lördag 8 november 2008

Matress Land

Igar var en sadan dar dag da man har planerat att plugga en massa men som slutat med att man inte gjort ett skit. Man kanner sig alltid sa himla bra nar dagen borjar lida mot sitt slut och tanker att: imorn ar en ny dag, imorn ska jag vara produktiv och en duktig student. Ha!

Jag ringde min van Comcast for att diskutera mina standiga internetbekymmer. Jag har nog spenderat 200 minuter pa det foretaget och alltid, av nagon anledning, avslutat telefonsamtalet med att vara mer forvirrad over mina dataproblem an vad jag var innan jag ringde. Att man dessutom far spendera minst en halvtimme med att lyssna pa telefonmusik innan man i over huvudtaget far prata med en handlaggare kanns ju ocksa vardefullt. Naval.

Nu verkar mina internetproblem antligen vara over och jag kan blicka framat over en ljus framtid med massor av surftimmar framfor mig! Yay!

Nog for att jag var en internet-nord i Sverige, men har har internet blivit mitt fonster ut till Sverige och ett verktyg for att kunna ha kontakt med familj och vanner. Utan internet och den mojligheten ar det valdigt latt hant att man kanner sig bade isolerad och ensam. Tva kanslor som man gott kan vara utan enligt mig.

Mitt i en intressant Comcast-diskussion plingar Ilon, Nikki och Gustaf pa dorren helt randomly och besokte mig vilket var en glad overraskning! Sedan akte vi over till Irving och delade pa en stor pizza innan vi akte upp till 1982 10th avenue for att ligga i Matress Land och kolla film med de andra brittiska brudarna. Mysigt varre!

Forsta filmen var egentligen en dokumentar om sjalvmorden vid GG-bridge, som foregaende ar tydligen hade haft 24 fall och med det varit den plats i varlden med flest sjalvmordsfall. Laskig dokumentar dar man faktiskt fick se manniskor som hoppade... Usch.

Idag ar en san dar dag da man bara vill krypa ned i sangen, under tacket och kolla pa romantiska karlekskomedier och ata svenskt godis. Istallet blir det panikshopping efter en toga-outfit infor festen hos brittiska brudarna ikvall. Orkar egentligen inte, men what to do? Livet ar hart ibland.

1 kommentar:

Anonym sa...

det måste vara så hårt att festa ;)