Jag ar sa trott att ogonen snart bloder. Jag sitter nastan ensam i universitetets bibliotek for att fa surfa pa internet i tjugofyra minuter till. Livet ar hart for den som inte har en egen dator, sa vad gora?

Idag har varit en hektisk och intensiv idag! Skolan borjade och det var nastan lite pirrigt igar kvall nar man hade lagt sig. Innan jag fortsatter skriva om hur det var i skolan idag sa maste jag rikta ett stort THANK YOU till min nye van Jordan fran Wales som insisterade pa att folja mig anda hem efter en hemmafest pa andra sidan stan som vi bada hade varit pa tidigare. Han akte alltsa taget tillbaka till Downtown med mig for att sedan ga backen upp och nastan lamna av mig vid min port. Lat mig bara fa tillagga att han sjalv bor i samma omrade som festen var pa och det tog honom flera timmar att ta sig hem sen, stackare. Vilken gentleman!

Sa, tillbaka till forsta skoldagen. Det var nervost som sagt, men imorse var det mest pirrigt pa ett bra satt. Jag sag fram emot det, konstigt nog. Hur skulle kursarna vara? Hur skulle lararna, eller proffessorerna vara? Skulle kurserna vara lika intressanta som de lat i beskrivningen? Skulle det finnas nagra heta killar att vila ogonen pa under forelasningarna? Sa manga funderingar och forvantningarna var hoga!

Jag kom in i forsta klassrummet. World History since the 1500s. Spannande. Bankarna var gamla och minimala dar sjalva banken och stolen satt ihop. Nar det var fullsatt var det sa manga manniskor i salen att nagra fick sta langs vaggarna. In kommer en medellang iranier in och det var lararen. Jag borjade le se fort jag sag honom for pa nagot satt paminde han om min egen pappa. Nar han borjade prata paminde han om pappan i "My Big Fat Greek Wedding" dar han forklarade att hans efternamn Behrooz egentligen betydde Good Day...and there you go! En av de forsta fragorna han stallde kunde jag faktiskt svara pa (!) Han fragade om nagon hade varit i London och det var inte manga hander uppe i luften. Eftersom jag satt ratt nara kom han fram till mig och fragade om jag hade varit pa Trafalgar Sq. Ja, svarade jag glatt. Han fragade sedan om jag visste nagot om historien bakom. Jag far nervost fram att jag trodde att det kanske kunde ha att gora med ett slag med Napoleon...? That's right, I will rememeber you! svarade professor Behrooz. Yes, tankte jag! Pluspoang! Nar lektionen var slut ville jag veta vilja andra kurser han forelaste och det visade sig att han skulle ha en kurs om Islams historia fran 1500-talet och framat, sa jag fragade snallt om jag fick joina -pa persiska saklart. Han fragade om jag kunde engelska bra och nar han fick det bekraftat sa han att han hade lagt till mig, dubbelyes! Efter lunchrasten gick jag till klassrummet for att ga pa hans forelasning och dar var det aterigen packat med folk. Nar han kom in sa sa han bara: ni som star pa vantelistan eller ar har for att forsoka skriva in er kan lamna salen pa en gang. Det ar endast tva personer pa vantlistan och en tjej som jag pratade med tidigare idag som far komma med. Hahahaha! Yeeees!

Tredje forelasningen hette Intro to Global Peace Studies dar jag rakade satta mig pa handikappbanken sa att en blind stackars kvinna fick satta sig vid en annan bank. Pinsamt. Forelasaren sag ut som en gammal hippie, men han verkade skon sa det har kan nog bli intressant.

Fjarde forelasningen var Dynamics of the American City som jag forvisso har sett fram emot att lasa, men efter den har dagen var jag helt slut och vantade mest pa att forelasningen (som egentligen skulle halla pa mellan 16-19) skulle ta slut. Tack och lov slappte hon oss en timme tidigare, annars hade jag nog diskret behovt stanga ogonen lite.

Imorn ska jag forsoka skaffa mig en sang pa IKEA ocksa. Drar forhoppningsvis dit med min nya van Kate fran England, hon behovde visst ocksa en sang.

Imorn ar det skola mellan 18-22 och sen blir det forhoppningsvis en beloningsol med de andra intisarna som ocksa slutar runt den tiden. Imorn blir det Strategi och Krig pa skolschemat med en iransk professor. Det ser jag fram emot!

Na gott folk, nu har jag bara atta minuter kvar av internet-tiden och sedan blir det till att rora sig...Downtown, mitt nya hem, haha!

Puss och kram pa er alla!

Up town girl

Hej alla!

Forra inlagget blev ju en roman sa nu ska jag forsoka halla mig kort och framfor allt UPPDATERA er alla om hur mitt liv ser ut.

Den senaste veckan har varit en av de mest intensiva veckor jag upplevt i hela mitt liv. Att leva med fem andra personer i ett litet rum pa ett vandrarhem och varje dag ga runt och oroa sig for att inte ha ett hem var inte sa dar jattespannande som jag trodde att det skulle bli. I sjalva verket har det varit oerhort stressande, pressande, frustrerande och bara allmant jobbigt. Alla dessa timmar jag har spenderat framfor datorn och surfat pa Craigslist for att hitta nya annonser, men framfor allt alla dessa MAIL som jag har skickat ut till folk angaende olika annonser. I snitt skickade jag ut ett tjugotal mail och fick tillbaka ett, kanske tva svar varannan dag om att fa komma och se pa lagenheterna och rummen. Fick man inget svar var man inte sarskilt glad den dagen, och kanslor som panik och oro ville joina mig. Fick man val ga pa en visning kandes det hela som en arbetsintervju eller audition till Idol; varfor skulle de valja mig av alla? Det gallde att visa framfotterna, ta plats och fjaska in sig. Fick man inget svar fran dem kande man sig ratad, precis som om det handlade om en date, haha!

Men, nu ska jag komma till saken.

Det hande. Jag blev erbjuden ett rum. Och inte vilket rum som helst, utan Rummet med de roda vaggarna-med parkett golv och spegel med guldram-rummet.

Ska betala depositionsavgiften och fa nycklarna ikvall. Jag maste ga nu for jag har bara tva minuter kvar pa datorn. Skriver mer sen.

Puss pa er!

Happy House Hunt!

Budorden vid house hunting i SF:

1) Du skall icke anta att en bestamd visning galler.
2) Du skall icke anta att personen som skall hyra ut/visa dig rummet dyker upp
3) Du skall icke anta att personerna ifraga hor av sig om det blir en andring
4) Du skall, vid open houses, ha med dig mutor i form av chocolate chip cookies eller erbjuda tekniska prylar som big screen TV och Nintento Wii for att smora for de andra roomisarna

Jag har under veckan som varit haft tre bokade visningar varav en faktiskt blev av. Den forsta bestod av fyra unga tjejer fran Sverige och UK i fard med taxi till ett stalle som heter Inner Sunset som ligger nara Golden Gate Park och egentligen ar ratt off. Visningen gallde en nyrenoverad lagenhet med fyra sovrum med relativt lag hyra per person. Bra deal tankte vi. Nikki, tjejen fran Wales, hade pratat med kvinnan eftermiddagen innan och bestamt traff kl 16 foljande dag. Bra tankte vi. Vi tog en taxi efter att jag hade fatt leka Carrie Bradshaw och haffat en gul taxi till oss girls. Skont att vi fick en sa fort tankte vi och att det inte skulle bli sa dyrt per person. Vi kom fram en halvtimme for tidigt och tankte att vi kanske kunde fa se lagenheten nar vi var framme, trots att vi var tidiga. Genast efter att vi hade ringt pa mottes vi av en aldre kinesisk kvinna som pa den finaste kinesisk/engelska brytning forklarar (las: skriker) att lagenheten redan har blivit uthyrd. Fyra glada tjejer blev fyra sura tjejer. Bitchen inom mig fragar varfor hon inte har hort av sig till Nikki (som hon har haft kontakt med tidigare) och meddelat oss att visningen har stallts in. Nikki paminner aven om att de hordes av bara eftermiddagen innan och bestamde tiden for idag, varpa den kinesiska kvinnan svarar "But how can I remember to call you?" Tja...jag vet inte...skriv en lapp? Skicka ett massmail till folk? Det ar inte en omojligt uppgift att hora av sig och beratta att en visning blivit installd. Manniskor har gjort det tidigare och jag har forstatt att det inte ar sa svart.

Som tur var hade jag och Ilon andra visningar att ga pa samma dag, fast lite senare mot kvallen. Ilon skulle titta pa ett rum i omrade som heter Hayes Valley och jag i ett som heter Panhandle och de ligger inte for langt ifran varandra. Tog max fem minuter med buss mellan bostadsomraderna. Naval. Ilon hade ena formen av visning, en one on one meeting med roomisarna dar hon ensam far titta pa lagenheten och en intervju med roomisarna. De verkade riktigt schyssta och lagenheten var fin och frasch. De hade fatt over 150 svar pa sin annons och valt ut 20 personer pa intervju (efterfragan ar lite hogre an utbudet som alla nationalekonomer sager)

Efterat var det min tur. Jag var pa nagonting som heter open house, vilket ar som en vanlig visning, med undantaget att manniskorna som ar pa visningen ar betydligt mer hetsigare an vad de ar pa svenska visningar. Pa varje roomie stod det ungefar fem intressenter och skrek om uppmarksamhet och gjorde allt i sin makt for att gora ett bra intryck, stalla sig in -u name it. Ilon var med mig och hade hort hur en kille hade berattat att han hade en stor widescreen TV och Nintendo Wii som han naturligtvis skulle ha ute i vardagsrummet om han fick flytta in. Jag pratade med min nya van Sandra fran Danmark over frukost i morse och hon berattade att hon hade varit pa en open house dar en av personerna hade tagit med sig chocolate chip cookies till roomisarna! Ratt underhallande att se hur desperationen tas i uttryck bland vuxna manniskor. Underhallande och motbjudande pa samma gang.

Igar var jag och Ilon pa samma visning. Vi hade bada skrivit till samma annons och fatt positiva svar. Att vi var tva tjejer fran Sverige tror jag inte alls hade nagonting med saken att gora. Ilon hade tid kl 18 och jag en halvtimme senare. Ilon gar glatt upp och under tiden hon ar borta gar jag ivag och fotograferar lite. Nar det ar min tur ringer jag pa dorrklockan. Inget svar. Jag ringer en gang till for han kanske inte horde. Inget svar. Da ringde jag honom pa telefonen, for...han kanske inte horde andra gangen heller. Han berattar att han ar i Santa Cruz och bad om ursakt for att han inte hade ringt och meddelat att visningen inte skulle bli av. Han meddelade att jag garna kunde fa komma forbi kl 13 dagen darpa (idag alltsa) och det gick jag med pa. Tror han. Forlat, men vilket nonchalant beteende! Vad tar han en for egentligen?? Visst, jag ar i teorin bostadslos och ar egentligen i stort behov av att hitta ett boende men kom IGEN. Hojden av oforskamdhet! Kande mig sa illa behandlad och lurad! Forst trodde jag att det hade hant Ilon nagot eftersom hon uppenbarligen hade varit i lagenheten i en halvtimme, sa min forsta tanke var att han ljog om var han var och att han hade gjort nat mot Ilon! Jag ringde henne direkt efterat och kollade om hon var ok och det var hon tack och lov. Hon hade blivit inslappt av pojkvannen till den andra roomisen som bodde dar sa jag blev ocksa inslappt for att kolla in stallet och vilket ruckel det var! Ugh! Rummet som jag i sadana fall skulle fa bo i var malat i en deprimerande mork marinbla farg och koket sag inte alls inbjudande ut. Ingenting sag sarskilt hemtrevligt ut och jag fick bara en dalig kansla over hela stallet. No thanks! Det "enda" som hojde lagenheten var utsikten och den var faktiskt helt otrolig! Utanfor koksfonstret fanns Stilla Havet och Bay Bridge (tror att den heter sa...) Men trots utsikten sa...nej tack.

Jag kommer alltsa inte dyka upp pa visningen idag bara for att markera. Kan tyckas barnsligt men jag tycker att det ar ratt at honom. Sa det sa!

Imorn har jag en visning i Haight/Ashbury omradet. Omradet ligger nara Panhandle och ar ett omrade med manga bohemer, konstnarer och diverse "artists". Jag har egentligen inte gatt runt sa mycket i omradet, men husen ar jattefina. Det ar Victorianska hus i alla olika farger och innuti ar det hogt i tak och sprojsade fonster. I like! Imorn ar det alltsa ett rum i nagot av de husen och hyran ar mycket lagre an visningen jag var pa i veckan sa jag hoppas att det ar fint och att roomisarna verkar schyssta. Jag hoppas framfor allt att visningen blir av i overhuvudtaget.

Rummet i Panhandle fick jag inte. Det visade sig att kompisen till en av roomisarna skulle flytta till SF och hade darmed forsta tjing pa rummet. However, eftersom han inte skulle flytta in forran forsta september sa erbjod de mig att fa bo dar for $ 400 fran och med helgen och till mandsslutet. Frestande, men rummet skulle formodligen vara omoblerat, jag skulle behova kopa frukost (har pa vandrarhemmet far jag det gratis) och jag skulle dessutom inte ha tillgang till gratis internet, vilket jag ocksa har har pa hostelet). Eftersom jag ar beroende av dator+internet nu under bostadssokandet sa blev jag dessvarre tvungen att tacka nej till erbjudandet. Suck.

Bortsett fran visningen imorn har jag en till pa onsdag kvall att ga pa, men dit ska aven tre andra av svenskarna sa fragan ar hur stor chansen ar att jag skulle kamma hem vinsten.

Den som lever far se.

nyforalskelse

Nu ar jag har; nu ar jag ANTLIGEN dar jag har velat vara sa himla lange! Jag sitter vid en dator pa mitt vandrarhem for veckan; pa Hostel Adelaide, som ligger bara nagra kvarter fran Union Square (ett torgliknande stalle med en massa palmer, affarer och sma grasplattar dar manniskor sitter och ater lunch eller mediterar).

Eftersom jag skriver fran ett engelskt tangentbord far ni helt enkelt sta ut med att latsas se ringar och prickar over vara svenska bokstaver.

Resan hit gick bra, men inte sa mycket mer an sa. Flybolaget som vi akte med var val kanske inte sa serviceminded och det FINNS battre flyg att aka med, sa nar jag aker tillbaka till Sverige sa blir det definitivt ett annat.

Min van Sundeep kom och motte upp oss pa flygplatsen och forsta fragan vi alla behovde stalla oss var foljande: Hur far man plats med fem svenskar och allt deras bagage i en liten vit volvo? For pessimissten sag det ut som ett omojligt uppdrag but we did it! Som tur var tyckte Lisa om att ligga vid vara ben med allt bagage over sig i baksatet och vi andra hade ingenting emot att ha allt annat bagage i vara knan. Eftersom vi var sa trotta spelade det heller ingen roll att vi varken sag varandra eller nagonting av staden under bilresan. Det var ju anda morkt.
Att vi sedan korde runt i cirklar for att hitta varat vandrarhem var bara en givande upplevelse.

Rummet i sig var jattebra om vi hade varit farre och inte hade haft sa mycket bagage heller. Hade vi varit 8 ar och velat leka "inte nudda golv" hade det har varit ett idealiskt rum for ingen yta av golvet syntes pa grund av vara vaskor.

Eftersom var sjatte resekamrat skulle resa in dagen darpa bad vi vanligt men bestamt att fa ett storre rum med ratt antal baddar och det fick vi. Tack och lov. Det nya rummet ar hur bra som helst och vi har alla plats att vara dar samtidigt, yay!

Igar motte jag upp min nya van Nikki som ar fran Wales och hon fick hanga pa oss svenskar och skaffa amerikanskt nummer och turista i staden. Efter varat besok till Starfucks hoppade vi glatt pa en turistbuss och passade pa att fanga lite sol medan vi akte runt i SF. For varje minut som gick kande jag nyforalskelsen komma smygandes. San Francisco ar ju en helt fantastiskt stad! Den ar hur fin som helst! Du har storstadskanslan a la Paris och London med sina vackra byggnader och harliga affarer som skriker efter en shopoholic som jag trots allt anda ar, men sa finns palmerna a la L.A. mitt pa Union Square och efter att ha akt ett tag med bussen sa sag vi HAVET och stranden! Vi akte over Golden Gate Bridge och jaklar vad det blaste! Det blaste sa hart att mina solglason holl pa att aka av, haha! Jag trodde att jag hade sett dimma tidigare men den dimma jag sag igar var utan dess like. Det var sa dimmigt over bron att man i vissa lagen inte kunde se bron!

Vi hann med att se ratt mycket och...jag kan bara saga att jag ar sa NOJD over att vara har och att jag kommer att ha lyxen att fa BO och LEVA i den har underbara staden i nastan ett HELT ar! Jag fick en sadan dar harlig kansla igar nar jag satt dar pa bussen, en sadan dar kansla dar man befinner sig "har och nu" och dar jag sa starkt kande att jag inte ville vara nagon annan stans an dar jag befann mig dar och da och den kanslan finns fortfarande kvar med mig.

Pa kvallen var det Taco Tuesday pa en bar i ett omrade som kallas Marina. Det var hog rockmusik i bakgrunden och packat med folk. Jag var egentligen inte upplagd for en kvall pa stan med tanke pa att jag var vralhungrig och supertrott, men det var ett schysst stalle och JATTEbillig mat och ol pa tisdagkvallarna. En ol for 2 dollar och en liten tacos (mini size) for en dollar. Man blev matt pa tva tacos och det var gott sa det dar blir nog tisdagshanget for oss en tid framover, haha!

Senare idag ska jag pa tva visningar. Forsta visningen ar en tom lagenhet i ett omrade som heter Inner Sunset och ligger jattenara Golden Gate Park och ar hyfsat centralt belagen. Dit ska jag, Ilon och Nikki senare idag for att kolla in laget och se om vi kanske far den. Hyran ar schysst sa det vore nice. Den andra visningen ar senare mot kvallen i en lagenhet med fyra killar som behover en fjarde room mate. Lagenheten finns i ett omrade som heter Panhandle och det omradet ligger i narheten av hippieomradet Haight Ashbury. Hyran ar lite hogre men jag ska kolla in laget i alla fall sa far vi se hur det gar.

Ikvall ska jag forsoka dra ihop alla de manniskor jag kanner har i SF for att motas upp over drinkar senare, hoppas att de flesta kan!

Na, nu ska jag sluta och upptacka mer av skona San Fran!

Val mott!

Time-out.

Imorgon åker jag. Imorgon flyttar jag till USA. Imorgon tar jag en time-out från mitt liv här i Sverige, med alla nära och kära, för att söka lyckan i det förlovade landet i väst.

På andra sidan Atlanten väntar ett nytt kapitel i mitt liv, eller parantes som jag har kallat det och det är med blandade känslor som jag inleder det.

Jag kommer att sakna min mamma, min pappa, min syster, min bror och mina bästa vänner så mycket att jag så här i skrivande stund knappt själv förstår hur stor saknaden kommer att kännas när jag väl är där. Tack och lov är detta bara en time-out och jag kommer tillbaka till mitt liv här i Svea Rike igen.

Så vad känner man så här kvällen före? Om jag ska vara helt ärlig så känner jag ingenting just precis nu. Det har varit en känslomässig berg-o-dalbana sedan jag fick beskedet att "...det har öppnats en möjligthet för dig att åka till Kalifornien läsåret 2008-2009..." Oändligt många tårar har fällts nedanför min kind och jag har utvecklat en god förmåga att uttrycka min kärlek och uppskattning till mina nära och kära de senaste månaderna. I synnerhet med en viss promille alkohol i blodet.

Jag har även gråtit av lycka för att jag till slut fick komma iväg på mitt Amerika-äventyr trots allt och känt både tacksamhet och glädje inför den tid som komma skall. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte hade höga förväntningar på det här året, eftersom precis alla jag har pratat med är överens om att detta kommer att bli the time of my life och att jag kommer att ha så roligt där. Med risk för att bli besviken så vill jag ändå HOPPAS på att det kommer att bli så. Jag hoppas på ett roligt år med många nya vänner och oförglömliga resor till olika platser både inom och utanför Cali. Det är ungefär vad jag hoppas på i ett nötskal och eftersom livet blir vad man gör det till tänker jag därför göra mitt yttersta för att leva det liv jag vill.

Som en stor bonus kommer jag dessutom att få läsa intressanta kurser som jag hoppeligen kan tillgodoräkna mig i min utbildning. Just nu verkar det bli världshistoria från Renässansen med en skön mix av fredsstudier och lite krig. Jag ska även läsa lite om dynamiken i den amerikanska staden och lära mig lite mer om hur den vuxit fram rent historiskt sett, men även hur sjutton de tänkte när de planerade den. Mycket intressant enligt mig.

Jag vill även ta tillfälle i akt och tacka alla de som kom på avskedsfesten igår kväll; jag uppskattar det verkligen och är lyckligt lottad som har er i mitt liv! Gud vad jag kommer att sakna er! Dessutom vill jag tacka lilla söta Anna som ringde från Turkiet för att lyckönska mig idag -jag blev jätteglad så tack snälla!!! :)

Nä, nu ska jag gå ned till de andra i vardagsrummet och titta lite på film medan jag mumsar på kladdkaka som Simon blivit mästare på att göra.

Vi ses i San Fran folks!

Kärlek.

Bloggpremiär!

Hej vänner!

När jag först blev introducerad till blogg-begreppet var min första tanke: vem f*n väljer att skriva om sitt liv på internet så att vem som helst kan läsa det? Vad hände med privatlivet och integriteten egentligen?

---

Intresset för att läsa andras bloggar skedde egentligen gradvis, precis som med vilket beroende som helst. En vacker dag kom jag på mig själv med att ha flera bloggar sparade i favoritmenyn i webbläsaren för att med jämna mellanrum snoka i mina vänners liv. Helt plötsligt fann jag det väldigt intressant att läsa om måndagsångest, tristess på ett extrajobb eller vad denne hade gjort i helgen. När hände det här och hur?

Nu har jag i alla fall tagit det stora klivet och skapat mig en alldeles EGEN blogg, hurra!

Den här bloggen kommer de närmsta tio månaderna att utspela sig i staden där bögarna vallfärdar till likt muslimerna till Mecka och där peace-märket och det glada 60-talet föddes. Jag talar om Pridefestivalens hem och Hippiekulturens födelsestad. Jag talar om San Francisco med den gyllene bron.