Ok, så tydligen är det inte en bra idé att åka till Stockholm från Uppsala när det är röd dag och när det är så fruktansvärt outhärdligt kallt ute.
Att vara hemma hos Heineken där tusen juleljus var tända, dricka gott te, skvallra och lösa konflikter hela dagen var bara trevligt. Det hela blev otrevligt när jag skulle åka hem och insåg på stationen att jag hade missat tåget med fem minuter och behövde vänta i nästan en timme på nästa tåg.
Väl på tåget hade vi knappt hunnit till Märsta förrän tågföraren meddelade att vi skulle behöva bli stående i "ett par minuter" för att det var något problem med motorn. Ett par minuter my ass! Vi blev stående in the middle of nowhere i över en halvtimme! Jag hade ingen aning om vart vi var och kunde inte se någonting för allt mörker heller. Till råga på allt dog min ipod också. Great. Verkligen!
Efter mycket om och men rullade tåget äntligen in på Stockholms central, där jag till min glädje insåg att jag skulle få vänta ytterligare 20 minuter på pendeln ut till Jakobsberg. Nu var klockan alltså en bra bit över åtta, och med tanke på att jag hade varit på resande fot sedan 18-tiden, inte hade ätit särskilt mycket under dagen, var trött och genomfrusen var tårarna inte långt borta. In fact, kunde jag inte hålla tillbaka dem när jag ringde mamma för att meddela att jag nog inte skulle vara hemma förrän tidigast, tidigast 21. Då brast det. Där stod jag, 25 år på perrongen en onsdagskväll och grät offentligt i telefon med mamma. Jag vill inte ens tänka på hur sorgligt det måste ha sett ut, men just då i den stunden tyckte jag synd om mig själv och jag skäms inte ens för att erkänna det. Så det så.
Nu ligger jag bekvämt i min säng efter att ha tagit en lååång varm dusch. Kroppen är upptinad och jag har återfått känseln i samtliga kroppsdelar. Bra! Nu ska här sovas som det aldrig sovits förr. Imorn väntar en lång dag av diverse administrativa ting (typ som att reda upp mitt liv) och skriva på scenariet. Två sidor kvar i princip och dessa behöver bli så gott som klara innan helgen.
Natti natti darlings!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hei hei Sandy! Det hørtes ikke ut som en kul kveld. Håper det føles bedre i daaaag!! For å gi en liten oppdatering så koooser jeg meg hjemme i Norge om dagen. Borte bra, men hjemme best er det noe som heter! Kjempestor klem på deg! :)
Awww, Haaken då! Jeg savner deg! Skönt att du har det bra hemma; home is truly where your heart is. Däremot lider jag av det här klimatet; grått och deprimerande november och nu ett iskallt och mörkt januari... :'( När åker du tillbaka till SF? Kjemestor klem tillbaka! xoxo
Skicka en kommentar