Trott jag blir!

Da var hemresan antligen bokad! Efter mycket om och men (jag ska bespara er allt krangel kara lasare) hittade jag en hyfsad "billig" hemresa till Svealand. Aven om jag ar stor, gammal och anses vara vuxen nu tycker jag fortfarande att det ar lite smalaskigt att boka en flygresa som ar sa lang. Jag ar alltid orolig over att nagot ska ga fel vid sjalva bokandet; att jag rakar valja fel dag etc. Darfor blev jag inte sarskilt forvanad nar jag insag att jag hade bokat ett flyg med mellanlandning i en av NY sjuttioelva flygplatser, for att sedan ga pa ett plan till ARN fran en helt annan flygplats i samma stad (eller ja...New Jersey). TROTT JAG BLIR!!! (visualisera garna handgesten som hor till)

Efter ett kort litet samtal med JFK's shuttle van company fick jag reda pa att resan mellan de olika flygplatserna tar ungefar 1,5 timme och att det racker med att boka en dagen darpa. Om allt gar som det ska kommer jag att ha fyra timmar pa mig att kliva ur planet, hamta mitt bagage, komma pa bussen, anlanda till andra flygplatsen, checka in, ga igenom passkontroll och kliva pa planet. Om allt gar som det ska.

For sakerhetens skull ska jag ringa upp Malaysian Airlines for att kolla vad som galler om mitt forsta plan mot formodan skulle bli forsenat. Ater igen: trott jag blir!!

Naval. Resan ar bokad och pengarna ar betalda. Forhoppningsvis kommer resan att ga smidigt och jag kommer att komma hem safe and sound till familjen. Jag fantiserar om hur det kommer att vara att se dem igen...kanner jag mig sjalv kommer jag att grata som ett litet barn, sentimental som jag trots allt anda ar. Jag langtar saaaaa mycket efter att fa krama om dem och alla mina vanner som jag har saknat nagot enormt under mina manader har i San Francisco.

MEN. Det kommer aven att gora ont i bade hjarta och sjal att lamna denna fantastiska stad. Genom mina snart sju manader har i USA har jag haft formanen att lara kanna nastan ett hundratal nya manniskor som jag har haft mycket roligt med. Jag har gjort resor som for manga kanske stannar vid en drom. Harom kvallen kollade jag igenom bilder fran forra terminen och jag kunde inte sluta le. Jaklar vad roligt jag faktiskt har haft! Det ar definitivt ett minne for livet som har varit vard alla tarar och alla vagor av ensamhet och hemlangtan.

Tack och lov har jag tre manader kvar i Cali, sa nu under slutspurten ska jag forsoka hinna med allt det dar som jag inte hann med forra terminen, som t.ex. vinprovning uppe i Sonoma, kanske en NBA match, Alcatraz, San Luis Obispo och naturligtvis LA innan jag kommer tillbaka till Sverige. En och en annan trip till Seattle hoppas jag ocksa pa. Sa mycket att gora och for stark dollar i kombination med for hog hyra!! Ack och ve!

Karlek,
Sandy