Igar var en sadan dar dag da man har planerat att plugga en massa men som slutat med att man inte gjort ett skit. Man kanner sig alltid sa himla bra nar dagen borjar lida mot sitt slut och tanker att: imorn ar en ny dag, imorn ska jag vara produktiv och en duktig student. Ha!
Jag ringde min van Comcast for att diskutera mina standiga internetbekymmer. Jag har nog spenderat 200 minuter pa det foretaget och alltid, av nagon anledning, avslutat telefonsamtalet med att vara mer forvirrad over mina dataproblem an vad jag var innan jag ringde. Att man dessutom far spendera minst en halvtimme med att lyssna pa telefonmusik innan man i over huvudtaget far prata med en handlaggare kanns ju ocksa vardefullt. Naval.
Nu verkar mina internetproblem antligen vara over och jag kan blicka framat over en ljus framtid med massor av surftimmar framfor mig! Yay!
Nog for att jag var en internet-nord i Sverige, men har har internet blivit mitt fonster ut till Sverige och ett verktyg for att kunna ha kontakt med familj och vanner. Utan internet och den mojligheten ar det valdigt latt hant att man kanner sig bade isolerad och ensam. Tva kanslor som man gott kan vara utan enligt mig.
Mitt i en intressant Comcast-diskussion plingar Ilon, Nikki och Gustaf pa dorren helt randomly och besokte mig vilket var en glad overraskning! Sedan akte vi over till Irving och delade pa en stor pizza innan vi akte upp till 1982 10th avenue for att ligga i Matress Land och kolla film med de andra brittiska brudarna. Mysigt varre!
Forsta filmen var egentligen en dokumentar om sjalvmorden vid GG-bridge, som foregaende ar tydligen hade haft 24 fall och med det varit den plats i varlden med flest sjalvmordsfall. Laskig dokumentar dar man faktiskt fick se manniskor som hoppade... Usch.
Idag ar en san dar dag da man bara vill krypa ned i sangen, under tacket och kolla pa romantiska karlekskomedier och ata svenskt godis. Istallet blir det panikshopping efter en toga-outfit infor festen hos brittiska brudarna ikvall. Orkar egentligen inte, men what to do? Livet ar hart ibland.
lördag 8 november 2008
fredag 7 november 2008
Trick or treat??
Hej alla och sorry att jag varit crap pa att uppdatera den har bloggen; har varit for busy helt enkelt.
Vad har hant sen jag skrev sist?
Jag har haft ungefar ett tusen tentor varje vecka som jag spenderat ett x antal timmar att plugga till, men oroa er inte; Sandy Candy har sett till att ha roligt vid sidan om bockerna ocksa!
For tre veckor sedan bestamde jag mig for att antligen ta mig ut till Golden Gate Park for att sitta och filosofera lite over livet och skriva lite i dagboken som jag fick av Erika och bara ha lite me-time och...bara vara. Under aren i Uppsala har jag markt att jag behover sadana dagar da jag bara satter mig pa nagot mysigt cafe och tar en fika med mig medan jag skriver dagbok. Hur som helst; tillbaka till GG-Park. Jag kom dit och det var liite kallare an vad jag hade klatt mig for, men det fick lov att ga anda. Efter att ha vandrar fram och tillbaka langs bilvagen for att forsoka ta mig in i parken sa hittade jag antligen en vag (manniskorna som bevittnade det har maste ha fatt sig ett gott skratt medan de tittade pa den dar forvirrade tjejen...). GG-Park ar en ENORM park, sa det sa... Anyway, jag satte mig for att skriva lite dagbok men da vagrade saklart pennan att fungera sa jag fick helt enkelt skriva en mental dagbok istallet. Medan jag skrev pa min mentala dagbok sag jag en massa nyforalskade par ro batar i dammen och det var valdigt fint att titta pa (men jag ville saklart inte titta for mycket, for da skulle de sakert kanna sig obekvama och tanka: vilket freak som sitter dar pa andra sidan dammen och stittar pa oss!).
Naval... Efter lite filosoferande kom jag fram till foljande: jag ar jakligt lycklig faktiskt. Jag har det hur bra som helst och framfor allt sa lever jag ett roligt liv. Jag har lart kanna massor av harliga manniskor och hittat goda vanner i en del av dem som jag hittar pa roliga saker med for att fylla mitt liv med inte enbart ar, utan aven liv, som min kara mellanstadielarare skrev i en bok till mig en gang for langesedan.
Under de har veckor som jag inte skrivit i bloggen har jag hunnit att vara bade kaninen i Alice i Underlandet, klatt mig i vitt och varit Buttercup i the Powerpuff Girls och...just det, jag har aven bevittnat det viktigaste presidentvalet i amerikansk historia.
Naturligtvis missade jag sjalva valvakan och fick hora att USA just valt sin forsta "svarta" president medan jag satt pa bussen pa vag till brittiska brudarna dar jag skulle se det hela ske. Det gjorde mig ingenting, nog big deal liksom. Jag var nojd med att fa sms av brudarna och hora manniskor jubla pa gatan dar bussen korde forbi. Val framme pa 1982 10th avenue fick jag i alla fall se Obamas tal LIVE. Yes we can. Aven om jag inte ar amerikan och endast levt har i snart tre manader fick jag gashud under hans tal. Det var stort. Det var haftigt att se folkmassan som hade samlats och hur rorda manga av dem var over att han hade vunnit. Kan val inte pasta att det ar detsamma i Sverige efter ett val direkt, haha... Dessutom ar han en otroligt bra retoriker som holl ett historiskt tal som jag formodligen kommer att spela upp for mina framtida elever under min lararkarriar och jag kommer att kunna saga att jag sag det live. Eller ok, jag var ju inte i Chicago men ni forstar grejen.
Som ni ser har det hunnit handa en hel del saker har i the states och det ar val som jag och min van Ilon brukar saga till varandra: mycket kan handa pa en vecka for en vecka har i SF motsvarar ungefar en manad hemma i Sverige. Otroligt intensivt och jag har aldrig varit med om nagot liknande.
En annan sak som jag borjar fundera over ar...hur ska jag kunna komma tillbaka till vardagen i Sverige och vara lycklig?
Na, nu maste jag satta igang och plugga sa att jag med gott samvete kan aka over till 1982 och titta pa Bridget Jones och ata en massa onyttigt. Mums.
Vad har hant sen jag skrev sist?
Jag har haft ungefar ett tusen tentor varje vecka som jag spenderat ett x antal timmar att plugga till, men oroa er inte; Sandy Candy har sett till att ha roligt vid sidan om bockerna ocksa!
For tre veckor sedan bestamde jag mig for att antligen ta mig ut till Golden Gate Park for att sitta och filosofera lite over livet och skriva lite i dagboken som jag fick av Erika och bara ha lite me-time och...bara vara. Under aren i Uppsala har jag markt att jag behover sadana dagar da jag bara satter mig pa nagot mysigt cafe och tar en fika med mig medan jag skriver dagbok. Hur som helst; tillbaka till GG-Park. Jag kom dit och det var liite kallare an vad jag hade klatt mig for, men det fick lov att ga anda. Efter att ha vandrar fram och tillbaka langs bilvagen for att forsoka ta mig in i parken sa hittade jag antligen en vag (manniskorna som bevittnade det har maste ha fatt sig ett gott skratt medan de tittade pa den dar forvirrade tjejen...). GG-Park ar en ENORM park, sa det sa... Anyway, jag satte mig for att skriva lite dagbok men da vagrade saklart pennan att fungera sa jag fick helt enkelt skriva en mental dagbok istallet. Medan jag skrev pa min mentala dagbok sag jag en massa nyforalskade par ro batar i dammen och det var valdigt fint att titta pa (men jag ville saklart inte titta for mycket, for da skulle de sakert kanna sig obekvama och tanka: vilket freak som sitter dar pa andra sidan dammen och stittar pa oss!).
Naval... Efter lite filosoferande kom jag fram till foljande: jag ar jakligt lycklig faktiskt. Jag har det hur bra som helst och framfor allt sa lever jag ett roligt liv. Jag har lart kanna massor av harliga manniskor och hittat goda vanner i en del av dem som jag hittar pa roliga saker med for att fylla mitt liv med inte enbart ar, utan aven liv, som min kara mellanstadielarare skrev i en bok till mig en gang for langesedan.
Under de har veckor som jag inte skrivit i bloggen har jag hunnit att vara bade kaninen i Alice i Underlandet, klatt mig i vitt och varit Buttercup i the Powerpuff Girls och...just det, jag har aven bevittnat det viktigaste presidentvalet i amerikansk historia.
Naturligtvis missade jag sjalva valvakan och fick hora att USA just valt sin forsta "svarta" president medan jag satt pa bussen pa vag till brittiska brudarna dar jag skulle se det hela ske. Det gjorde mig ingenting, nog big deal liksom. Jag var nojd med att fa sms av brudarna och hora manniskor jubla pa gatan dar bussen korde forbi. Val framme pa 1982 10th avenue fick jag i alla fall se Obamas tal LIVE. Yes we can. Aven om jag inte ar amerikan och endast levt har i snart tre manader fick jag gashud under hans tal. Det var stort. Det var haftigt att se folkmassan som hade samlats och hur rorda manga av dem var over att han hade vunnit. Kan val inte pasta att det ar detsamma i Sverige efter ett val direkt, haha... Dessutom ar han en otroligt bra retoriker som holl ett historiskt tal som jag formodligen kommer att spela upp for mina framtida elever under min lararkarriar och jag kommer att kunna saga att jag sag det live. Eller ok, jag var ju inte i Chicago men ni forstar grejen.
Som ni ser har det hunnit handa en hel del saker har i the states och det ar val som jag och min van Ilon brukar saga till varandra: mycket kan handa pa en vecka for en vecka har i SF motsvarar ungefar en manad hemma i Sverige. Otroligt intensivt och jag har aldrig varit med om nagot liknande.
En annan sak som jag borjar fundera over ar...hur ska jag kunna komma tillbaka till vardagen i Sverige och vara lycklig?
Na, nu maste jag satta igang och plugga sa att jag med gott samvete kan aka over till 1982 och titta pa Bridget Jones och ata en massa onyttigt. Mums.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)