söndag 5 april 2009

En Becks och Jos, tack!

Hej alla!

De senaste tio dagarna har jag haft Becks och Jos pa besok, vilket var helt fantastiskt roligt! De dar Becks och Jos ar tva riktigt skona, harliga, underbara, roliga och snalla manniskor. Trevliga ar de ocksa. Om ni nagon gang kanner for att ha utlandsgaster pa besok kan jag rekommendera dem!

Det var sa haftigt att ha vanner hemifran pa besok har i San Francisco som fick se en glimt av det liv jag har levt de senaste, snart, atta manaderna. De var sa entusiastiska och uppriktigt glada over att fa se solen och det storslagna downtown San Francisco; nagonting som blivit en del av min vardag och som jag har borjat att ta for givet, sa deras besok bidrog definitivt till en nyforalselse i denna charmiga och haftiga stad!

Vi passade givetvis pa att gora alla turistiga saker, men framfor allt uppskattade jag att bara fa spendera lite kvalitetstid med mina vanner hemifran; catcha up, utbyta erfarenheter och njuta av det ljuva livet tillsammans :)

Nar Erika kom hit till SF slogs jag av den skona kanslan av att hon kande mig sedan tidigare; innan den har utbyteskarusellen hade dragits igang och det var precis samma kansla nar Becks och Jos kom. De kande mig sedan tidigare och fanns i mitt liv innan det har USA-kapitlet. Det ar en ratt uppskattad kansla, for nar man ar sa har langt borta fran alla ens nara och kara och den vardagen man hade hemma i Uppsala ar det latt hant att man "glommer bort" lite av det liv man faktiskt levde i Sverige.

Jag far samma skona kansla nar jag har skypat med vanner eller familj; det kanns som att det far ner mig pa jorden lite och det ar sa skont att hora vanliga ord och verkligen kanna deras stod och varme. En riktig trygghet och som gor en riktigt gott i hjartat!

Livet som utbytesstudent har definitivt varit en av de roligaste paranteserna i mitt liv, men det har inte heller varit latt alla ganger. Aret har i SF har gett mig nya perspektiv och insikter, men framfor allt har jag insett hur viktiga mina narmsta vanner i Sverige ar for mig. Att umgas i ett sallskap och faktiskt VETA var man har manniskorna ifraga ar nagonting som inte skall tas for givet. Inte heller det faktum att de vanner man har hemma i Sverige faktiskt ar handplockade av mig och ingen annan. Vanner ar ju trots allt familjen man sjalv valjer.

Med det har inlagget gar alltsa mina tankar och karlek ut till alla mina fina vanner hemma i Sverige. Ni vet vilka ni ar; ingen namnd, ingen glomd.

Inga kommentarer: