Under mina fem manader har i San Francisco har jag utvecklat ett hat som ar nastan lika djupt och passionerat som mitt hat for lararinstitutionen i Uppsala.

Det borjade oskyldigt med latt irritation over katthar pa mina klader sa fort jag hade varit snall nog att lata de ligga i mitt kna, men nar ena kattladan flyttades in i koket overgick snabbt irritationen till illamaende och avsky. Att min lagenhetspolare totalt ignorerade mitt lilla onskemal om att kanske inte ha kattladan just precis i koket eftersom, tja...det kanske ar ACKLIGT med tanke pa att mat lagas och ats i just det rummet (?!) gjorde bara att avskyn borjade utvecklas till ett svagt hat at dessa tre forbaskade katter.

Tva centimeters lager av katthar pa samtliga mobler i lagenheten, kattskit pa golvet och den konstanta stanken som man slas av nar man kommit hem fran den friska luften har nu gjort att jag, den snallaste av de snalla, seriost funderar pa att eliminera katterna fran mitt hem och fa det att se ut som en olycka.

Det kravs inget geni for att forsta att jag inte ar en djurvan direkt. Jag ar medveten om att det later hemskt, som om jag vore en ond manniska for att jag inte ser nojet med att ha en katt eller hund hemma, men...sa ar det. Jag ar en snall och god manniska anda, aven utan hariga husdjur.