Happy House Hunt!

Budorden vid house hunting i SF:

1) Du skall icke anta att en bestamd visning galler.
2) Du skall icke anta att personen som skall hyra ut/visa dig rummet dyker upp
3) Du skall icke anta att personerna ifraga hor av sig om det blir en andring
4) Du skall, vid open houses, ha med dig mutor i form av chocolate chip cookies eller erbjuda tekniska prylar som big screen TV och Nintento Wii for att smora for de andra roomisarna

Jag har under veckan som varit haft tre bokade visningar varav en faktiskt blev av. Den forsta bestod av fyra unga tjejer fran Sverige och UK i fard med taxi till ett stalle som heter Inner Sunset som ligger nara Golden Gate Park och egentligen ar ratt off. Visningen gallde en nyrenoverad lagenhet med fyra sovrum med relativt lag hyra per person. Bra deal tankte vi. Nikki, tjejen fran Wales, hade pratat med kvinnan eftermiddagen innan och bestamt traff kl 16 foljande dag. Bra tankte vi. Vi tog en taxi efter att jag hade fatt leka Carrie Bradshaw och haffat en gul taxi till oss girls. Skont att vi fick en sa fort tankte vi och att det inte skulle bli sa dyrt per person. Vi kom fram en halvtimme for tidigt och tankte att vi kanske kunde fa se lagenheten nar vi var framme, trots att vi var tidiga. Genast efter att vi hade ringt pa mottes vi av en aldre kinesisk kvinna som pa den finaste kinesisk/engelska brytning forklarar (las: skriker) att lagenheten redan har blivit uthyrd. Fyra glada tjejer blev fyra sura tjejer. Bitchen inom mig fragar varfor hon inte har hort av sig till Nikki (som hon har haft kontakt med tidigare) och meddelat oss att visningen har stallts in. Nikki paminner aven om att de hordes av bara eftermiddagen innan och bestamde tiden for idag, varpa den kinesiska kvinnan svarar "But how can I remember to call you?" Tja...jag vet inte...skriv en lapp? Skicka ett massmail till folk? Det ar inte en omojligt uppgift att hora av sig och beratta att en visning blivit installd. Manniskor har gjort det tidigare och jag har forstatt att det inte ar sa svart.

Som tur var hade jag och Ilon andra visningar att ga pa samma dag, fast lite senare mot kvallen. Ilon skulle titta pa ett rum i omrade som heter Hayes Valley och jag i ett som heter Panhandle och de ligger inte for langt ifran varandra. Tog max fem minuter med buss mellan bostadsomraderna. Naval. Ilon hade ena formen av visning, en one on one meeting med roomisarna dar hon ensam far titta pa lagenheten och en intervju med roomisarna. De verkade riktigt schyssta och lagenheten var fin och frasch. De hade fatt over 150 svar pa sin annons och valt ut 20 personer pa intervju (efterfragan ar lite hogre an utbudet som alla nationalekonomer sager)

Efterat var det min tur. Jag var pa nagonting som heter open house, vilket ar som en vanlig visning, med undantaget att manniskorna som ar pa visningen ar betydligt mer hetsigare an vad de ar pa svenska visningar. Pa varje roomie stod det ungefar fem intressenter och skrek om uppmarksamhet och gjorde allt i sin makt for att gora ett bra intryck, stalla sig in -u name it. Ilon var med mig och hade hort hur en kille hade berattat att han hade en stor widescreen TV och Nintendo Wii som han naturligtvis skulle ha ute i vardagsrummet om han fick flytta in. Jag pratade med min nya van Sandra fran Danmark over frukost i morse och hon berattade att hon hade varit pa en open house dar en av personerna hade tagit med sig chocolate chip cookies till roomisarna! Ratt underhallande att se hur desperationen tas i uttryck bland vuxna manniskor. Underhallande och motbjudande pa samma gang.

Igar var jag och Ilon pa samma visning. Vi hade bada skrivit till samma annons och fatt positiva svar. Att vi var tva tjejer fran Sverige tror jag inte alls hade nagonting med saken att gora. Ilon hade tid kl 18 och jag en halvtimme senare. Ilon gar glatt upp och under tiden hon ar borta gar jag ivag och fotograferar lite. Nar det ar min tur ringer jag pa dorrklockan. Inget svar. Jag ringer en gang till for han kanske inte horde. Inget svar. Da ringde jag honom pa telefonen, for...han kanske inte horde andra gangen heller. Han berattar att han ar i Santa Cruz och bad om ursakt for att han inte hade ringt och meddelat att visningen inte skulle bli av. Han meddelade att jag garna kunde fa komma forbi kl 13 dagen darpa (idag alltsa) och det gick jag med pa. Tror han. Forlat, men vilket nonchalant beteende! Vad tar han en for egentligen?? Visst, jag ar i teorin bostadslos och ar egentligen i stort behov av att hitta ett boende men kom IGEN. Hojden av oforskamdhet! Kande mig sa illa behandlad och lurad! Forst trodde jag att det hade hant Ilon nagot eftersom hon uppenbarligen hade varit i lagenheten i en halvtimme, sa min forsta tanke var att han ljog om var han var och att han hade gjort nat mot Ilon! Jag ringde henne direkt efterat och kollade om hon var ok och det var hon tack och lov. Hon hade blivit inslappt av pojkvannen till den andra roomisen som bodde dar sa jag blev ocksa inslappt for att kolla in stallet och vilket ruckel det var! Ugh! Rummet som jag i sadana fall skulle fa bo i var malat i en deprimerande mork marinbla farg och koket sag inte alls inbjudande ut. Ingenting sag sarskilt hemtrevligt ut och jag fick bara en dalig kansla over hela stallet. No thanks! Det "enda" som hojde lagenheten var utsikten och den var faktiskt helt otrolig! Utanfor koksfonstret fanns Stilla Havet och Bay Bridge (tror att den heter sa...) Men trots utsikten sa...nej tack.

Jag kommer alltsa inte dyka upp pa visningen idag bara for att markera. Kan tyckas barnsligt men jag tycker att det ar ratt at honom. Sa det sa!

Imorn har jag en visning i Haight/Ashbury omradet. Omradet ligger nara Panhandle och ar ett omrade med manga bohemer, konstnarer och diverse "artists". Jag har egentligen inte gatt runt sa mycket i omradet, men husen ar jattefina. Det ar Victorianska hus i alla olika farger och innuti ar det hogt i tak och sprojsade fonster. I like! Imorn ar det alltsa ett rum i nagot av de husen och hyran ar mycket lagre an visningen jag var pa i veckan sa jag hoppas att det ar fint och att roomisarna verkar schyssta. Jag hoppas framfor allt att visningen blir av i overhuvudtaget.

Rummet i Panhandle fick jag inte. Det visade sig att kompisen till en av roomisarna skulle flytta till SF och hade darmed forsta tjing pa rummet. However, eftersom han inte skulle flytta in forran forsta september sa erbjod de mig att fa bo dar for $ 400 fran och med helgen och till mandsslutet. Frestande, men rummet skulle formodligen vara omoblerat, jag skulle behova kopa frukost (har pa vandrarhemmet far jag det gratis) och jag skulle dessutom inte ha tillgang till gratis internet, vilket jag ocksa har har pa hostelet). Eftersom jag ar beroende av dator+internet nu under bostadssokandet sa blev jag dessvarre tvungen att tacka nej till erbjudandet. Suck.

Bortsett fran visningen imorn har jag en till pa onsdag kvall att ga pa, men dit ska aven tre andra av svenskarna sa fragan ar hur stor chansen ar att jag skulle kamma hem vinsten.

Den som lever far se.