And the Oscar goes to....

Idag har det regnat precis hela dagen, vilket jag tycker ar helt ok eftersom jag numera ager ett paraply och har borjat vanja mig vid att ga runt med blota fotter. Det ar nastan som nar man var liten och gick pa dagis och det kanns lite mysigt pa nagot vis.

Taklackan i koket stor inte heller sa mycket sa lange det inte regnar och skulle det gora det ar det ju bara att stalla en kastrull pa golvet som kan ta emot regndropparna. Eftersom jag heller inte orkar laga mat bryr jag mig inte sarskilt mycket om att varan ugn inte fungerar langre; inte heller att bara en av de fyra plattorna fungerar pa spisen.


Ett annat valkomnande fenomen pa 817 Mason Street ar att strommen gar sa fort man satter pa sin privata varmeflakt nar nagon av rumskompisarna ocksa har pa sin. Det gar tydligen inte att bade ha det varmt och ljust pa samma gang. Vilken tur att jag inte betalar sa hog hyra. Sarkilt med den radande dollarkursen.

Nu till nagot annat; ikvall delades det namligen ut sma guldman vid namn Oscar till Hollywoods rika och beromda nere i anglarnas stad. Personligen ar jag sjukt nojd over att Sean Penn kammade hem segern for basta manliga skadespelare. Milk ar en av de basta filmer jag har sett pa lange; en film som beror samtidigt som den utbildar. Det ar en mycket viktig film och jag hoppas att du som laser det har inlagget antingen redan har sett den eller bokar in en biodate med nagon du tycker om asap.

For dig som aldrig har hort talas om Milk sa handlar filmen alltsa om den forsta, oppna, homosexuella politikern, Harvey Milk, som startade en rorelse har i San Francisco for homosexuellas lika rattigheter. Det ar en fraga som ar lika aktuell idag, 2009, som den var pa slutet av 1970-talet, da Milk var verksam. Ga och se den! Se aven Slumdog Millionaire, The Curious Case of Benjamin Franklin och Frost/Nixon!

Puss och hej fran en forkyld Sandy (jag misstanker att de blota fotterna har nagonting med saken att gora, men jag ar inte saker; kan ha fel.)