Time-out.

Imorgon åker jag. Imorgon flyttar jag till USA. Imorgon tar jag en time-out från mitt liv här i Sverige, med alla nära och kära, för att söka lyckan i det förlovade landet i väst.

På andra sidan Atlanten väntar ett nytt kapitel i mitt liv, eller parantes som jag har kallat det och det är med blandade känslor som jag inleder det.

Jag kommer att sakna min mamma, min pappa, min syster, min bror och mina bästa vänner så mycket att jag så här i skrivande stund knappt själv förstår hur stor saknaden kommer att kännas när jag väl är där. Tack och lov är detta bara en time-out och jag kommer tillbaka till mitt liv här i Svea Rike igen.

Så vad känner man så här kvällen före? Om jag ska vara helt ärlig så känner jag ingenting just precis nu. Det har varit en känslomässig berg-o-dalbana sedan jag fick beskedet att "...det har öppnats en möjligthet för dig att åka till Kalifornien läsåret 2008-2009..." Oändligt många tårar har fällts nedanför min kind och jag har utvecklat en god förmåga att uttrycka min kärlek och uppskattning till mina nära och kära de senaste månaderna. I synnerhet med en viss promille alkohol i blodet.

Jag har även gråtit av lycka för att jag till slut fick komma iväg på mitt Amerika-äventyr trots allt och känt både tacksamhet och glädje inför den tid som komma skall. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte hade höga förväntningar på det här året, eftersom precis alla jag har pratat med är överens om att detta kommer att bli the time of my life och att jag kommer att ha så roligt där. Med risk för att bli besviken så vill jag ändå HOPPAS på att det kommer att bli så. Jag hoppas på ett roligt år med många nya vänner och oförglömliga resor till olika platser både inom och utanför Cali. Det är ungefär vad jag hoppas på i ett nötskal och eftersom livet blir vad man gör det till tänker jag därför göra mitt yttersta för att leva det liv jag vill.

Som en stor bonus kommer jag dessutom att få läsa intressanta kurser som jag hoppeligen kan tillgodoräkna mig i min utbildning. Just nu verkar det bli världshistoria från Renässansen med en skön mix av fredsstudier och lite krig. Jag ska även läsa lite om dynamiken i den amerikanska staden och lära mig lite mer om hur den vuxit fram rent historiskt sett, men även hur sjutton de tänkte när de planerade den. Mycket intressant enligt mig.

Jag vill även ta tillfälle i akt och tacka alla de som kom på avskedsfesten igår kväll; jag uppskattar det verkligen och är lyckligt lottad som har er i mitt liv! Gud vad jag kommer att sakna er! Dessutom vill jag tacka lilla söta Anna som ringde från Turkiet för att lyckönska mig idag -jag blev jätteglad så tack snälla!!! :)

Nä, nu ska jag gå ned till de andra i vardagsrummet och titta lite på film medan jag mumsar på kladdkaka som Simon blivit mästare på att göra.

Vi ses i San Fran folks!

Kärlek.