOR! Det ar fortsta gangen i mitt liv som jag har kopt en alldeles egen dator, som ar ny och som ar sa fin sa fin... :) Materialisten och I-landsmanniskan i mig kunde inte vara lyckligare! Forutom det faktum att mitt liv kanns mycket enklare nu nar jag kan vara uppkopplad till omvarlden nar som helst, kan skriva mina skoluppgifter hemma sa ar det en ren lyx att kunna lyssna pa musik och titta pa filmer och serier pa datorn. Ni som kanner mig vet hur ofta jag brukar vara online och att jag alltid har musik pa i bakgrunden. Ni vet aven att jag alskar att titta pa film som avkoppling. Nu kan jag gora allt det dar, jippi! :)
Jag har haft mina forsta mid-term exams den har veckan; en i varldshistoria (Osmanska riket, Mughal Indien, Tokugawa Japan och Europa, samtliga omraden under 1500-talet till 1800-talet) och den andra tentan var i islams varldshistoria (Osmanska riket och Egypten under 1800-talet med alla dess reformer). Superintressanta kurser och jag alskar min professor, han ar helt underbar! Han lyckas vara humoristisk och avslappnad samtidigt som han behaller sin auktoritet. Han ar en utmarkt talare och paminner mig om min larare Glover nar jag pluggade engelska i Uppsala.
Nu ringde just min kompis Kate; hon och de andra engelska brudarna sitter pa bussen pa vag till stan sa jag ska mota upp dem och ata lite lunch.
Val mott!
Jag har haft mina forsta mid-term exams den har veckan; en i varldshistoria (Osmanska riket, Mughal Indien, Tokugawa Japan och Europa, samtliga omraden under 1500-talet till 1800-talet) och den andra tentan var i islams varldshistoria (Osmanska riket och Egypten under 1800-talet med alla dess reformer). Superintressanta kurser och jag alskar min professor, han ar helt underbar! Han lyckas vara humoristisk och avslappnad samtidigt som han behaller sin auktoritet. Han ar en utmarkt talare och paminner mig om min larare Glover nar jag pluggade engelska i Uppsala.
Nu ringde just min kompis Kate; hon och de andra engelska brudarna sitter pa bussen pa vag till stan sa jag ska mota upp dem och ata lite lunch.
Val mott!
måndag 15 september 2008
Alderskrampor
Idag vaknade jag och hade ont i ryggen. Nu ar det kvall och jag har fortfarande ont. Har aldern redan borjat ta ut sin ratt?
Idag akte jag och Ferri segelbat i en sjo som heter Union Lake. Det var jattefint! Solen glittrade i vattnet och det var massor av manniskor ute. Eftersom det bara fanns plats for tva till fixade Ferri in oss tva. Ferri blev genast tjenis med gubben som styrde baten och Ferri hjalpte gladeligen till vid segligen. Jag njot mest av det fina vadret och att titta pa alla flytande villor langs sidorna. Jag fick se huset som Tom Hanks hus i filmen "Sleepless in Seattle" vilket var en bonus! :) Nar vi kom i land bad gubben alla i baten att applodera eftersom Ferri varit en san duktig seglare, haha! Shireen som satt pa bryggan tillsammans med lillan undrade vad Ferri nu hade hittat pa...
Hur trevligt det an varit med lite miljobyte och att traffa Ferri med familj ska det bli skont att komma tillbaka till vannerna och livet i San Francisco.
Ferri har fixat med sin dator halva kvallen med natverkskort, adapter och liknande sa nu ska den tydligen funka och det betyder att jag kommer att kunna ha en egen dator hemma fran och med imorn, jippi!
Idag akte jag och Ferri segelbat i en sjo som heter Union Lake. Det var jattefint! Solen glittrade i vattnet och det var massor av manniskor ute. Eftersom det bara fanns plats for tva till fixade Ferri in oss tva. Ferri blev genast tjenis med gubben som styrde baten och Ferri hjalpte gladeligen till vid segligen. Jag njot mest av det fina vadret och att titta pa alla flytande villor langs sidorna. Jag fick se huset som Tom Hanks hus i filmen "Sleepless in Seattle" vilket var en bonus! :) Nar vi kom i land bad gubben alla i baten att applodera eftersom Ferri varit en san duktig seglare, haha! Shireen som satt pa bryggan tillsammans med lillan undrade vad Ferri nu hade hittat pa...
Hur trevligt det an varit med lite miljobyte och att traffa Ferri med familj ska det bli skont att komma tillbaka till vannerna och livet i San Francisco.
Ferri har fixat med sin dator halva kvallen med natverkskort, adapter och liknande sa nu ska den tydligen funka och det betyder att jag kommer att kunna ha en egen dator hemma fran och med imorn, jippi!
söndag 14 september 2008
Sleepless in Seattle
Forst vill jag tacka alla er som gratulerade mig pa fodelsedagen! Era kort, telefonsamtal, sms, mail och wallposts varmde verkligen!
Seattle
Gronska
Granar som stracker sig anda upp till himlen
Glittrande sjoar
Snotackta bergstoppar
men ingen McDreamy
Ungefar sa kan Seattle sammanfattas enligt mig. Naturmassigt ar detta en valdigt vacker stad som paminner mycket om det nordiska landskapet. Om man diggar camping och friluftslivet ar detta the place to be. Ni som kanner mig vet att det inte ar min grej, men det var inte for stadens skull som jag begav mig till Seattle i torsdags. Det var for tre personer som heter Ferri, Shireen och Symphony. Pappa, mamma, barn.
Nu har jag antligen traffat lilla Symphony och hon ar verkligen hur sot som helst, precis som pa bilderna som Ferri skickat under aret som varit. Hennes appelkinder ar de storsta jag sett pa en bebis och hennes mun ar nog den minsta. De forsta manaderna var hon en riktig Chinese baby, men nu borjar hon bli mer och mer lik Ferri :)
Igar fyllde jag 24. Hurra. Arligt talat sa var det inte den roligaste dagen i mitt liv. Saknaden av familjen och vannerna blev pataglig och jag kande mig ratt ensam. Pa eftermiddagen var jag, Shireen och Symphony i deras lilla galleria och jag firade med en Mocha Mint Chip Frappuchino pa varat alskade Starbucks. Nar vi kom hem lekte jag lite med Symphony och sedan akte vi ivag till en park nara vattnet. Det var ett jattemysigt omrade och solen holl precis pa att ga ned. Vi at lite glass, njot av vattnet och tog en massa bilder pa oss sjalva.
Nar vi kom hem hade Ferri kopt en tiramisu-tarta till mig och de kom in pa mitt rum och sjong 'Ja ma hon leva'. Jag borjade lipa. Darefter forklarade Ferri att de inte hade nagra ljus pa tartan eftersom det skulle bli sa manga att de inte skulle fa plats. Very funny.
Pa fredag blir det fodelsedagsfirande for mig, tva norrman och en australiensk tjej, sa tyck inte synd om mig. Vi bestamde oss for att gora det enkelt for oss genom att helt enkelt saga till alla vara vanner att komma till ett sarskilt stalle dar de kan kopa bade mat och dricka och dar det senare kommer att bli klubb. Det kan nog bli riktigt skoj sa det ser jag fram emot!
Vad jag daremot inte ser fram emot ar kommande veckas tentaplugg. Nasta vecka blir det intensivt pluggande infor de tva sken-mid term exams som jag ska ha, sa det blir nog ingenting roligt inplanerat den veckan. Vilken tur att jag gillar att stressplugga och inte ar i behov av ett socialt liv.
Sov godis.
Seattle
Gronska
Granar som stracker sig anda upp till himlen
Glittrande sjoar
Snotackta bergstoppar
men ingen McDreamy
Ungefar sa kan Seattle sammanfattas enligt mig. Naturmassigt ar detta en valdigt vacker stad som paminner mycket om det nordiska landskapet. Om man diggar camping och friluftslivet ar detta the place to be. Ni som kanner mig vet att det inte ar min grej, men det var inte for stadens skull som jag begav mig till Seattle i torsdags. Det var for tre personer som heter Ferri, Shireen och Symphony. Pappa, mamma, barn.
Nu har jag antligen traffat lilla Symphony och hon ar verkligen hur sot som helst, precis som pa bilderna som Ferri skickat under aret som varit. Hennes appelkinder ar de storsta jag sett pa en bebis och hennes mun ar nog den minsta. De forsta manaderna var hon en riktig Chinese baby, men nu borjar hon bli mer och mer lik Ferri :)
Igar fyllde jag 24. Hurra. Arligt talat sa var det inte den roligaste dagen i mitt liv. Saknaden av familjen och vannerna blev pataglig och jag kande mig ratt ensam. Pa eftermiddagen var jag, Shireen och Symphony i deras lilla galleria och jag firade med en Mocha Mint Chip Frappuchino pa varat alskade Starbucks. Nar vi kom hem lekte jag lite med Symphony och sedan akte vi ivag till en park nara vattnet. Det var ett jattemysigt omrade och solen holl precis pa att ga ned. Vi at lite glass, njot av vattnet och tog en massa bilder pa oss sjalva.
Nar vi kom hem hade Ferri kopt en tiramisu-tarta till mig och de kom in pa mitt rum och sjong 'Ja ma hon leva'. Jag borjade lipa. Darefter forklarade Ferri att de inte hade nagra ljus pa tartan eftersom det skulle bli sa manga att de inte skulle fa plats. Very funny.
Pa fredag blir det fodelsedagsfirande for mig, tva norrman och en australiensk tjej, sa tyck inte synd om mig. Vi bestamde oss for att gora det enkelt for oss genom att helt enkelt saga till alla vara vanner att komma till ett sarskilt stalle dar de kan kopa bade mat och dricka och dar det senare kommer att bli klubb. Det kan nog bli riktigt skoj sa det ser jag fram emot!
Vad jag daremot inte ser fram emot ar kommande veckas tentaplugg. Nasta vecka blir det intensivt pluggande infor de tva sken-mid term exams som jag ska ha, sa det blir nog ingenting roligt inplanerat den veckan. Vilken tur att jag gillar att stressplugga och inte ar i behov av ett socialt liv.
Sov godis.
onsdag 3 september 2008
Mitt liv som professor
Jag kanske ska bli professor. Nar jag stod och pratade med en annan utbytesstudent innan forelasningen hade borjat kom en aldre kvinna fram till mig och ville fraga nagot angaende kursen. Smickrande eller vad? Jag tror inte alls att det kan bero pa att jag stod langst fram i klassrummet och liksom lutade mig lite medan jag pratade med den har andra studenten och sag allmant sjalvsaker med lararglasognen pa. Inte alls.
En annan sak som hande mig igar, som ar sa osvenskt som det kan bli och som vi svenska tjejer saklart langtar efter nar vi strosar runt dar pa gatorna och ser allmant sota ut. Precis. Det kom fram en kille och bad om mitt nummer. Ok, nu ska jag ge hela storyn for riktigt sa glammigt var det naturligtvis inte. Jag skyndade mig nedfor gatan och spanade in mig sjalv i skyltfonstrena (som jag alltid gor) medan jag oroades over att forsoka hitta nagot stalle jag kunde kopa nagot att ata -to go- eftersom jag redan var sen hem till Nikki. Det kommer en kille mot mig och stoppar mig. Jag som var i min egna lilla varld blev saklart lite radd (syrran och brorsan kan intyga hur lattskramd jag ar). Jag hoppade till, ursaktade mig och vantade pa att hora vilken vag den har turisten skulle fraga efter. Han sa istallet att han var tvungen att stoppa mig for att jag var sa himla sot (vilket jag inte var just den har dagen, men lat ga) och undrade om jag ville mota upp honom over en drink nagongang. Javisst sa jag och vi bytte nummer. Han bodde i San Jose och var...trevlig. Alla i dejtingvarlden vet vad trevlig innebar. Just det. Naval. Hor han av sig och vill ses sa kan jag tanka mig att gora det for om jag ska vara arlig sa vore det trevligt med lite uppmarksamhet. Bekraftelse ar ju trots allt en av manniskans primara behov. Det, tillsammans med att kanna fortroende. Kommer inte ihag var det tredje var; ni som last psykologi far garna fylla i har.
I torsdags var det annu en Pint Night som utbyteskommitten hade anordnat. Ni ser, varje torsdag halls en Pint Night pa lite olika schyssta barer runt om i staden for saval utbytesstudenter som amerikanska. Dessutom finns det ju en del icke-studenter dar ocksa. Naval. I torsdags var det Pint Night med forfest hos brittiska brudarna. Vi blev alla kalas saklart och det blev mer livat nar vi kom till stallet. Min nya favoritdrink har blivit Long Island Ice Tea eftersom det ar den enda drinken jag kan namnet pa och kan bestalla. Olyckligtvis bestar den av fyra spritsorter och ar jakligt stark. Otur for mig. Hur som helst. Efter en mangd alkohol i blodet fick jag den dar briljanta (hur sjutton stavas det ordet egentligen?) iden om att fanga dagen. Ni vet, man har spanat in en kille och tanker: livet ar kort-jag ska agera-tanken? Jag gar fram till killen, som for ovrigt ar tysk (jag vet; kan tyska killar vara snygga? den har kan det!) och lagger in min stot pa kanske inte det mest diskreta satt man kan lagga in en stot. Jag kommer inte riktigt ihag vad han sa, men jag har inget minne fran honom efter det. Han maste ha forsvunnit fran klubben och flytt for sitt liv. Jag har inte sett honom i skolan an och det kanske blir lite pinigt att se honom, men ah -livet ar faktiskt kort, vem bryr sig??
Idag ska jag till banken och hamta ut mitt Hello Kitty-kort. Forlat, mitt bankkort. Darefter maste jag ta mig hem och plugga lite varldshistoria fran 1500-talet fram till idag. Till min fasa upptackte jag igar att jag har en mid term exam om tre veckor. Fuck. Vada mid-term? Det ar val inte mitten av terminen an? Vi borjade skolan forra veckan ju! What tired I become.
I helgen var jag, Ilon och Gustaf pa IKEA for forsta gangen. Alla intisar hade redan hunnit dra nagra vandor dit sa det var lite pinsamt att vi svenskar inte hade varit dar an. Eller sa ville vi vara coola och oberorda. Nar vi kom dit och sag den blaa byggnaden med de stora gula bokstaverna och sag den svenska flaggan fladdra mitt emellan den Kaliforniska och Amerikanska sa kandes det nastan som att man skulle trada in pa Svenska Ambassaden. Kommer ni alla ihag slutscenen pa "Inte utan min dotter" (ni vet, den dar filmen som gjort vastvarlden radd for iranska man?) nar Sally Field, efter mycket om och men, nar den amerikanska ambassaden och ser flaggan? Kanske inte lika dramatiskt har, men nog kande man sig lite hemma. Den forsta timmen gick vi runt pa IKEA och tyckte att vi borde ha fatt nagot speciellt valkomnande eller na special treatment eftersom vi anda var SVENSKAR liksom. Vi gick runt dar och kande oss allmant kaxiga, stolta och glada over vad herr Kamprad byggt upp. Till var gladje sag vi att amerikanerna t.o.m. ordnat med svenska bocker och lexikon i Billys bokhylla. Thank you!
Sex timmar senare var vi fardiga att ga och konstaterade att vi nog behovde aka tillbaka eftersom vi inte fick med hela bygget pa denna vanda. Kanske redan till helgen far jag aka dit igen, yay!
Ja, vad ska jag mer beratta? Sommaren har kommit hit till SF sa jag skulle uppskatta att det ar runt 25-30 plusgrader celsius ute, bla himmel och stralande sol. Lovely. Till och med i campusomradet skiner solen, vilket ar ytterst ovanligt. Universitetet ar belaget i ett omrade som kallas Sunset och dar ar det nastan ALLTID kallt, gratt och dimmigt. Upplyftande skolmiljo eller vad? Nu skiner solen i alla fall och det ar jatteskont! Pa lunchrasten catchar man up med de andra intisarna over min nya favoritratt: plain bagel med cream cheese. Hade nastan saknat det under helgen.
Val mott alla!
En annan sak som hande mig igar, som ar sa osvenskt som det kan bli och som vi svenska tjejer saklart langtar efter nar vi strosar runt dar pa gatorna och ser allmant sota ut. Precis. Det kom fram en kille och bad om mitt nummer. Ok, nu ska jag ge hela storyn for riktigt sa glammigt var det naturligtvis inte. Jag skyndade mig nedfor gatan och spanade in mig sjalv i skyltfonstrena (som jag alltid gor) medan jag oroades over att forsoka hitta nagot stalle jag kunde kopa nagot att ata -to go- eftersom jag redan var sen hem till Nikki. Det kommer en kille mot mig och stoppar mig. Jag som var i min egna lilla varld blev saklart lite radd (syrran och brorsan kan intyga hur lattskramd jag ar). Jag hoppade till, ursaktade mig och vantade pa att hora vilken vag den har turisten skulle fraga efter. Han sa istallet att han var tvungen att stoppa mig for att jag var sa himla sot (vilket jag inte var just den har dagen, men lat ga) och undrade om jag ville mota upp honom over en drink nagongang. Javisst sa jag och vi bytte nummer. Han bodde i San Jose och var...trevlig. Alla i dejtingvarlden vet vad trevlig innebar. Just det. Naval. Hor han av sig och vill ses sa kan jag tanka mig att gora det for om jag ska vara arlig sa vore det trevligt med lite uppmarksamhet. Bekraftelse ar ju trots allt en av manniskans primara behov. Det, tillsammans med att kanna fortroende. Kommer inte ihag var det tredje var; ni som last psykologi far garna fylla i har.
I torsdags var det annu en Pint Night som utbyteskommitten hade anordnat. Ni ser, varje torsdag halls en Pint Night pa lite olika schyssta barer runt om i staden for saval utbytesstudenter som amerikanska. Dessutom finns det ju en del icke-studenter dar ocksa. Naval. I torsdags var det Pint Night med forfest hos brittiska brudarna. Vi blev alla kalas saklart och det blev mer livat nar vi kom till stallet. Min nya favoritdrink har blivit Long Island Ice Tea eftersom det ar den enda drinken jag kan namnet pa och kan bestalla. Olyckligtvis bestar den av fyra spritsorter och ar jakligt stark. Otur for mig. Hur som helst. Efter en mangd alkohol i blodet fick jag den dar briljanta (hur sjutton stavas det ordet egentligen?) iden om att fanga dagen. Ni vet, man har spanat in en kille och tanker: livet ar kort-jag ska agera-tanken? Jag gar fram till killen, som for ovrigt ar tysk (jag vet; kan tyska killar vara snygga? den har kan det!) och lagger in min stot pa kanske inte det mest diskreta satt man kan lagga in en stot. Jag kommer inte riktigt ihag vad han sa, men jag har inget minne fran honom efter det. Han maste ha forsvunnit fran klubben och flytt for sitt liv. Jag har inte sett honom i skolan an och det kanske blir lite pinigt att se honom, men ah -livet ar faktiskt kort, vem bryr sig??
Idag ska jag till banken och hamta ut mitt Hello Kitty-kort. Forlat, mitt bankkort. Darefter maste jag ta mig hem och plugga lite varldshistoria fran 1500-talet fram till idag. Till min fasa upptackte jag igar att jag har en mid term exam om tre veckor. Fuck. Vada mid-term? Det ar val inte mitten av terminen an? Vi borjade skolan forra veckan ju! What tired I become.
I helgen var jag, Ilon och Gustaf pa IKEA for forsta gangen. Alla intisar hade redan hunnit dra nagra vandor dit sa det var lite pinsamt att vi svenskar inte hade varit dar an. Eller sa ville vi vara coola och oberorda. Nar vi kom dit och sag den blaa byggnaden med de stora gula bokstaverna och sag den svenska flaggan fladdra mitt emellan den Kaliforniska och Amerikanska sa kandes det nastan som att man skulle trada in pa Svenska Ambassaden. Kommer ni alla ihag slutscenen pa "Inte utan min dotter" (ni vet, den dar filmen som gjort vastvarlden radd for iranska man?) nar Sally Field, efter mycket om och men, nar den amerikanska ambassaden och ser flaggan? Kanske inte lika dramatiskt har, men nog kande man sig lite hemma. Den forsta timmen gick vi runt pa IKEA och tyckte att vi borde ha fatt nagot speciellt valkomnande eller na special treatment eftersom vi anda var SVENSKAR liksom. Vi gick runt dar och kande oss allmant kaxiga, stolta och glada over vad herr Kamprad byggt upp. Till var gladje sag vi att amerikanerna t.o.m. ordnat med svenska bocker och lexikon i Billys bokhylla. Thank you!
Sex timmar senare var vi fardiga att ga och konstaterade att vi nog behovde aka tillbaka eftersom vi inte fick med hela bygget pa denna vanda. Kanske redan till helgen far jag aka dit igen, yay!
Ja, vad ska jag mer beratta? Sommaren har kommit hit till SF sa jag skulle uppskatta att det ar runt 25-30 plusgrader celsius ute, bla himmel och stralande sol. Lovely. Till och med i campusomradet skiner solen, vilket ar ytterst ovanligt. Universitetet ar belaget i ett omrade som kallas Sunset och dar ar det nastan ALLTID kallt, gratt och dimmigt. Upplyftande skolmiljo eller vad? Nu skiner solen i alla fall och det ar jatteskont! Pa lunchrasten catchar man up med de andra intisarna over min nya favoritratt: plain bagel med cream cheese. Hade nastan saknat det under helgen.
Val mott alla!
onsdag 27 augusti 2008
Jag ar sa trott att ogonen snart bloder. Jag sitter nastan ensam i universitetets bibliotek for att fa surfa pa internet i tjugofyra minuter till. Livet ar hart for den som inte har en egen dator, sa vad gora?
Idag har varit en hektisk och intensiv idag! Skolan borjade och det var nastan lite pirrigt igar kvall nar man hade lagt sig. Innan jag fortsatter skriva om hur det var i skolan idag sa maste jag rikta ett stort THANK YOU till min nye van Jordan fran Wales som insisterade pa att folja mig anda hem efter en hemmafest pa andra sidan stan som vi bada hade varit pa tidigare. Han akte alltsa taget tillbaka till Downtown med mig for att sedan ga backen upp och nastan lamna av mig vid min port. Lat mig bara fa tillagga att han sjalv bor i samma omrade som festen var pa och det tog honom flera timmar att ta sig hem sen, stackare. Vilken gentleman!
Sa, tillbaka till forsta skoldagen. Det var nervost som sagt, men imorse var det mest pirrigt pa ett bra satt. Jag sag fram emot det, konstigt nog. Hur skulle kursarna vara? Hur skulle lararna, eller proffessorerna vara? Skulle kurserna vara lika intressanta som de lat i beskrivningen? Skulle det finnas nagra heta killar att vila ogonen pa under forelasningarna? Sa manga funderingar och forvantningarna var hoga!
Jag kom in i forsta klassrummet. World History since the 1500s. Spannande. Bankarna var gamla och minimala dar sjalva banken och stolen satt ihop. Nar det var fullsatt var det sa manga manniskor i salen att nagra fick sta langs vaggarna. In kommer en medellang iranier in och det var lararen. Jag borjade le se fort jag sag honom for pa nagot satt paminde han om min egen pappa. Nar han borjade prata paminde han om pappan i "My Big Fat Greek Wedding" dar han forklarade att hans efternamn Behrooz egentligen betydde Good Day...and there you go! En av de forsta fragorna han stallde kunde jag faktiskt svara pa (!) Han fragade om nagon hade varit i London och det var inte manga hander uppe i luften. Eftersom jag satt ratt nara kom han fram till mig och fragade om jag hade varit pa Trafalgar Sq. Ja, svarade jag glatt. Han fragade sedan om jag visste nagot om historien bakom. Jag far nervost fram att jag trodde att det kanske kunde ha att gora med ett slag med Napoleon...? That's right, I will rememeber you! svarade professor Behrooz. Yes, tankte jag! Pluspoang! Nar lektionen var slut ville jag veta vilja andra kurser han forelaste och det visade sig att han skulle ha en kurs om Islams historia fran 1500-talet och framat, sa jag fragade snallt om jag fick joina -pa persiska saklart. Han fragade om jag kunde engelska bra och nar han fick det bekraftat sa han att han hade lagt till mig, dubbelyes! Efter lunchrasten gick jag till klassrummet for att ga pa hans forelasning och dar var det aterigen packat med folk. Nar han kom in sa sa han bara: ni som star pa vantelistan eller ar har for att forsoka skriva in er kan lamna salen pa en gang. Det ar endast tva personer pa vantlistan och en tjej som jag pratade med tidigare idag som far komma med. Hahahaha! Yeeees!
Tredje forelasningen hette Intro to Global Peace Studies dar jag rakade satta mig pa handikappbanken sa att en blind stackars kvinna fick satta sig vid en annan bank. Pinsamt. Forelasaren sag ut som en gammal hippie, men han verkade skon sa det har kan nog bli intressant.
Fjarde forelasningen var Dynamics of the American City som jag forvisso har sett fram emot att lasa, men efter den har dagen var jag helt slut och vantade mest pa att forelasningen (som egentligen skulle halla pa mellan 16-19) skulle ta slut. Tack och lov slappte hon oss en timme tidigare, annars hade jag nog diskret behovt stanga ogonen lite.
Imorn ska jag forsoka skaffa mig en sang pa IKEA ocksa. Drar forhoppningsvis dit med min nya van Kate fran England, hon behovde visst ocksa en sang.
Imorn ar det skola mellan 18-22 och sen blir det forhoppningsvis en beloningsol med de andra intisarna som ocksa slutar runt den tiden. Imorn blir det Strategi och Krig pa skolschemat med en iransk professor. Det ser jag fram emot!
Na gott folk, nu har jag bara atta minuter kvar av internet-tiden och sedan blir det till att rora sig...Downtown, mitt nya hem, haha!
Puss och kram pa er alla!
Idag har varit en hektisk och intensiv idag! Skolan borjade och det var nastan lite pirrigt igar kvall nar man hade lagt sig. Innan jag fortsatter skriva om hur det var i skolan idag sa maste jag rikta ett stort THANK YOU till min nye van Jordan fran Wales som insisterade pa att folja mig anda hem efter en hemmafest pa andra sidan stan som vi bada hade varit pa tidigare. Han akte alltsa taget tillbaka till Downtown med mig for att sedan ga backen upp och nastan lamna av mig vid min port. Lat mig bara fa tillagga att han sjalv bor i samma omrade som festen var pa och det tog honom flera timmar att ta sig hem sen, stackare. Vilken gentleman!
Sa, tillbaka till forsta skoldagen. Det var nervost som sagt, men imorse var det mest pirrigt pa ett bra satt. Jag sag fram emot det, konstigt nog. Hur skulle kursarna vara? Hur skulle lararna, eller proffessorerna vara? Skulle kurserna vara lika intressanta som de lat i beskrivningen? Skulle det finnas nagra heta killar att vila ogonen pa under forelasningarna? Sa manga funderingar och forvantningarna var hoga!
Jag kom in i forsta klassrummet. World History since the 1500s. Spannande. Bankarna var gamla och minimala dar sjalva banken och stolen satt ihop. Nar det var fullsatt var det sa manga manniskor i salen att nagra fick sta langs vaggarna. In kommer en medellang iranier in och det var lararen. Jag borjade le se fort jag sag honom for pa nagot satt paminde han om min egen pappa. Nar han borjade prata paminde han om pappan i "My Big Fat Greek Wedding" dar han forklarade att hans efternamn Behrooz egentligen betydde Good Day...and there you go! En av de forsta fragorna han stallde kunde jag faktiskt svara pa (!) Han fragade om nagon hade varit i London och det var inte manga hander uppe i luften. Eftersom jag satt ratt nara kom han fram till mig och fragade om jag hade varit pa Trafalgar Sq. Ja, svarade jag glatt. Han fragade sedan om jag visste nagot om historien bakom. Jag far nervost fram att jag trodde att det kanske kunde ha att gora med ett slag med Napoleon...? That's right, I will rememeber you! svarade professor Behrooz. Yes, tankte jag! Pluspoang! Nar lektionen var slut ville jag veta vilja andra kurser han forelaste och det visade sig att han skulle ha en kurs om Islams historia fran 1500-talet och framat, sa jag fragade snallt om jag fick joina -pa persiska saklart. Han fragade om jag kunde engelska bra och nar han fick det bekraftat sa han att han hade lagt till mig, dubbelyes! Efter lunchrasten gick jag till klassrummet for att ga pa hans forelasning och dar var det aterigen packat med folk. Nar han kom in sa sa han bara: ni som star pa vantelistan eller ar har for att forsoka skriva in er kan lamna salen pa en gang. Det ar endast tva personer pa vantlistan och en tjej som jag pratade med tidigare idag som far komma med. Hahahaha! Yeeees!
Tredje forelasningen hette Intro to Global Peace Studies dar jag rakade satta mig pa handikappbanken sa att en blind stackars kvinna fick satta sig vid en annan bank. Pinsamt. Forelasaren sag ut som en gammal hippie, men han verkade skon sa det har kan nog bli intressant.
Fjarde forelasningen var Dynamics of the American City som jag forvisso har sett fram emot att lasa, men efter den har dagen var jag helt slut och vantade mest pa att forelasningen (som egentligen skulle halla pa mellan 16-19) skulle ta slut. Tack och lov slappte hon oss en timme tidigare, annars hade jag nog diskret behovt stanga ogonen lite.
Imorn ska jag forsoka skaffa mig en sang pa IKEA ocksa. Drar forhoppningsvis dit med min nya van Kate fran England, hon behovde visst ocksa en sang.
Imorn ar det skola mellan 18-22 och sen blir det forhoppningsvis en beloningsol med de andra intisarna som ocksa slutar runt den tiden. Imorn blir det Strategi och Krig pa skolschemat med en iransk professor. Det ser jag fram emot!
Na gott folk, nu har jag bara atta minuter kvar av internet-tiden och sedan blir det till att rora sig...Downtown, mitt nya hem, haha!
Puss och kram pa er alla!
fredag 22 augusti 2008
Up town girl
Hej alla!
Forra inlagget blev ju en roman sa nu ska jag forsoka halla mig kort och framfor allt UPPDATERA er alla om hur mitt liv ser ut.
Den senaste veckan har varit en av de mest intensiva veckor jag upplevt i hela mitt liv. Att leva med fem andra personer i ett litet rum pa ett vandrarhem och varje dag ga runt och oroa sig for att inte ha ett hem var inte sa dar jattespannande som jag trodde att det skulle bli. I sjalva verket har det varit oerhort stressande, pressande, frustrerande och bara allmant jobbigt. Alla dessa timmar jag har spenderat framfor datorn och surfat pa Craigslist for att hitta nya annonser, men framfor allt alla dessa MAIL som jag har skickat ut till folk angaende olika annonser. I snitt skickade jag ut ett tjugotal mail och fick tillbaka ett, kanske tva svar varannan dag om att fa komma och se pa lagenheterna och rummen. Fick man inget svar var man inte sarskilt glad den dagen, och kanslor som panik och oro ville joina mig. Fick man val ga pa en visning kandes det hela som en arbetsintervju eller audition till Idol; varfor skulle de valja mig av alla? Det gallde att visa framfotterna, ta plats och fjaska in sig. Fick man inget svar fran dem kande man sig ratad, precis som om det handlade om en date, haha!
Men, nu ska jag komma till saken.
Det hande. Jag blev erbjuden ett rum. Och inte vilket rum som helst, utan Rummet med de roda vaggarna-med parkett golv och spegel med guldram-rummet.
Ska betala depositionsavgiften och fa nycklarna ikvall. Jag maste ga nu for jag har bara tva minuter kvar pa datorn. Skriver mer sen.
Puss pa er!
Forra inlagget blev ju en roman sa nu ska jag forsoka halla mig kort och framfor allt UPPDATERA er alla om hur mitt liv ser ut.
Den senaste veckan har varit en av de mest intensiva veckor jag upplevt i hela mitt liv. Att leva med fem andra personer i ett litet rum pa ett vandrarhem och varje dag ga runt och oroa sig for att inte ha ett hem var inte sa dar jattespannande som jag trodde att det skulle bli. I sjalva verket har det varit oerhort stressande, pressande, frustrerande och bara allmant jobbigt. Alla dessa timmar jag har spenderat framfor datorn och surfat pa Craigslist for att hitta nya annonser, men framfor allt alla dessa MAIL som jag har skickat ut till folk angaende olika annonser. I snitt skickade jag ut ett tjugotal mail och fick tillbaka ett, kanske tva svar varannan dag om att fa komma och se pa lagenheterna och rummen. Fick man inget svar var man inte sarskilt glad den dagen, och kanslor som panik och oro ville joina mig. Fick man val ga pa en visning kandes det hela som en arbetsintervju eller audition till Idol; varfor skulle de valja mig av alla? Det gallde att visa framfotterna, ta plats och fjaska in sig. Fick man inget svar fran dem kande man sig ratad, precis som om det handlade om en date, haha!
Men, nu ska jag komma till saken.
Det hande. Jag blev erbjuden ett rum. Och inte vilket rum som helst, utan Rummet med de roda vaggarna-med parkett golv och spegel med guldram-rummet.
Ska betala depositionsavgiften och fa nycklarna ikvall. Jag maste ga nu for jag har bara tva minuter kvar pa datorn. Skriver mer sen.
Puss pa er!
fredag 15 augusti 2008
Happy House Hunt!
Budorden vid house hunting i SF:
1) Du skall icke anta att en bestamd visning galler.
2) Du skall icke anta att personen som skall hyra ut/visa dig rummet dyker upp
3) Du skall icke anta att personerna ifraga hor av sig om det blir en andring
4) Du skall, vid open houses, ha med dig mutor i form av chocolate chip cookies eller erbjuda tekniska prylar som big screen TV och Nintento Wii for att smora for de andra roomisarna
Jag har under veckan som varit haft tre bokade visningar varav en faktiskt blev av. Den forsta bestod av fyra unga tjejer fran Sverige och UK i fard med taxi till ett stalle som heter Inner Sunset som ligger nara Golden Gate Park och egentligen ar ratt off. Visningen gallde en nyrenoverad lagenhet med fyra sovrum med relativt lag hyra per person. Bra deal tankte vi. Nikki, tjejen fran Wales, hade pratat med kvinnan eftermiddagen innan och bestamt traff kl 16 foljande dag. Bra tankte vi. Vi tog en taxi efter att jag hade fatt leka Carrie Bradshaw och haffat en gul taxi till oss girls. Skont att vi fick en sa fort tankte vi och att det inte skulle bli sa dyrt per person. Vi kom fram en halvtimme for tidigt och tankte att vi kanske kunde fa se lagenheten nar vi var framme, trots att vi var tidiga. Genast efter att vi hade ringt pa mottes vi av en aldre kinesisk kvinna som pa den finaste kinesisk/engelska brytning forklarar (las: skriker) att lagenheten redan har blivit uthyrd. Fyra glada tjejer blev fyra sura tjejer. Bitchen inom mig fragar varfor hon inte har hort av sig till Nikki (som hon har haft kontakt med tidigare) och meddelat oss att visningen har stallts in. Nikki paminner aven om att de hordes av bara eftermiddagen innan och bestamde tiden for idag, varpa den kinesiska kvinnan svarar "But how can I remember to call you?" Tja...jag vet inte...skriv en lapp? Skicka ett massmail till folk? Det ar inte en omojligt uppgift att hora av sig och beratta att en visning blivit installd. Manniskor har gjort det tidigare och jag har forstatt att det inte ar sa svart.
Som tur var hade jag och Ilon andra visningar att ga pa samma dag, fast lite senare mot kvallen. Ilon skulle titta pa ett rum i omrade som heter Hayes Valley och jag i ett som heter Panhandle och de ligger inte for langt ifran varandra. Tog max fem minuter med buss mellan bostadsomraderna. Naval. Ilon hade ena formen av visning, en one on one meeting med roomisarna dar hon ensam far titta pa lagenheten och en intervju med roomisarna. De verkade riktigt schyssta och lagenheten var fin och frasch. De hade fatt over 150 svar pa sin annons och valt ut 20 personer pa intervju (efterfragan ar lite hogre an utbudet som alla nationalekonomer sager)
Efterat var det min tur. Jag var pa nagonting som heter open house, vilket ar som en vanlig visning, med undantaget att manniskorna som ar pa visningen ar betydligt mer hetsigare an vad de ar pa svenska visningar. Pa varje roomie stod det ungefar fem intressenter och skrek om uppmarksamhet och gjorde allt i sin makt for att gora ett bra intryck, stalla sig in -u name it. Ilon var med mig och hade hort hur en kille hade berattat att han hade en stor widescreen TV och Nintendo Wii som han naturligtvis skulle ha ute i vardagsrummet om han fick flytta in. Jag pratade med min nya van Sandra fran Danmark over frukost i morse och hon berattade att hon hade varit pa en open house dar en av personerna hade tagit med sig chocolate chip cookies till roomisarna! Ratt underhallande att se hur desperationen tas i uttryck bland vuxna manniskor. Underhallande och motbjudande pa samma gang.
Igar var jag och Ilon pa samma visning. Vi hade bada skrivit till samma annons och fatt positiva svar. Att vi var tva tjejer fran Sverige tror jag inte alls hade nagonting med saken att gora. Ilon hade tid kl 18 och jag en halvtimme senare. Ilon gar glatt upp och under tiden hon ar borta gar jag ivag och fotograferar lite. Nar det ar min tur ringer jag pa dorrklockan. Inget svar. Jag ringer en gang till for han kanske inte horde. Inget svar. Da ringde jag honom pa telefonen, for...han kanske inte horde andra gangen heller. Han berattar att han ar i Santa Cruz och bad om ursakt for att han inte hade ringt och meddelat att visningen inte skulle bli av. Han meddelade att jag garna kunde fa komma forbi kl 13 dagen darpa (idag alltsa) och det gick jag med pa. Tror han. Forlat, men vilket nonchalant beteende! Vad tar han en for egentligen?? Visst, jag ar i teorin bostadslos och ar egentligen i stort behov av att hitta ett boende men kom IGEN. Hojden av oforskamdhet! Kande mig sa illa behandlad och lurad! Forst trodde jag att det hade hant Ilon nagot eftersom hon uppenbarligen hade varit i lagenheten i en halvtimme, sa min forsta tanke var att han ljog om var han var och att han hade gjort nat mot Ilon! Jag ringde henne direkt efterat och kollade om hon var ok och det var hon tack och lov. Hon hade blivit inslappt av pojkvannen till den andra roomisen som bodde dar sa jag blev ocksa inslappt for att kolla in stallet och vilket ruckel det var! Ugh! Rummet som jag i sadana fall skulle fa bo i var malat i en deprimerande mork marinbla farg och koket sag inte alls inbjudande ut. Ingenting sag sarskilt hemtrevligt ut och jag fick bara en dalig kansla over hela stallet. No thanks! Det "enda" som hojde lagenheten var utsikten och den var faktiskt helt otrolig! Utanfor koksfonstret fanns Stilla Havet och Bay Bridge (tror att den heter sa...) Men trots utsikten sa...nej tack.
Jag kommer alltsa inte dyka upp pa visningen idag bara for att markera. Kan tyckas barnsligt men jag tycker att det ar ratt at honom. Sa det sa!
Imorn har jag en visning i Haight/Ashbury omradet. Omradet ligger nara Panhandle och ar ett omrade med manga bohemer, konstnarer och diverse "artists". Jag har egentligen inte gatt runt sa mycket i omradet, men husen ar jattefina. Det ar Victorianska hus i alla olika farger och innuti ar det hogt i tak och sprojsade fonster. I like! Imorn ar det alltsa ett rum i nagot av de husen och hyran ar mycket lagre an visningen jag var pa i veckan sa jag hoppas att det ar fint och att roomisarna verkar schyssta. Jag hoppas framfor allt att visningen blir av i overhuvudtaget.
Rummet i Panhandle fick jag inte. Det visade sig att kompisen till en av roomisarna skulle flytta till SF och hade darmed forsta tjing pa rummet. However, eftersom han inte skulle flytta in forran forsta september sa erbjod de mig att fa bo dar for $ 400 fran och med helgen och till mandsslutet. Frestande, men rummet skulle formodligen vara omoblerat, jag skulle behova kopa frukost (har pa vandrarhemmet far jag det gratis) och jag skulle dessutom inte ha tillgang till gratis internet, vilket jag ocksa har har pa hostelet). Eftersom jag ar beroende av dator+internet nu under bostadssokandet sa blev jag dessvarre tvungen att tacka nej till erbjudandet. Suck.
Bortsett fran visningen imorn har jag en till pa onsdag kvall att ga pa, men dit ska aven tre andra av svenskarna sa fragan ar hur stor chansen ar att jag skulle kamma hem vinsten.
Den som lever far se.
1) Du skall icke anta att en bestamd visning galler.
2) Du skall icke anta att personen som skall hyra ut/visa dig rummet dyker upp
3) Du skall icke anta att personerna ifraga hor av sig om det blir en andring
4) Du skall, vid open houses, ha med dig mutor i form av chocolate chip cookies eller erbjuda tekniska prylar som big screen TV och Nintento Wii for att smora for de andra roomisarna
Jag har under veckan som varit haft tre bokade visningar varav en faktiskt blev av. Den forsta bestod av fyra unga tjejer fran Sverige och UK i fard med taxi till ett stalle som heter Inner Sunset som ligger nara Golden Gate Park och egentligen ar ratt off. Visningen gallde en nyrenoverad lagenhet med fyra sovrum med relativt lag hyra per person. Bra deal tankte vi. Nikki, tjejen fran Wales, hade pratat med kvinnan eftermiddagen innan och bestamt traff kl 16 foljande dag. Bra tankte vi. Vi tog en taxi efter att jag hade fatt leka Carrie Bradshaw och haffat en gul taxi till oss girls. Skont att vi fick en sa fort tankte vi och att det inte skulle bli sa dyrt per person. Vi kom fram en halvtimme for tidigt och tankte att vi kanske kunde fa se lagenheten nar vi var framme, trots att vi var tidiga. Genast efter att vi hade ringt pa mottes vi av en aldre kinesisk kvinna som pa den finaste kinesisk/engelska brytning forklarar (las: skriker) att lagenheten redan har blivit uthyrd. Fyra glada tjejer blev fyra sura tjejer. Bitchen inom mig fragar varfor hon inte har hort av sig till Nikki (som hon har haft kontakt med tidigare) och meddelat oss att visningen har stallts in. Nikki paminner aven om att de hordes av bara eftermiddagen innan och bestamde tiden for idag, varpa den kinesiska kvinnan svarar "But how can I remember to call you?" Tja...jag vet inte...skriv en lapp? Skicka ett massmail till folk? Det ar inte en omojligt uppgift att hora av sig och beratta att en visning blivit installd. Manniskor har gjort det tidigare och jag har forstatt att det inte ar sa svart.
Som tur var hade jag och Ilon andra visningar att ga pa samma dag, fast lite senare mot kvallen. Ilon skulle titta pa ett rum i omrade som heter Hayes Valley och jag i ett som heter Panhandle och de ligger inte for langt ifran varandra. Tog max fem minuter med buss mellan bostadsomraderna. Naval. Ilon hade ena formen av visning, en one on one meeting med roomisarna dar hon ensam far titta pa lagenheten och en intervju med roomisarna. De verkade riktigt schyssta och lagenheten var fin och frasch. De hade fatt over 150 svar pa sin annons och valt ut 20 personer pa intervju (efterfragan ar lite hogre an utbudet som alla nationalekonomer sager)
Efterat var det min tur. Jag var pa nagonting som heter open house, vilket ar som en vanlig visning, med undantaget att manniskorna som ar pa visningen ar betydligt mer hetsigare an vad de ar pa svenska visningar. Pa varje roomie stod det ungefar fem intressenter och skrek om uppmarksamhet och gjorde allt i sin makt for att gora ett bra intryck, stalla sig in -u name it. Ilon var med mig och hade hort hur en kille hade berattat att han hade en stor widescreen TV och Nintendo Wii som han naturligtvis skulle ha ute i vardagsrummet om han fick flytta in. Jag pratade med min nya van Sandra fran Danmark over frukost i morse och hon berattade att hon hade varit pa en open house dar en av personerna hade tagit med sig chocolate chip cookies till roomisarna! Ratt underhallande att se hur desperationen tas i uttryck bland vuxna manniskor. Underhallande och motbjudande pa samma gang.
Igar var jag och Ilon pa samma visning. Vi hade bada skrivit till samma annons och fatt positiva svar. Att vi var tva tjejer fran Sverige tror jag inte alls hade nagonting med saken att gora. Ilon hade tid kl 18 och jag en halvtimme senare. Ilon gar glatt upp och under tiden hon ar borta gar jag ivag och fotograferar lite. Nar det ar min tur ringer jag pa dorrklockan. Inget svar. Jag ringer en gang till for han kanske inte horde. Inget svar. Da ringde jag honom pa telefonen, for...han kanske inte horde andra gangen heller. Han berattar att han ar i Santa Cruz och bad om ursakt for att han inte hade ringt och meddelat att visningen inte skulle bli av. Han meddelade att jag garna kunde fa komma forbi kl 13 dagen darpa (idag alltsa) och det gick jag med pa. Tror han. Forlat, men vilket nonchalant beteende! Vad tar han en for egentligen?? Visst, jag ar i teorin bostadslos och ar egentligen i stort behov av att hitta ett boende men kom IGEN. Hojden av oforskamdhet! Kande mig sa illa behandlad och lurad! Forst trodde jag att det hade hant Ilon nagot eftersom hon uppenbarligen hade varit i lagenheten i en halvtimme, sa min forsta tanke var att han ljog om var han var och att han hade gjort nat mot Ilon! Jag ringde henne direkt efterat och kollade om hon var ok och det var hon tack och lov. Hon hade blivit inslappt av pojkvannen till den andra roomisen som bodde dar sa jag blev ocksa inslappt for att kolla in stallet och vilket ruckel det var! Ugh! Rummet som jag i sadana fall skulle fa bo i var malat i en deprimerande mork marinbla farg och koket sag inte alls inbjudande ut. Ingenting sag sarskilt hemtrevligt ut och jag fick bara en dalig kansla over hela stallet. No thanks! Det "enda" som hojde lagenheten var utsikten och den var faktiskt helt otrolig! Utanfor koksfonstret fanns Stilla Havet och Bay Bridge (tror att den heter sa...) Men trots utsikten sa...nej tack.
Jag kommer alltsa inte dyka upp pa visningen idag bara for att markera. Kan tyckas barnsligt men jag tycker att det ar ratt at honom. Sa det sa!
Imorn har jag en visning i Haight/Ashbury omradet. Omradet ligger nara Panhandle och ar ett omrade med manga bohemer, konstnarer och diverse "artists". Jag har egentligen inte gatt runt sa mycket i omradet, men husen ar jattefina. Det ar Victorianska hus i alla olika farger och innuti ar det hogt i tak och sprojsade fonster. I like! Imorn ar det alltsa ett rum i nagot av de husen och hyran ar mycket lagre an visningen jag var pa i veckan sa jag hoppas att det ar fint och att roomisarna verkar schyssta. Jag hoppas framfor allt att visningen blir av i overhuvudtaget.
Rummet i Panhandle fick jag inte. Det visade sig att kompisen till en av roomisarna skulle flytta till SF och hade darmed forsta tjing pa rummet. However, eftersom han inte skulle flytta in forran forsta september sa erbjod de mig att fa bo dar for $ 400 fran och med helgen och till mandsslutet. Frestande, men rummet skulle formodligen vara omoblerat, jag skulle behova kopa frukost (har pa vandrarhemmet far jag det gratis) och jag skulle dessutom inte ha tillgang till gratis internet, vilket jag ocksa har har pa hostelet). Eftersom jag ar beroende av dator+internet nu under bostadssokandet sa blev jag dessvarre tvungen att tacka nej till erbjudandet. Suck.
Bortsett fran visningen imorn har jag en till pa onsdag kvall att ga pa, men dit ska aven tre andra av svenskarna sa fragan ar hur stor chansen ar att jag skulle kamma hem vinsten.
Den som lever far se.
onsdag 13 augusti 2008
nyforalskelse
Nu ar jag har; nu ar jag ANTLIGEN dar jag har velat vara sa himla lange! Jag sitter vid en dator pa mitt vandrarhem for veckan; pa Hostel Adelaide, som ligger bara nagra kvarter fran Union Square (ett torgliknande stalle med en massa palmer, affarer och sma grasplattar dar manniskor sitter och ater lunch eller mediterar).
Eftersom jag skriver fran ett engelskt tangentbord far ni helt enkelt sta ut med att latsas se ringar och prickar over vara svenska bokstaver.
Resan hit gick bra, men inte sa mycket mer an sa. Flybolaget som vi akte med var val kanske inte sa serviceminded och det FINNS battre flyg att aka med, sa nar jag aker tillbaka till Sverige sa blir det definitivt ett annat.
Min van Sundeep kom och motte upp oss pa flygplatsen och forsta fragan vi alla behovde stalla oss var foljande: Hur far man plats med fem svenskar och allt deras bagage i en liten vit volvo? For pessimissten sag det ut som ett omojligt uppdrag but we did it! Som tur var tyckte Lisa om att ligga vid vara ben med allt bagage over sig i baksatet och vi andra hade ingenting emot att ha allt annat bagage i vara knan. Eftersom vi var sa trotta spelade det heller ingen roll att vi varken sag varandra eller nagonting av staden under bilresan. Det var ju anda morkt.
Att vi sedan korde runt i cirklar for att hitta varat vandrarhem var bara en givande upplevelse.
Rummet i sig var jattebra om vi hade varit farre och inte hade haft sa mycket bagage heller. Hade vi varit 8 ar och velat leka "inte nudda golv" hade det har varit ett idealiskt rum for ingen yta av golvet syntes pa grund av vara vaskor.
Eftersom var sjatte resekamrat skulle resa in dagen darpa bad vi vanligt men bestamt att fa ett storre rum med ratt antal baddar och det fick vi. Tack och lov. Det nya rummet ar hur bra som helst och vi har alla plats att vara dar samtidigt, yay!
Igar motte jag upp min nya van Nikki som ar fran Wales och hon fick hanga pa oss svenskar och skaffa amerikanskt nummer och turista i staden. Efter varat besok till Starfucks hoppade vi glatt pa en turistbuss och passade pa att fanga lite sol medan vi akte runt i SF. For varje minut som gick kande jag nyforalskelsen komma smygandes. San Francisco ar ju en helt fantastiskt stad! Den ar hur fin som helst! Du har storstadskanslan a la Paris och London med sina vackra byggnader och harliga affarer som skriker efter en shopoholic som jag trots allt anda ar, men sa finns palmerna a la L.A. mitt pa Union Square och efter att ha akt ett tag med bussen sa sag vi HAVET och stranden! Vi akte over Golden Gate Bridge och jaklar vad det blaste! Det blaste sa hart att mina solglason holl pa att aka av, haha! Jag trodde att jag hade sett dimma tidigare men den dimma jag sag igar var utan dess like. Det var sa dimmigt over bron att man i vissa lagen inte kunde se bron!
Vi hann med att se ratt mycket och...jag kan bara saga att jag ar sa NOJD over att vara har och att jag kommer att ha lyxen att fa BO och LEVA i den har underbara staden i nastan ett HELT ar! Jag fick en sadan dar harlig kansla igar nar jag satt dar pa bussen, en sadan dar kansla dar man befinner sig "har och nu" och dar jag sa starkt kande att jag inte ville vara nagon annan stans an dar jag befann mig dar och da och den kanslan finns fortfarande kvar med mig.
Pa kvallen var det Taco Tuesday pa en bar i ett omrade som kallas Marina. Det var hog rockmusik i bakgrunden och packat med folk. Jag var egentligen inte upplagd for en kvall pa stan med tanke pa att jag var vralhungrig och supertrott, men det var ett schysst stalle och JATTEbillig mat och ol pa tisdagkvallarna. En ol for 2 dollar och en liten tacos (mini size) for en dollar. Man blev matt pa tva tacos och det var gott sa det dar blir nog tisdagshanget for oss en tid framover, haha!
Senare idag ska jag pa tva visningar. Forsta visningen ar en tom lagenhet i ett omrade som heter Inner Sunset och ligger jattenara Golden Gate Park och ar hyfsat centralt belagen. Dit ska jag, Ilon och Nikki senare idag for att kolla in laget och se om vi kanske far den. Hyran ar schysst sa det vore nice. Den andra visningen ar senare mot kvallen i en lagenhet med fyra killar som behover en fjarde room mate. Lagenheten finns i ett omrade som heter Panhandle och det omradet ligger i narheten av hippieomradet Haight Ashbury. Hyran ar lite hogre men jag ska kolla in laget i alla fall sa far vi se hur det gar.
Ikvall ska jag forsoka dra ihop alla de manniskor jag kanner har i SF for att motas upp over drinkar senare, hoppas att de flesta kan!
Na, nu ska jag sluta och upptacka mer av skona San Fran!
Val mott!
Eftersom jag skriver fran ett engelskt tangentbord far ni helt enkelt sta ut med att latsas se ringar och prickar over vara svenska bokstaver.
Resan hit gick bra, men inte sa mycket mer an sa. Flybolaget som vi akte med var val kanske inte sa serviceminded och det FINNS battre flyg att aka med, sa nar jag aker tillbaka till Sverige sa blir det definitivt ett annat.
Min van Sundeep kom och motte upp oss pa flygplatsen och forsta fragan vi alla behovde stalla oss var foljande: Hur far man plats med fem svenskar och allt deras bagage i en liten vit volvo? For pessimissten sag det ut som ett omojligt uppdrag but we did it! Som tur var tyckte Lisa om att ligga vid vara ben med allt bagage over sig i baksatet och vi andra hade ingenting emot att ha allt annat bagage i vara knan. Eftersom vi var sa trotta spelade det heller ingen roll att vi varken sag varandra eller nagonting av staden under bilresan. Det var ju anda morkt.
Att vi sedan korde runt i cirklar for att hitta varat vandrarhem var bara en givande upplevelse.
Rummet i sig var jattebra om vi hade varit farre och inte hade haft sa mycket bagage heller. Hade vi varit 8 ar och velat leka "inte nudda golv" hade det har varit ett idealiskt rum for ingen yta av golvet syntes pa grund av vara vaskor.
Eftersom var sjatte resekamrat skulle resa in dagen darpa bad vi vanligt men bestamt att fa ett storre rum med ratt antal baddar och det fick vi. Tack och lov. Det nya rummet ar hur bra som helst och vi har alla plats att vara dar samtidigt, yay!
Igar motte jag upp min nya van Nikki som ar fran Wales och hon fick hanga pa oss svenskar och skaffa amerikanskt nummer och turista i staden. Efter varat besok till Starfucks hoppade vi glatt pa en turistbuss och passade pa att fanga lite sol medan vi akte runt i SF. For varje minut som gick kande jag nyforalskelsen komma smygandes. San Francisco ar ju en helt fantastiskt stad! Den ar hur fin som helst! Du har storstadskanslan a la Paris och London med sina vackra byggnader och harliga affarer som skriker efter en shopoholic som jag trots allt anda ar, men sa finns palmerna a la L.A. mitt pa Union Square och efter att ha akt ett tag med bussen sa sag vi HAVET och stranden! Vi akte over Golden Gate Bridge och jaklar vad det blaste! Det blaste sa hart att mina solglason holl pa att aka av, haha! Jag trodde att jag hade sett dimma tidigare men den dimma jag sag igar var utan dess like. Det var sa dimmigt over bron att man i vissa lagen inte kunde se bron!
Vi hann med att se ratt mycket och...jag kan bara saga att jag ar sa NOJD over att vara har och att jag kommer att ha lyxen att fa BO och LEVA i den har underbara staden i nastan ett HELT ar! Jag fick en sadan dar harlig kansla igar nar jag satt dar pa bussen, en sadan dar kansla dar man befinner sig "har och nu" och dar jag sa starkt kande att jag inte ville vara nagon annan stans an dar jag befann mig dar och da och den kanslan finns fortfarande kvar med mig.
Pa kvallen var det Taco Tuesday pa en bar i ett omrade som kallas Marina. Det var hog rockmusik i bakgrunden och packat med folk. Jag var egentligen inte upplagd for en kvall pa stan med tanke pa att jag var vralhungrig och supertrott, men det var ett schysst stalle och JATTEbillig mat och ol pa tisdagkvallarna. En ol for 2 dollar och en liten tacos (mini size) for en dollar. Man blev matt pa tva tacos och det var gott sa det dar blir nog tisdagshanget for oss en tid framover, haha!
Senare idag ska jag pa tva visningar. Forsta visningen ar en tom lagenhet i ett omrade som heter Inner Sunset och ligger jattenara Golden Gate Park och ar hyfsat centralt belagen. Dit ska jag, Ilon och Nikki senare idag for att kolla in laget och se om vi kanske far den. Hyran ar schysst sa det vore nice. Den andra visningen ar senare mot kvallen i en lagenhet med fyra killar som behover en fjarde room mate. Lagenheten finns i ett omrade som heter Panhandle och det omradet ligger i narheten av hippieomradet Haight Ashbury. Hyran ar lite hogre men jag ska kolla in laget i alla fall sa far vi se hur det gar.
Ikvall ska jag forsoka dra ihop alla de manniskor jag kanner har i SF for att motas upp over drinkar senare, hoppas att de flesta kan!
Na, nu ska jag sluta och upptacka mer av skona San Fran!
Val mott!
söndag 10 augusti 2008
Time-out.
Imorgon åker jag. Imorgon flyttar jag till USA. Imorgon tar jag en time-out från mitt liv här i Sverige, med alla nära och kära, för att söka lyckan i det förlovade landet i väst.
På andra sidan Atlanten väntar ett nytt kapitel i mitt liv, eller parantes som jag har kallat det och det är med blandade känslor som jag inleder det.
Jag kommer att sakna min mamma, min pappa, min syster, min bror och mina bästa vänner så mycket att jag så här i skrivande stund knappt själv förstår hur stor saknaden kommer att kännas när jag väl är där. Tack och lov är detta bara en time-out och jag kommer tillbaka till mitt liv här i Svea Rike igen.
Så vad känner man så här kvällen före? Om jag ska vara helt ärlig så känner jag ingenting just precis nu. Det har varit en känslomässig berg-o-dalbana sedan jag fick beskedet att "...det har öppnats en möjligthet för dig att åka till Kalifornien läsåret 2008-2009..." Oändligt många tårar har fällts nedanför min kind och jag har utvecklat en god förmåga att uttrycka min kärlek och uppskattning till mina nära och kära de senaste månaderna. I synnerhet med en viss promille alkohol i blodet.
Jag har även gråtit av lycka för att jag till slut fick komma iväg på mitt Amerika-äventyr trots allt och känt både tacksamhet och glädje inför den tid som komma skall. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte hade höga förväntningar på det här året, eftersom precis alla jag har pratat med är överens om att detta kommer att bli the time of my life och att jag kommer att ha så roligt där. Med risk för att bli besviken så vill jag ändå HOPPAS på att det kommer att bli så. Jag hoppas på ett roligt år med många nya vänner och oförglömliga resor till olika platser både inom och utanför Cali. Det är ungefär vad jag hoppas på i ett nötskal och eftersom livet blir vad man gör det till tänker jag därför göra mitt yttersta för att leva det liv jag vill.
Som en stor bonus kommer jag dessutom att få läsa intressanta kurser som jag hoppeligen kan tillgodoräkna mig i min utbildning. Just nu verkar det bli världshistoria från Renässansen med en skön mix av fredsstudier och lite krig. Jag ska även läsa lite om dynamiken i den amerikanska staden och lära mig lite mer om hur den vuxit fram rent historiskt sett, men även hur sjutton de tänkte när de planerade den. Mycket intressant enligt mig.
Jag vill även ta tillfälle i akt och tacka alla de som kom på avskedsfesten igår kväll; jag uppskattar det verkligen och är lyckligt lottad som har er i mitt liv! Gud vad jag kommer att sakna er! Dessutom vill jag tacka lilla söta Anna som ringde från Turkiet för att lyckönska mig idag -jag blev jätteglad så tack snälla!!! :)
Nä, nu ska jag gå ned till de andra i vardagsrummet och titta lite på film medan jag mumsar på kladdkaka som Simon blivit mästare på att göra.
Vi ses i San Fran folks!
Kärlek.
På andra sidan Atlanten väntar ett nytt kapitel i mitt liv, eller parantes som jag har kallat det och det är med blandade känslor som jag inleder det.
Jag kommer att sakna min mamma, min pappa, min syster, min bror och mina bästa vänner så mycket att jag så här i skrivande stund knappt själv förstår hur stor saknaden kommer att kännas när jag väl är där. Tack och lov är detta bara en time-out och jag kommer tillbaka till mitt liv här i Svea Rike igen.
Så vad känner man så här kvällen före? Om jag ska vara helt ärlig så känner jag ingenting just precis nu. Det har varit en känslomässig berg-o-dalbana sedan jag fick beskedet att "...det har öppnats en möjligthet för dig att åka till Kalifornien läsåret 2008-2009..." Oändligt många tårar har fällts nedanför min kind och jag har utvecklat en god förmåga att uttrycka min kärlek och uppskattning till mina nära och kära de senaste månaderna. I synnerhet med en viss promille alkohol i blodet.
Jag har även gråtit av lycka för att jag till slut fick komma iväg på mitt Amerika-äventyr trots allt och känt både tacksamhet och glädje inför den tid som komma skall. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte hade höga förväntningar på det här året, eftersom precis alla jag har pratat med är överens om att detta kommer att bli the time of my life och att jag kommer att ha så roligt där. Med risk för att bli besviken så vill jag ändå HOPPAS på att det kommer att bli så. Jag hoppas på ett roligt år med många nya vänner och oförglömliga resor till olika platser både inom och utanför Cali. Det är ungefär vad jag hoppas på i ett nötskal och eftersom livet blir vad man gör det till tänker jag därför göra mitt yttersta för att leva det liv jag vill.
Som en stor bonus kommer jag dessutom att få läsa intressanta kurser som jag hoppeligen kan tillgodoräkna mig i min utbildning. Just nu verkar det bli världshistoria från Renässansen med en skön mix av fredsstudier och lite krig. Jag ska även läsa lite om dynamiken i den amerikanska staden och lära mig lite mer om hur den vuxit fram rent historiskt sett, men även hur sjutton de tänkte när de planerade den. Mycket intressant enligt mig.
Jag vill även ta tillfälle i akt och tacka alla de som kom på avskedsfesten igår kväll; jag uppskattar det verkligen och är lyckligt lottad som har er i mitt liv! Gud vad jag kommer att sakna er! Dessutom vill jag tacka lilla söta Anna som ringde från Turkiet för att lyckönska mig idag -jag blev jätteglad så tack snälla!!! :)
Nä, nu ska jag gå ned till de andra i vardagsrummet och titta lite på film medan jag mumsar på kladdkaka som Simon blivit mästare på att göra.
Vi ses i San Fran folks!
Kärlek.
fredag 8 augusti 2008
Bloggpremiär!
Hej vänner!
När jag först blev introducerad till blogg-begreppet var min första tanke: vem f*n väljer att skriva om sitt liv på internet så att vem som helst kan läsa det? Vad hände med privatlivet och integriteten egentligen?
---
Intresset för att läsa andras bloggar skedde egentligen gradvis, precis som med vilket beroende som helst. En vacker dag kom jag på mig själv med att ha flera bloggar sparade i favoritmenyn i webbläsaren för att med jämna mellanrum snoka i mina vänners liv. Helt plötsligt fann jag det väldigt intressant att läsa om måndagsångest, tristess på ett extrajobb eller vad denne hade gjort i helgen. När hände det här och hur?
Nu har jag i alla fall tagit det stora klivet och skapat mig en alldeles EGEN blogg, hurra!
Den här bloggen kommer de närmsta tio månaderna att utspela sig i staden där bögarna vallfärdar till likt muslimerna till Mecka och där peace-märket och det glada 60-talet föddes. Jag talar om Pridefestivalens hem och Hippiekulturens födelsestad. Jag talar om San Francisco med den gyllene bron.
När jag först blev introducerad till blogg-begreppet var min första tanke: vem f*n väljer att skriva om sitt liv på internet så att vem som helst kan läsa det? Vad hände med privatlivet och integriteten egentligen?
---
Intresset för att läsa andras bloggar skedde egentligen gradvis, precis som med vilket beroende som helst. En vacker dag kom jag på mig själv med att ha flera bloggar sparade i favoritmenyn i webbläsaren för att med jämna mellanrum snoka i mina vänners liv. Helt plötsligt fann jag det väldigt intressant att läsa om måndagsångest, tristess på ett extrajobb eller vad denne hade gjort i helgen. När hände det här och hur?
Nu har jag i alla fall tagit det stora klivet och skapat mig en alldeles EGEN blogg, hurra!
Den här bloggen kommer de närmsta tio månaderna att utspela sig i staden där bögarna vallfärdar till likt muslimerna till Mecka och där peace-märket och det glada 60-talet föddes. Jag talar om Pridefestivalens hem och Hippiekulturens födelsestad. Jag talar om San Francisco med den gyllene bron.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)